Citat:
Ursprungligen postat av
studentroland
Inte enligt
Hans Holm's språkkarta... där vandrar de tokhariskttalande stammarna från PIEområdet till söder om Kaspiska havet innan de passerar Zagrosbergen på sin väg till Kina...
Observera dock att det står
(later) på just den pilen, och pilen för armeniernas hypotetiska exit from Balkan. Det var alltså frågan om en långt senare folkvandring, inte en exit av proto-tokharer från ett urhem i Zagros.
Att den folkvandringen skulle ha gått söder om Kaspiska Havet i stället för norr om det som standardteorin antar finns det dock inga bevis för. Jag förmodar att Holm lagt in den södra pilen för att stödja sin teori att tokhariskan skulle vara besläktad med hettitiskan.
Citat:
Ursprungligen postat av
studentroland
enligt hans
språkträd är de Anatoliskt-tokhariska språken närmare besläktade med de Indo-Iranska språken än med de europeiska (NE-IE).

Detta köper dock inte jag, och inte heller de flesta historiska lingvister. Faktum är att hettitiskan står så långt ifrån de övriga indoeuropéiska språken att en del kallar den ett systerspråk till de indoeuropéiska språken. Och det beror inte bara på att de nedteckningar av hettitiskan som finns är äldre.
Inte heller Holms teori att de indoiranska språken står närmare hettitiska och tochariska än de européiska språken håller vatten.
Vad Holm försöker sig på är ett slags glottokronologi även om han själv förnekar det. Glottokronologin - som bygger på statistiska jämförelser av de centrala ordförråden - har med rätta råkat i vanrykte när det gäller jämförelser av avlägset besläktade språk.
Problemet är ett signal-to-noise problem: språk lånar ständigt ord från sina grannar som inte alls behöver vara nära besläktade. När tillräckligt många sekler gått är det centrala ordförrådet hopplöst scramblat, och kan inte användas för att rekonstruera språkfamiljer.
De transformationsmetoder som Holm använder löser inte det problemet. Det blir inte mindre noise för att man transformerar data. Om TV-bilden är hopplöst brusig hjälper det inte sätta på sig skarpare glasögon.
Den allmänt vedertagna metoden för att rekonstruera språkfamiljer är den komparativa metoden, där man identifierar regelbundna ljudkorrespondenser mellan besläktade språk, alltså ljudskiften av den typ som man hittar när man jämför de germanska språken.
Rasmus Rask och Jacob Grimm visade redan på 1800-talet att denna typ av ljudskiften följer vissa lagar, vilket gör det möjligt att rekonstruera proto-språk och även avgöra när olika språk skildes från varandra. Även andra typer av interna evidens, som hur grammatiska regler och språkliga rötter utvecklas kan användas inom den komparativa metoden.
När man använder den komparativa metoden på de indoeuropéiska språken får man de släktskapsförhållanden som jag redogjort för, dvs. hettitiskan som en outgroup gentemot de européiska, indoiranska och tokhariska språken.