Polis sköt ihjäl hund i trädgård.

Nu har ju inte ngt ont vederfarits Anders än. Däremot så tror jag att många av de tablettmissbrukande stollarna som yrar om rättshaverister och öser smileys och whocos omkring sig som konfetti faktiskt hjälper till ganska bra att hetsa upp stämningen emot honom. Om de trodde att de var till hjälp så tänkte de fel. Fast tänka är väl inte deras starkaste sida...



Det var mysko. Tidigare har du sagt att du inte har ngn hunderfarenhet och är totalt ointresserad av hundar. Vadan denna personlighetsklyvning?


Ja, inte var han kapabel till att springa ikapp och bita ihjäl ngn - det förhindrade hans handikapp. Han skulle inte ha gjort det heller, även om han hade kunnat. Vad han ville var att få bort inkräktarna från sitt revir. Hade Anders dragit sig tillbaka med sin malinois så hade inget alls hänt.


Ja, det är ju fint att du tycker att det är givande... Undrar just om Anders tycker det?

Nej, och vad har det med saken att göra? Mentaliteten fanns där långt innan denna händelsen och kommer säkerligen finnas kvar länge till. Och det är just denna mentalitet som fascinerar mig. Vad är det som gör att folk beter sig såhär?
Har flera släktingar som har hundar, men jag är ingen hundmänniska och skulle inte vilja ha en själv.
Fantastiskt att du VET detta. Jag förstår bara inte hur du kan veta det.
Eller hur är det fint.

Läs igenom allas redogörelser samt utlåtandet från djursjukhuset och titta på röntgenbilderna så kommer även du att se ljuset. Förhoppningsvis.


Vad betyder det? Vad är det du försöker säga?

Då kommer jag se att Brutus inte kunde angripa någon menar du?
Jag bekräftar bara din uppfattning om att du tycker mitt engagemang kring denna mentalitet är fint

Det kommer att vara uppenbart att han inte kunde springa ikapp ngn som försöker retirera. Men kräket AT försökte ju aldrig.

Jo jag vet att det brukar hävdas. Men i verkliga livet. Anta att detta filmas. Ung slyngel slänger sten på mig. Visserligen stor nog att skada mig men på alldeles för stort avstånd för att träffa. När han slutat kasta går han bort från mig och jag skjuter honom då i ryggen. Jag tror nog att jag kan räkna med statlig fri kost och logi samt att mitt minsta problem vore själva vapenbrottet.

Jaha, men exakt hur rörelsehindrad var Brutus egentligen då? Vad finns det för konkreta bevis på att det var till en grad som skulle synas för en utomstående som inte ens känner hunden? Och för en hund som "knappt kan gå" pga sina smärtor är det i de flesta fall absolut djurplågeri att låta fortsätta leva, då är smärtan i regel så pass stor att den har fruktansvärt ont precis hela tiden.


En hund som står helt stilla och är lugn kan t.o.m jag utan problem sätta ett dödande skott rakt i skallen på och det kunde nog hundföraren i det här fallet också. Det faktum att skottet träffade så illa att det bara slet upp en bit av kraniet och lämnade en skadad Brutus att överleva många timmar därefter innan veterinären slutligen avlivade honom, tycker jag talar för att polisen sköt på ett svårträffat mål. Sedan tror jag säkert att du gärna vill slänga på etiketten "värdelös skytt" på hundföraren också med alla andra anklagelser men oavsett vilket så finns det knappast en polis som är så dålig på att skjuta att han inte kan sätta ett direkt dödande skott i huvudet på en stillastående hund som är så stor som en New Foundland.

Dessutom pratar du om "skott i ögat" ungefär som att det var ögat han försökte träffa. Jag fattar inte varför du ens tror att han skulle siktat exakt där med flit. Självklart siktar man mot centrum av huvudet, vad det nu innebär utifrån hur hunden står. Ögat är ju ingen vital del av kroppen i övrigt så självklart siktade han inte specifikt på det.


Ja absolut, jag har själv en hund med nästan sämsta möjliga betyg av HD och AD på alla fyra benen som det en dag förmodligen kommer att bli dags att plocka bort, så jag är ganska införstådd i hela problematiken med ledproblem och smärta vs livskvalitet, det är något jag (tyvärr) måste försöka bedöma varje dag jag är ute med hundarna. Och livskvalitet kan hunden absolut få även med ett visst handikapp, men jag står ändå fast vid att - är handikappet så allvarligt att en främmande människa kan se att hunden är skadad på mycket kort tid så har det antagligen fått gå för långt. Och om hunden verkligen "mår bra i övrigt" (ingen hund mår bra med alltför allvarliga kroniska smärtor) så kunde troligtvis inte polisen se något heller på den korta tid han var i trädgården.

Jag har dock mycket svårt att tro att någon veterinär överhuvudtaget skulle rekommendera något annat än avlivning för en hund som knappt kan gå uppför tre trappsteg in i ett hus utan hjälp som du påstått. Rättare sagt, det vet jag efter många personliga samtal om min egen hund med många olika veterinärer (däribland Försvarsmaktens) om den här sortens handikapp att de skulle. Annars är veterinären knappast värd sin licens.

Tyvärr finns det ju dock också väldigt många hundägare som insisterar på att hundarna mår jättebra fastän de lider oerhört och medicinerar sönder dem med smärtstillande tills de bokstavligen kryper fram på armbågar och knän innan någon griper in och tvångsavlivar dem. Jag hoppas verkligen att det inte var så i det här fallet.

Då skulle många hävda att det var en nöd att skjuta antagonisten i ryggen därför att man inte måste vänta med att ingripa tills ngt allvarligt händer. Vem vill väl bli skadad i onödan? Nej, skjut bara!

Det är klart att det underlättar om du är polis...

Vi vet vad som, inte, händer om en polis gör detta.

Självklart vill man precis lika mycket förhindra att den egna hunden blir skadad som att förhindra skador på egen person. Hunden är ju ens bästa kompis och familje/flock-medlem, och det fungerar precis likadant för en hundförare och hans/hennes tjänstehund. Självklart vill man absolut inte riskera skador på hunden heller, det ska inte behöva påpekas. Argumentet att det är OK att låta hundarna börja slåss "litegrann" för den egna hunden skyddar ju ändå en själv från att bli skadad tycker jag låter helt jävla vansinnigt som hundägare. Låter iaf som att man bara ser sin hund mer som något slags dött föremål än en familjemedlem.

Om du har en egen hund, hur skulle du gilla att den rök ihop med en annan större hund som fick in ett rejält allvarligt första bett som trasade sönder ena benet på hunden, så att den därefter får hoppa på tre ben resten av sitt liv? Nej, just det, den risken tar man inte om man har ett val. I alla fall inte om man till någon grad alls bryr sig om sitt eget djur.

Jag vet inte om du kommer ihåg den mannen som sköt ihjäl en tonåring med hagelgevär på fyllan?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Skotten_i_R%C3%B6deby

Det finns fakta och exempel från verkligheten, om man vill ha tag på den. Risken är väl bara att vissa myter måste stryka på foten och det är kanske inte så intressant för vissa...

Ja, eftersom du tydligen inte litar på Henriettas redogörelse så har vi kvar utlåtande och röntgenbilder från djursjukhuset samt händelserapporten.

Tror du att en hund med höftledsproblem kan komma rusande som en unghund, färdig att kasta sig över ngn? Det är ju i realiteten vad som beskrivs i händelserapporten


En polis som gick med i en skytteklubb i Skåne fick sluta därför att han inte träffade tavlan. Nej, jag påstår inte att det är Anders och jag är själv inte med i klubben... Men att man är polis är ingen garanti för att man är en god skytt, lika lite som det garanterar att man är en bra bilförare.


Vem som helst kan rätt snart se på en hund hur pass rörlig den är. Jag säger inte att Brutus haltade och släpade sig fram (det gjorde han efter att A*ders T*mour hade skjutit honom i ögat). Men helt klart så kan en hund med höftledsproblem röra sig, dock sakta. Han kan också må riktigt bra i övrigt därför att han kan strosa omkring i lugn och ro, utan att stressa och springa. Förmodligen trivdes Brutus med att ligga och vila, som tjuren Ferdinand under sin korkek.

¨

Hur ska du ha det nu? Var Brutus ett hot eller kröp han fram på armbågar och knän?