Citat:
Vad som starkt talar emot agerandet är Brutus' ledstatus. Naturligtvis hade *nders T*mour kunnat retirera om han hade velat. Adrenalinpåslag eller ej så har inte en hund med så svåra ledproblem möjlighet att rusa snabbt. Det enda Brutus ville var att inkräktarna skulle respektera hans revir, vilket är ett fullständigt normalt hundbetéende. Därför sa han ifrån. Han behöver inte ha gjort utfall men däremot så morrade han naturligtvis till precis som alla hundar gör när deras revir hotas. Anders hade möjlighet att välja och valde fel. J-t fel!
Med facit i hand så håller jag ju självklart med om det du skriver, men det du verkar ha svårt att sätta dig in i är hur man tvingas välja när man inte vet att hunden lider av några ledproblem, och inte vet ifall hunden är kapabel att göra blixtsnabba utfall eller inte. Väljer man fel i sådana lägen kan det få katastrofala konsekvenser och man har helt enkelt inte råd att chansa med att göra antagandet att varje aggressiv större hund man möter förmodligen bara är en stackars ledbruten krake som knappt kan gå.
Citat:
Även om de tablettknaprande jubelwhocodårarna kommer att slå knut på sig själva i extas över att åter få skriva rättshaverister och diverse andra skällsord så förändrar det inte det faktum att Anders begick ett fruktansvärt och oförlåtligt överegrepp, fullständigt i onödan.
Det är din personliga åsikt att han gjorde det, vilket även du borde vara intelligent nog att vara medveten om. Väldigt många andra människor har helt andra personliga åsikter utan att någon nödvändigtvis har "fel", vi värderar bara handlingen på annorlunda sätt. Det enda som är oomstridiga fakta här är att en lös ensam hund blev skjuten av en polisman i en villaträdgård, allt annat är värderingar vi lägger in efter våra egna perspektiv och tolkningar.
Citat:
Jo absolut tycker jag det, med facit i hand, dvs om jag ska göra antagandet att det du skriver om att Brutus hade så svåra ledproblem att han knappt kunde gå normalt stämmer (det känns svårt att veta något säkert om, särskilt om det bara är hundägaren som säger detta i efterhand). Jag tror personligen också att hundföraren hade handlat väldigt annorlunda om han själv visste det, men det gjorde han ju inte och det kan i många situationer vara ett ödesdigert misstag att ta reda på det genom att chansa med en situation som vid första anblicken ser ut att kunna sluta riktigt illa.
Det hade lika gärna kunnat gå så att han klivit emellan hundarna för att hindra dem att ryka ihop, fått en rejäl knuff av Brutus (han vägde trots allt som en vuxen karl) så att han snubblat och ramlat omkull och därefter fått sig ett rejält hugg i halsen som tagit så illa att han förblödit på plats. Jag säger inte alls att sannolikheten för just den utgången är stor, den är snarare antagligen våldsamt liten men det finns alltid en risk att det kan hända, omöjligt är det definitivt inte. Och mellan den utgången och att allt går finemang, så finns det massvis med andra möjliga utgångar med ökande sannolikheter och varierande grader av mer eller mindre permanenta allvarliga skador, som man självklart inte heller vill riskera.
Jag tycker det är väldigt konstigt att man inte kan ha minsta förståelse varför man prioriterar att ta det säkra före det osäkra i en sådan situation. Om du var beväpnad med en pistol och en 70 kilos aggressiv hund som du inte kände kom ångande tokförbannad och gjorde utfall mot dig och din hund så tror jag ju personligen att du hellre också hade skjutit än att ta risken med att inleda en brottningsmatch med en så stor och kraftig hund som du inte vet vad den är kapabel till, oavsett vad du skriver här. Det skulle de allra flesta vettiga människor, hundägare eller inte.
Brutus kunde naturligtvis gå men inte rusa eller springa och hade inte haft en möjlighet att komma ikapp om Anders hade valt att retirera. Vilket han inte gjorde.