Citat:
Jag har svarat på hur ett sådant anfall skulle slås ner men du svarar aldrig tillbaka när man kommer med fakta...
Jag skulle inte vara allt för säker, en attack mot ett flaggskepp kan ses som ett anfall på den amerikanska livsstilen och är det Iranierna som anfaller utan krigsförklaring vilket är enda chansen att dom ens ska vara i närheten av att lyckas så kan jänkarna hämnas hårt.
Jänkarna kan gå ut i tidningen och sedan livesända bombningarna på al jazeera med en Iransk sambandsofficer det kommer inte påverka, Jänkarna har så mycket bättre vapen och personal att Iran kan inte göra något.
Jag skulle inte vara allt för säker, en attack mot ett flaggskepp kan ses som ett anfall på den amerikanska livsstilen och är det Iranierna som anfaller utan krigsförklaring vilket är enda chansen att dom ens ska vara i närheten av att lyckas så kan jänkarna hämnas hårt.
Jänkarna kan gå ut i tidningen och sedan livesända bombningarna på al jazeera med en Iransk sambandsofficer det kommer inte påverka, Jänkarna har så mycket bättre vapen och personal att Iran kan inte göra något.
Citat:
Här är en ännu bättre förklaring än min vad denna styrka skulle göra!
Chansen är stor att de stackars SU-24orna inte ens kommer inom ett avstånd där de kan avfyra några robotar mot fartygen. Eftersom hangarfartygsgrupperna har flygburen spaning i form av E-2or och rent generellt även har understöd av andra sensorer så som satelliter eller E-3or som håller pejl på en motståndares flygplatser så kan man räkna med tämligen god förvarning.
Vi slänger upp ett enkelt scenario och säger rent hypotetiskt att jänkarna är lite slöa just idag och upptäcker inte hotet förrän lite över 400km från själva hangarfartyget (om vi enbart utgår från E-2an). I närheten av operationsområdet så har hangarfartyget alltid minst en rote med jakt i luften och/eller på katapulten (4 plan).
När man detekterar de annalkande Su-24orna så sätts de omedelbart som ett klass-A hot vilket sätter hela stridsgruppen i aktivitet. Störsändare slås på och eskorterna (och så särskilt de AEGIS utrustade fartygen tänder hela sin arsenal).
Tiden tills dess att man fått upp ytterligare 12 kärror från hangarfartyget är mellan 4-5min (kravet man har som högsta gräns är 25sek mellan varje kärra i snitt) och på den tiden har Su-24orna tagit sig 75km närmare målet (förutsatt att de vet var det är) och möts samtidigt av massiv elektronisk störning från ett flertal bäringar som deras Orion attackradar snällt pekar ut men som gör dem effektivt blinda över något tjogtal kilometer utom för de allra största målen.
Su-24orna aktiverar nu själva sina egenstörare eftersom de begriper att de är upptäckta och sprider ut sig i flera attackföretag för att bättra på sina chanser.
För att vara lite snälla så säger vi att jänkarna väntar med att skjuta eftersom man inte vill inleda fientligheterna omedelbart men drar gränsen vid omkring 250km (och det är riktigt snällt). SU-24orna når denna punkt ungefär 10min efter att jänkarna drog larmet och nu piper (i bästa fall) Sirena radarvarnaren i cockpit hos Su-24orna som fortfarande inte ens kan få upp något hangarfartyg varken på sin Orion attackradar eller med Tekon (om de är utrustade med det), då avståndet är över 100km till närmsta F-18 så har de även inte en susning om vart de befinner sig på grund av de aktiva störarna från hangarfartygsgruppens eskorter och flygplan men man förväntar sig att de kommer.
Hangarfartygets flyggrupp som är lite utspridda i djup avfyrar mellan 48 och 64 robotar i en salva på ett avstånd av 100-150km med minst 30km till god på räckvidden då målen kan förväntas manövrera (SU-24orna befinner sig då som bäst på 210kms avstånd från hangarfartyget) och SU-24orna manövrerar vilt, med en duktig skvadronchef vid spakarna och välövade besättningar ser han även till att pulssända med störsändarna utifall att jänkarna skjuter med signalsökare och kör maximalt med motemedel men det spelar i sammanhanget mindre roll eftersom man inte vet exakt varifrån skotten kommer.
Med en Pk per robot på 30-40% så kommer mellan 15-24 av SU-24orna att bli nedskjutna av den första robotsalvan och det vet den anfallande chefen redan innan (han är erfaren och vet att han har omkring en minut kvar att leva om inget förändras) och ger då order om att avfyra robotlasten i de olika störbäringarna (för att vara snälla så säger vi att de har Noor/C-802 anpassade för syftet och moddade för att bäras på SU-24or) och vänder därefter direkt hemåt och torskar endast 15 flygplan av sina 24.
Detta sker max 60s senare och då på lite över 200km från själva hangarfartyget.
Vi har nu 48 Iranska sjömålsrobotar i luften och totalt har det gått omkring 15min från det att anfallet inleddes. Jänkarna har nu fått upp ett 30-tal flygplan (och vi var återigen lite snälla då en av katapulterna strulade) varav den andra gruppen redan påbörjat bekämpning ledd från E-2an och CDC/CIC ombord på hangarfartyget. För att vara lite snälla så låter vi eskortfartygen vila tillfälligt (vi säger att jänkarna har lite problem och vill inte riskera att skjuta på eget flyg så eskorterna har eldförbud tills flygplanen fått skjuta sina robotar och får inleda bekämpning först från 100km ut).
Med liten målarea och stressade amerikanska piloter så räknar vi extremt snällt (för Iranierna) med en Pk mot deras robotar på blott 20% och när den andra gruppen skjutit alla sina robotar så finns det 16 sjömålsrobotar kvar (nu på ett avstånd från hangarfartygsgruppen på omkring 100km) där fartygen tar vid. Eskorterna är utlokaliserade i olika skärmar kring hangarfartygsgruppen upp till 50km avstånd. Något av dessa fartyg blir säkerligen ett mål för några av sjömålsrobotarna och ligger i sammanhanget illa till eftersom sjömålsrobotarna faktiskt har räckvidden att nå någon av de yttre eskorterna.
Räckvidden för de kvarvarande sjömålsrobotarna räcker tyvärr inte till för att faktiskt nå fram till hangarfartyget men det vet inte jänkarna som inleder bekämpningen. Det tar omkring 6 minuter för sjömålsrobotarna att nå fram till området där det faktiskt finns fartyg från det att jänkarna fick börja skjuta (vid 100km) och som bäst får man då iväg ett dussin luftvärnsrobotar per fartyg. Horisonten kommer skymma robotarna för de flesta av eskortfartygen när de väl hittar ett mål och då går ner och börjar stryka vattenytan så vi säger att det bara är 3 av eskorterna som kan deltaga i striden.
Även om Pk skulle vara så låg som 25% (vilket den verkligen inte är utan någonstans över 90% för de flesta amerikanska fartygsbaserade luftvärnsrobotarna mot sea-skimmers) så skulle samtliga sjömålsrobotarna vara nedskjutna med fler mil tillgodo från hangarfartyget och det innan korträckvidssystem och motmedel ens börjat användas.
Inte för att de hade räckvidden att komma fram i första läget.
Scenariot är verkligen snällt utmålat för angriparen och förutsätter en hangarfartygsgrupp som reagerar sent, utan att ha en massa flyg i luften och som dessutom väntar med att börja skjuta nästan orealistiskt länge. Du skall ha flera tjogtals med flygplan som närmar sig ur olika riktningar och skjuter flera hundra robotar för att du ens skall ha en realistisk chans att kunna övertrassera luftförsvaret.
Vi slänger upp ett enkelt scenario och säger rent hypotetiskt att jänkarna är lite slöa just idag och upptäcker inte hotet förrän lite över 400km från själva hangarfartyget (om vi enbart utgår från E-2an). I närheten av operationsområdet så har hangarfartyget alltid minst en rote med jakt i luften och/eller på katapulten (4 plan).
När man detekterar de annalkande Su-24orna så sätts de omedelbart som ett klass-A hot vilket sätter hela stridsgruppen i aktivitet. Störsändare slås på och eskorterna (och så särskilt de AEGIS utrustade fartygen tänder hela sin arsenal).
Tiden tills dess att man fått upp ytterligare 12 kärror från hangarfartyget är mellan 4-5min (kravet man har som högsta gräns är 25sek mellan varje kärra i snitt) och på den tiden har Su-24orna tagit sig 75km närmare målet (förutsatt att de vet var det är) och möts samtidigt av massiv elektronisk störning från ett flertal bäringar som deras Orion attackradar snällt pekar ut men som gör dem effektivt blinda över något tjogtal kilometer utom för de allra största målen.
Su-24orna aktiverar nu själva sina egenstörare eftersom de begriper att de är upptäckta och sprider ut sig i flera attackföretag för att bättra på sina chanser.
För att vara lite snälla så säger vi att jänkarna väntar med att skjuta eftersom man inte vill inleda fientligheterna omedelbart men drar gränsen vid omkring 250km (och det är riktigt snällt). SU-24orna når denna punkt ungefär 10min efter att jänkarna drog larmet och nu piper (i bästa fall) Sirena radarvarnaren i cockpit hos Su-24orna som fortfarande inte ens kan få upp något hangarfartyg varken på sin Orion attackradar eller med Tekon (om de är utrustade med det), då avståndet är över 100km till närmsta F-18 så har de även inte en susning om vart de befinner sig på grund av de aktiva störarna från hangarfartygsgruppens eskorter och flygplan men man förväntar sig att de kommer.
Hangarfartygets flyggrupp som är lite utspridda i djup avfyrar mellan 48 och 64 robotar i en salva på ett avstånd av 100-150km med minst 30km till god på räckvidden då målen kan förväntas manövrera (SU-24orna befinner sig då som bäst på 210kms avstånd från hangarfartyget) och SU-24orna manövrerar vilt, med en duktig skvadronchef vid spakarna och välövade besättningar ser han även till att pulssända med störsändarna utifall att jänkarna skjuter med signalsökare och kör maximalt med motemedel men det spelar i sammanhanget mindre roll eftersom man inte vet exakt varifrån skotten kommer.
Med en Pk per robot på 30-40% så kommer mellan 15-24 av SU-24orna att bli nedskjutna av den första robotsalvan och det vet den anfallande chefen redan innan (han är erfaren och vet att han har omkring en minut kvar att leva om inget förändras) och ger då order om att avfyra robotlasten i de olika störbäringarna (för att vara snälla så säger vi att de har Noor/C-802 anpassade för syftet och moddade för att bäras på SU-24or) och vänder därefter direkt hemåt och torskar endast 15 flygplan av sina 24.
Detta sker max 60s senare och då på lite över 200km från själva hangarfartyget.
Vi har nu 48 Iranska sjömålsrobotar i luften och totalt har det gått omkring 15min från det att anfallet inleddes. Jänkarna har nu fått upp ett 30-tal flygplan (och vi var återigen lite snälla då en av katapulterna strulade) varav den andra gruppen redan påbörjat bekämpning ledd från E-2an och CDC/CIC ombord på hangarfartyget. För att vara lite snälla så låter vi eskortfartygen vila tillfälligt (vi säger att jänkarna har lite problem och vill inte riskera att skjuta på eget flyg så eskorterna har eldförbud tills flygplanen fått skjuta sina robotar och får inleda bekämpning först från 100km ut).
Med liten målarea och stressade amerikanska piloter så räknar vi extremt snällt (för Iranierna) med en Pk mot deras robotar på blott 20% och när den andra gruppen skjutit alla sina robotar så finns det 16 sjömålsrobotar kvar (nu på ett avstånd från hangarfartygsgruppen på omkring 100km) där fartygen tar vid. Eskorterna är utlokaliserade i olika skärmar kring hangarfartygsgruppen upp till 50km avstånd. Något av dessa fartyg blir säkerligen ett mål för några av sjömålsrobotarna och ligger i sammanhanget illa till eftersom sjömålsrobotarna faktiskt har räckvidden att nå någon av de yttre eskorterna.
Räckvidden för de kvarvarande sjömålsrobotarna räcker tyvärr inte till för att faktiskt nå fram till hangarfartyget men det vet inte jänkarna som inleder bekämpningen. Det tar omkring 6 minuter för sjömålsrobotarna att nå fram till området där det faktiskt finns fartyg från det att jänkarna fick börja skjuta (vid 100km) och som bäst får man då iväg ett dussin luftvärnsrobotar per fartyg. Horisonten kommer skymma robotarna för de flesta av eskortfartygen när de väl hittar ett mål och då går ner och börjar stryka vattenytan så vi säger att det bara är 3 av eskorterna som kan deltaga i striden.
Även om Pk skulle vara så låg som 25% (vilket den verkligen inte är utan någonstans över 90% för de flesta amerikanska fartygsbaserade luftvärnsrobotarna mot sea-skimmers) så skulle samtliga sjömålsrobotarna vara nedskjutna med fler mil tillgodo från hangarfartyget och det innan korträckvidssystem och motmedel ens börjat användas.
Inte för att de hade räckvidden att komma fram i första läget.
Scenariot är verkligen snällt utmålat för angriparen och förutsätter en hangarfartygsgrupp som reagerar sent, utan att ha en massa flyg i luften och som dessutom väntar med att börja skjuta nästan orealistiskt länge. Du skall ha flera tjogtals med flygplan som närmar sig ur olika riktningar och skjuter flera hundra robotar för att du ens skall ha en realistisk chans att kunna övertrassera luftförsvaret.
