Citat:
Ursprungligen postat av
qbit
Poängen med mitt inlägg är att det finns flera möjliga hypoteser att förklara universums uppkomst än enbart gudshypotesen, även om vi än så länge saknar metoder för att testa alla antagandena i dessa modeller. Och gudshypotesen som förklaringsmodell för universums uppkomst är i högsta grad metafysisk spekulation, och i bästa fall en hypotes bland andra hypoteser.
Så länge vi saknar empiriska data och metoder för att utvärdera olika hypoteser om universums uppkomst, får vi nöja oss med att vi inte vet hur universum uppkom. Det enda vi kan göra är att subjektivt och emotionellt bedöma gudshypotesen som mera sannolik eller osannolik, eller helt enkelt nöja sig med att vi vet inte. Själv tar jag den senare positionen.
Visst, du lämnas i bästa fall som en agnostiker beroende på hur du definierar sökande, kunskap och kännedom. Att du kommer till en agnostisk slutsats beror på din definition av kunskap. Du antar att verkligheten, endast kan omfattas genom ytlig empiri.
Ett sådant underlag kan t.ex. Inte tillämpas på historia beroende på tidsepok. Historia kan alltså inte observeras, omprövas eller mätas. Det krävs ett annat underlag för att kunna dra rimliga slutsatser till ett bevisvärde.
Ytlig empiri, kan heller inte bevisa värdet av estetiska bedömningar som skönhet och konst. Värdet av handlingar som gott och ont, rätt och fel. Värdet av tankar och idéer som betydelsefulla. Ytlig empiri kan heller inte bevisa sanningsvärdet av sin egen metodik, att försöka göra det leder till att man cirkelargumenterar inom en cirkel.
Visst ska man skilja den yttre erfarenheten från den inre erfarenheten, men verkligheten består fortfarande av dessa två. Från ett filosofisk perspektiv kan man diskutera och hävda att den yttre erfarenheten är lika mycket subjektiv och relativistisk som den inre erfarenheten! Filosofi kan alltså tillämpas som en mental drog, vilket möjligtvis leder till absurda slutsatser som är frånvarande av verkligheten, slutsatser som är biprodukter av ateistisk tänkande och utgår ifrån ateism som sann!
Citat:
Ursprungligen postat av
qbit
Gudstroende och icke gudstroende lika måste acceptera axiom som inte kan bevisas med logosargument för att kunna ha en norm som kan användas för objektiv moralisk värdering. Det är inte alls självklart att en hypotetisk gud eller lydnad av en hypotetisk gud utgör normen för moral. Även om en gud ala Allah eller Yahweh skulle hypotetiskt existera, betyder inte det nödvändigtvis att denne guden utgör normen för obektiv moral. Och att acceptera t.ex. att normen för moralisk värdering är att tänkande och kännande varelser har ett självändamål och att deras välbefinnande har högsta prioritet är inte mera godtycklig än att acceptera normen för objektiv moralisk värdering är gud. Så gudstro ala monoteism tar inte bort behovet av att behöva göra antaganden och acceptera axiom som inte nödvändigtvis är självklara för andra individer än den gudstroende själv.
Acceptera axiom säger du? Ateismen är så inrotad i dig att du inte inser hur du argumenterar från ett ateistisk perspektiv och inte en agnostisk. Laglöshet skriker ut av din text. Hur får axiomet auktoritet om det inte baseras på en auktoritet? Axiomet förblir subjektiv och partiell ("flock" baserad) om Gud inte existerar. Alltså kan flera axiom av samma slag bildas, om axiomet är baserad på något som inte är ensam av sitt slag. Är axiomet av mänsklig natur, kan det inte frångå ett subjektivt värde.
Objektiv Moral utgår från Gud som den gemensamma Skaparen, Livgivaren, den som har Makten och Rätten att ta och ge.
Nihilisterna förstår detta på samma vis, genom deras referenspunkt (auktoritet) som utgår ifrån universum.
Du argumenterar för det teologiska värdet gällande auktoriteten. T.ex. ett Muhammed värde. Om vi inte går vidare från den rationella ståndpunkten, kan vi inte diskutera den teologiska.
