Citat:
Ursprungligen postat av
qbit
Om t.ex. din gud (edit: givet att hen existerar) hypotetiskt fick för sig att du ska tortera ihjäl ditt barn genom stening för att ditt barn samlat ved på en sabbat, anser du att det vore moraliskt gott av dig att genomföra din guds befallning, bara för att det kommer från gud? Med andra ord, anser du att gud är god oavsett vad denne guden gör eller befaller, bara för att hen är gud?
Makten att upprätthålla en norm och värderingen att normen är rätt är inte nödvändigtivs samma sak. Givet att en hypotetisk gud skulle existera och skapat vårt universum och har makt att manipulera universum efter eget huvud, varför antar du att denne guden skulle utgöra normen för etik och moral?
Och är det bara ett axiom som man förväntas acceptera utan bevis, så understödjer detta min tes som jag argumenterar för, nämligen att gudstroende och icke gudstroende lika måste acceptera axiom som inte kan bevisas med logosargument för att kunna ha en norm som kan användas för objektiv moralisk värdering. Gudstro ala monoteism tar inte bort behovet av att behöva göra antaganden och acceptera axiom som inte nödvändigtvis är självklara för andra individer än den gudstroende själv.
För mig är det ingen diskutabel fråga att ifrågasätta Guds Rätt att ta liv eller att ge liv.
Hur skulle han annars kunna döma världen?
Om Guds Natur är fullkomlig, finns det ingen växling mellan ljus och mörker.
Om hans Rättvisa är fullkomlig, är Hans domar raka och rättfärdiga.
Om hans Nåd är fullkomlig, är hans barmhärtighet ovillkorlig förlåtelse.
Detta förutsätter en helt annan bild på verkligheten än den du har i tankarna. Det vill säga att livet bär ett ansvar och en
skyldighet som inte slutar efter döden, att allt också ska reflekteras utifrån ljuset till att tjäna det goda som gäller efterlivet. Detta leder till att Livet har ett syfte, det vill säga att det finns ett ändamål för hur saker och ting är ämnade till att vara. Om saker och ting, inte skulle följa det de vore ämnade till att vara, skulle det alltså vara avsaknaden ifrån ändamålet de vore ämnade till att vara. Om ändamålet är av fullkomlig natur, blir avsaknaden ifrån ändamålet av ofullkomlig natur.
Detta sammanfattas genom:
1. Guds Fullkomliga Natur.
2. Guds Fullkomliga Vilja.
3. Guds Fullkomliga Stadgar.
4. Skyldigheten att följa dessa.
Den diskutabla frågan är VEM du egentligen sätter in i ekvationen. Mycket kan gå fel, rättare sagt, mer kan gå fel än vad det kan gå rätt och leda till oerhörd förödande konsekvenser.
Detta är en mycket känslig fråga som kan sätta käppar i hjulet för många om man härleder ifrån emotionella bedömningar. Utifrån en kristen världssyn kan Gud inte straffa, om det inte finns en rättfärdig anledning bakom. Detta kan också tjäna ett högre syfte. Gud ser människans yttre men framförallt människans inre och vad hjärtat döljer. Jag förmodar att du formulerade frågan utifrån fjärde mosebok kapitel 15:32-35 där en man stenas för att ha samlat ved på sabbatsdagen. Om du läser tidigare i stycket, lät Gud förlåta omedvetna synder som begicks av misstag genom offer (vilket i sig har ett högre profetisk syfte). Synd per se, är att gå emot det som är Guds Vilja vilket härleder ifrån Hans Natur. I detta fall var det ett hån mot Gud genom ett medvetet val att samla ved på sabbatsdagen och i GT straffades synden med döden. Ifrån en kristens världssyn, är syndens lön döden (Läs Romarbreven för att få en djupare bild på lagen som är skriven i hjärtat genom tron på Jesus Kristus) men Jesus (påsklammet) har betalat mänsklighetens skuld då straffet lades på honom så att vi skulle bli frigivna från lagen. Inte längre straffas synden, utan vi har även fått gemenskap med Gud och lärt känna honom genom Hans Son.
1. Alla människor är skapade till Guds avbild:
Han svarade: ""Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd." Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: "Du skall älska din nästa som dig själv." På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna." (
Matteusevangeliet 22:37-40 SFB98)
2. Alla är ett tempel som är ämnat som boning för Guds Ande:
Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
(
Första Korintierbrevet 3:16-17 SFB98)
3. En fruktansvärd dom väntar på världen som utgör dess undergång.
Vårt främsta syftet är att växa till kunskap om Gud och bli lik honom d.v.s. Bli lik hans Son. Alltså har vi en skyldighet gentemot Gud och varandra.
