Citat:
Ursprungligen postat av
Knugen-Skuk
Det beror väl snarare på att barns hjärnor är helt nollställda.
Formrika språk är svårt för den som inte har ett formrikt språk som modersmål eller kan ett sådant sen innan. Därför har sannolikt kinesen större problem med ungerska än ungraren har med kinesiska.
Barns hjärnor suger lättare i sig språk, som jag skrev i mitt inlägg som ni verkar ha missat eller struntat i. Personerna jag nämnde var visserligen genier, men man behöver inte vara ett geni för att ha en kines och svensk som föräldrar och lära sig båda språken som barn. Respektive förälder talar sitt eget modersmål med barnet. Ännu bättre vore nog tvåspråkiga föräldrar där bara en talar det språk som majoriteten i landet talar, t.ex. ena förälderna talar svenska och kinesiska och den andra tyska och arabiska.
Om man föredrar mer närbesläktade språk kanske svenska, engelska, tyska och franska eller spanska vore något.
Eller ett barn som blir klassicist och polyglott på följande sätt: ena föräldern talar svenska och har lärt sig latin i gymnasiet och på universitetet i sin egen ungdom. Den andra talar tyska och har lärt sig grekiska på samma sätt eller båda har gjort det, då man vanligen läser båda som humanist i gymnasiet. Redan innan skolan lär sig barnet lite engelska av kamrater och på internet. I skolan lär sig barnet mer engelska i låg- och mellanstadiet och kan jättebra tyska fr o m högstadiet. Fr o m gymnasiet blir det antingen mer latin och grekiska, vilket barnet klarar med bravur eller franska eller spanska, vilket blir ganska lätt med latinkunskaperna som grund. På universitetet blir det ytterligare fördjupningar. Så skulle man kunna laborera något väldigt med att lära sig språk. Det finns säkert studier som säger huruvida det är viktigast att fadern eller modern talar svenska när man bor i Sverige. Jag gissar fadern, eftersom fadern vanligen inger mer respekt om han inte är en metrosexuell toffel.