Tack för tipset. Den är skriven efter filmen om jag läste rätt? Har faktiskt inte läst något av Lehane än.
Tror att den är skriven innan filmen och sen skrev Lehane manuset ganska kort efteråt om jag har förstått det hela rätt, men boken är inte lång, drygt 250 sidor så den läser man ut på två-tre dagar.
Skulle dock rekommendera dig att läsa Mystic River och A Drink Before the War (första boken i en serie).
Arbetsmarknaden är tuff i efterkrigstidens Italien. Antonio Ricci lyckas få ett jobb som affischhängare vilket kräver att han har en cykel för att åka runt och sätta upp alla affischer. Helt plötsligt har någon fräckheten att stjäla hans cykel medan han är uppe på stegen och sätter upp en affisch. Resten av filmen försöker Antonio få tillbaka sin cykel och tillsammans med sin unga son och hans vänner letar de efter den.
Filmen visar tydligt den dåliga sociala situationen som rådde i Italien under den här tiden. Arbetslösheten var hög, att rapportera in stulna cyklar till polisen gav nästan inget. Samtidigt lyckas De Sica få in katolicismen och dess betydande roll för många italienares liv under den korta tid som filmens handling utspelar sig. Vad gör man inte för att säkerställa familjens uppehälle? Den förtvivlade överlevnadsinstinkten kan nog sägas vara (ett av) filmens tema(n).
Filmen är gripande i sin enkla realism. Lamberto Maggiorani lyckas förmedla förtvivlan och sorgsenhet som bara en familjeförsörjande pappa vars enda inkomstkälla är på väg att rinna honom ur händerna kan göra. Samtidigt visas de negativa klichébilderna av den typiska italienaren upp bland alla dem han möter. Det skälls, det skriks och viftas med armar och händer, folk rycker varandra i kläderna. Som nordbo är det svårt att förstå hur folk kan vara så handgripliga med varandra, men det är väl en kulturskillnad.
Jag har slentrianmässigt sagt att foto och klippning i de senaste filmerna jag har sett varit bra. Foto var okej i Cykeltjyven. Kan väl inte säga att den var så särskilt ”suggestiv” som i exempelvis Oliver Twist eller något vidare raffinerat som i Whiplash. Men det räcker att man som tittare får se Maggioranis ansikte när denne kämpar med att behålla någon form av lugn och värdighet samtidigt som han är på jakt efter den som stal hans cykel. Man sympatiserar med honom vilket fotot hjälper till med varje gång vi får se han i närbild.
Filmens mest gripande scen är nog ändå den som utspelar sig alldeles innan slutet.
Den enda utvägen han ser är att helt enkelt stjäla en annan cykel och bli en tjuv han med. Det är inget enkelt beslut han fattar och när han blir tagen på bar gärning framför ögonen på sin egen son brister det även för vår huvudkaraktär. Brott och onda gärningar föder samma beteende hos offren så att det blir en ond cykel verkar budskapet vara. Sorgligt.
En sak jag tänkte på när jag såg filmen var ifall den sporrade cykelkulturen i Italien eller om den visar hur populärt det var med cyklar redan då där nere. Kanske både och.
Är det bara jag som tycker att Lotso har kass smak?
Jag tycker inte att han har kass smak, visst, jag delar allt som oftast inte hans smak men det är bara dumt och lågt att klanka ned på andras smak enbart för att de inte tycker som du och jag.
Räcker med att det finns ett troll som återkommer med jämna mellanrum och klankar ned på allas smak, oftast min och just Lotsos, tycker vi kan ha dom diskussionerna någon annanstans då filmforumet är det bästa forumet på Flashback och det är allt som oftast bra, gemytliga diskussioner utan pajkastning.
Räcker med att det finns ett troll som återkommer med jämna mellanrum och klankar ned på allas smak, oftast min och just Lotsos, tycker vi kan ha dom diskussionerna någon annanstans då filmforumet är det bästa forumet på Flashback och det är allt som oftast bra, gemytliga diskussioner utan pajkastning.
Nog för att vi alla kan vara överens om att Lotso har jävligt dålig filmsmak
Puss.
så tycker jag det ändå är lite kul med pajkastning, då det blir en lite hetsigare stämning som kan vara ganska kul att läsa. För ibland kan det vara rätt dött här, och då är det kul när det väl sker något.
SSF: Selma (2014). Martin Luther King kämpar under ett par månader för att ge svarta sin rösträtt i redneck-staten Alabama.
En totalt medelmåttig film som ligger i skarven mellan 2 och 3 i betyg. Gaah, hatar såna filmer. Inte nåt element överväldigar utan det tuffar på stabilt hela vägen. Skådespelet duger men inget som ger svallvågor - flera kända ansikten där jag tycker Tom Wilkinson gör störst intryck som president Lyndon B Johnson. Huvudrollsinnehavaren David Oyelowo är en bra King, förstår att han blev "snubbed" på en Oscarnominering dock.
Det är för mycket prat och när dialogerna följer mallen för sån här film så är det svårt att bli engagerad. Först under den andra halvan börjar det hända intressanta saker och filmen tar fart. Men slutet är förutsägbart och tårdryperiet biter inte på mig. Man får sig i alla fall en historielektion och det får vara bra så. 2/5
Nog för att vi alla kan vara överens om att Lotso har jävligt dålig filmsmak
Puss.
så tycker jag det ändå är lite kul med pajkastning, då det blir en lite hetsigare stämning som kan vara ganska kul att läsa. För ibland kan det vara rätt dött här, och då är det kul när det väl sker något.
Nog för att det är kul att någon ibland dyker upp och rör om grytan lite men blir det två eller tre sådana kommer forumet på nolltid förvandlas till VM i pajkastning.
Grupper som tycker det är underhållande att agera som idioter kommer attrahera riktiga idioter som tror att dom hittat hem och sen är det inte på skoj längre.
Dags att smått recensera de Oscars-hypade filmerna. Det finns ett par som jag fortfarande inte har sett(Imitation Game, Theory of Everything, Grand Budapest Hotel) men ska försöka hinna med dem innan Oscars-galan.
American Sniper (2014)
Bra film av Clintan, och en superb insats av Bradley Cooper. Förstår mig inte på de som säger att den "glorifierar" krig, då måste man ha missat hälften av filmen. Dessutom är den baserad på Chris Kyles EGNA bok och ingenting annat. Många intensiva och spännande scener, och den överträffade mina förväntningar måste jag säga.
8/10
Foxcatcher (2014)
En ganska seg och tråkig film, kanske har det något att göra med att jag inte är intresserad av brottning för fem öre. Det enda som var bra var Channing Tatum och Steve Carell men det var inte direkt överraskande med tanke på Oscars-hypen. Men det är värt att nämna dem på grund av att de verkligen lyfter hela filmen kändes det som, annars hade det kunnat varit en flopp. Ett plus för slutet skulle jag ändå säga.
6/10
Birdman (2014)
Vet inte vad jag tycker om den här faktiskt. Jag gillar det faktum att den är filmad/redigerad som en enda tagning men annars vet jag inte. Allt kändes bara...flummigt, från dialogerna till diverse händelser. Vill inte klanka ned på den för mycket, men jag satt som ett frågetecken efter att filmen var över, det var väl helt enkelt en sådan film som inte passade min smak.
5/10
Boyhood (2014)
Gillade den här! Det var intressant att följa pojkens liv och familjen som helhet. Bra manus och skådespelare rakt igenom. Det kanske är konstigt att jag säger det här, men jag hade gärna sett att det var något längre(fast den redan ligger på 165 min). Det kändes som att när vissa skeden eller situationer i hans liv började bli högintressanta så hoppade man fram, vilket är synd för jag tror att man skulle kunna utnyttja hela filmens potential om man hade lyckats göra den lite längre.
7,5/10
Whiplash (2014)
Min favorit bland Oscars-filmerna! Filmen lyckades leverera känslor på ett sätt som jag inte har sett på mycket länge, satt nästan och bet sönder naglarna i slutet. J. K. Simmons förtjänar en Oscar utan tvekan!
8,5/10
__________________
Senast redigerad av skylten92 2015-02-21 kl. 15:00.
Nog för att vi alla kan vara överens om att Lotso har jävligt dålig filmsmak
Puss.
så tycker jag det ändå är lite kul med pajkastning, då det blir en lite hetsigare stämning som kan vara ganska kul att läsa. För ibland kan det vara rätt dött här, och då är det kul när det väl sker något.
Det finns bra och dåliga sätt att liva upp diskussionen. Pajkastning (oavsett om det är med glimten i ögat eller inte) är inte ett av de bättre.
Nog för att det är kul att någon ibland dyker upp och rör om grytan lite men blir det två eller tre sådana kommer forumet på nolltid förvandlas till VM i pajkastning.
Grupper som tycker det är underhållande att agera som idioter kommer attrahera riktiga idioter som tror att dom hittat hem och sen är det inte på skoj längre.
Citat:
Ursprungligen postat av Cinn
Det finns bra och dåliga sätt att liva upp diskussionen. Pajkastning (oavsett om det är med glimten i ögat eller inte) är inte ett av de bättre.
Givetvis är det inte rätt väg att gå för att få liv i diskussioner. Säger bara att när det väl sker så händer det något iallafall.
Bra film av Clintan, och en superb insats av Bradley Cooper. Förstår mig inte på de som säger att den "glorifierar" krig, då måste man ha missat hälften av filmen. Dessutom är den baserad på Chris Kyles EGNA bok och ingenting annat. Många intensiva och spännande scener, och den överträffade mina förväntningar måste jag säga.
8/10
Skulle kanske inte säga att den glorifierar krig, men den är definitivt vinklad till fördel för amerikanska soldater. Tycker Cooper gör en bra insats, men filmen i sig går inte på djupet. Vare sig i krigssituationen, relationen med familjen eller i hans PTSD. Det är mest en massa, pang-pang och en uppvisning i hur hemsk fienden är.
Jag såg nyligen The House of the Devil (2009), och tyckte väl att den var lite mysig. För just den här genren är det en uppskattad film. En del konstigheter förekom som i sådana fall drar ner betyget litet, men så grätten behöver man inte vara jämt... särskilt när det gäller horror. Kan ge 3/5.
Såg även Don't Look Now (1973) i samma veva, och gillade den mer, således 4/5. Steget från 4 till 5 känns dock oerhört långt. Värt att tillägga. Ett halvt universum, typ.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!