Citat:
1. Bra frågor!
2. Minsta antydan till pajkastning inom politiken (eller inom vilket område det än är) = arrogans. (VI har rätt och NI har fel)
3. Inom det andliga (sökandet efter Sanningen) så blir allting så mycket allvarligare eftersom ingenting är baserat på personliga upplevelser, allting här är teoretiska "bevis" som inte går att bekräfta. Som en konsekvens får vilseledandet och arrogansen mycket mer spelrum här. Religionerna är inte oskyldiga till de många "heliga" krig som är och har varit.
4. Efter att ha varit övertygad och lyckats bryta mig ur en stark övertygelse, den insikt jag fått av detta är att; öppenhet är enda vägen inför sökandet av den eventuellt existerande universella Sanningen. Med att vara öppen menar jag frånvaro av förutfattade idéer, åsikter och övertygelser om vad som är sanningen. Blankt papper. Det vore arrogant av mig att påstå mig kunna förstå ens delar av Sanningen. Att vara öppen = vara kritisk. Alltså tvärt emot vad Vakttornet predikar.
Ursäkta om jag har skrivit lite klumpigt här.
2. Minsta antydan till pajkastning inom politiken (eller inom vilket område det än är) = arrogans. (VI har rätt och NI har fel)
3. Inom det andliga (sökandet efter Sanningen) så blir allting så mycket allvarligare eftersom ingenting är baserat på personliga upplevelser, allting här är teoretiska "bevis" som inte går att bekräfta. Som en konsekvens får vilseledandet och arrogansen mycket mer spelrum här. Religionerna är inte oskyldiga till de många "heliga" krig som är och har varit.
4. Efter att ha varit övertygad och lyckats bryta mig ur en stark övertygelse, den insikt jag fått av detta är att; öppenhet är enda vägen inför sökandet av den eventuellt existerande universella Sanningen. Med att vara öppen menar jag frånvaro av förutfattade idéer, åsikter och övertygelser om vad som är sanningen. Blankt papper. Det vore arrogant av mig att påstå mig kunna förstå ens delar av Sanningen. Att vara öppen = vara kritisk. Alltså tvärt emot vad Vakttornet predikar.
Ursäkta om jag har skrivit lite klumpigt här.
Är det verkligen det? Politik brukar handla om ideologi. Ideologin bottnar precis som religionen i någon typ av egenmoral. Och det är moralen vi lär våra barn. Jag skulle självklart acceptera mina barn oavsett vad de väljer i sina liv. Men jag skulle aldrig lära dem att "gud går inte och motbevisa så därför så är gud ett alternativ". Jag skulle säga att Gud är något som människan har kommit på och inget pekar på något annat. Därför kan man dra slutsatsen att gud inte finns. Om de skulle välja att bli religiösa ändå så är det okej. Men som förälder försöker man lära sina barn utefter sin egen logik. Sen att den kan vara fel eller att det i många fall går åt helvete, som i JVs uppfostran, det är en annan sak. För dem handlar det om liv och död. Och de har för länge sedan passerat gränsen för vad de kallar "att tro" och för vad de kallar "att veta".
Sen får man inte glömma att sådana här typer av människor ser sig själva som öppna och kritiska.