Jehovas Vittnen, varför så impopulära?

Sannolikheten för att en medlem av den styrande kretsen skulle turnera jorden runt med ett tal som inte skulle vara sanktionerat av hela gruppen kan nog betraktas som obefintligt. Tvärtom gör de regelbundet gällande i sin litteratur att allt de gör och säger är samordnat och överenskommet.

Nu är det i o f s positivt om ett JV ser en sådan potentats yttranden som personliga åsikter, men sannolikt är detta ett patetiskt försök att sätta det egna samfundet i en bättre bild. Men ja, det du säger vet alla som har nån som helst erfarenhet av JV..........det som förvånar mig är TTSPs ständeiga försök att tona ned hur totalitära JV de facto är.........jag menar, känner han att han måste ljuga för att ge en positiv bild av samfundet så borde han ju fatta att nåt är fel.

Jag menade inte mig, jag menade att man även ska lyssna på andra som varit inblandade, och inte enbart lyssna på den uteslutna.

Du menar att jag ska jaga rätt på deras föräldrar som bröt kontakten med dem när de var knappt byxmyndig? Du tycker inte att det pratar lite för sig själv?

Jag ska höra dem prata om att de bröt mot guds lagar, precis som du pratade om? Att de har sig själva att skylla? Tycker du det? Och vad exakt skulle det ge mig?

Det skulle ge dig en mer objektiv bild av det hela, nu väljer du att tro på allt som ena parten säger, trots att det finns stor risk för att man utelämnar detaljer som inte är så smickrande för en själv.

5-6-åriga barn som inte vill följa med till Rikets sal, dom behöver naturligtvis inte göra detta (om det finns barnvakt), eller?

Det som håller sig inom intellektets ramer (tex logiska slutsatser, trovärdiga förklaringar och teoretiska "bevis") imponerade på dig. Varför?

1. TTSP, anser DU att Davids kritik är ett föredömligt sätt att representera Guds kanal? Ja eller nej?
2. TTSP, håller du med om att det är extremt arrogant att andligen försöka influera sitt barn genom sin egen personliga övertygelse om det gudomliga (och som "man" naturligtvis ser som den enda rätta)?

Vad tänker du att det skulle vara för detaljer? Något exempel så jag förstår? Att man bröt mot den helige gudens ord? Jag förstår verkligen inte varför du försvarar det här. Det visar som sagt hur extremt partisk du är. Jag vet inte om du missade att jag sa att dessa föräldrar bröt med dem när de var väldigt unga. Fråga dina hemska ateistiska föräldrar ifall de skulle göra det med dig om du inte gjorde som de ville.

Jag skulle nog säga att alla föräldrar tycker att det är ok. Det handlar om fostran. Man lär barnen det som man själv ser som viktigt oavsett om det gäller religion eller enbart moral. Varför skulle just "andligheten" vara något speciellt som skiljer sig från det andra? Men jag kanske missförstår vad du menar med "andligen".

Hur är det med politisk tillhörighet? Är det också arrogant?

Min tanke var att jag har väldigt svårt att tro att någon skulle bry sig om vad du har gjort tidigare i livet. Framförallt om det är indirekt påtvingat från dina föräldrar. En del av läkningsprocessen är att man är ärlig mot sin omgivning och känner att man för första gången blir accepterad för den man är. Jag kan bara föreställa mig hur det är att växa upp, känna sig tvingad att anpassa sig, försöka ändra på sig själv och sina åsikter, veta att man kommer bli förskjuten ifall man hoppar av. Rädsla för evig död. Dessutom som någon tidigare sa, man målar ut alla i "världen" eller avhoppare som några perversa äckliga människor som ljuger och bedrar och lever ut alla möjliga konstiga lustar.

Sen när man äntligen har brutit med alla. Man har blivit förskjuten och är ensam, så börjar man hitta en ny bekantskapskrets där man inte är ärlig och på något sätt fortsätter leva sitt dubbelliv. Det blir så störda beteenden som fortsätter att vara destruktiva fast man inte har varit i kontakt med JV på väldigt många år. Jag tror på att man ska prata om det så mycket att man bara tröttnar. Då kommer allt uppbyggt bara att försvinna. Folk förstår hur jobbigt ni har haft och kommer stötta er.

1. Bra frågor!
2. Minsta antydan till pajkastning inom politiken (eller inom vilket område det än är) = arrogans. (VI har rätt och NI har fel)
3. Inom det andliga (sökandet efter Sanningen) så blir allting så mycket allvarligare eftersom ingenting är baserat på personliga upplevelser, den troende baserar allting på teoretiska "bevis" som inte går att bekräfta. Som en konsekvens får vilseledandet och arrogansen mycket mer spelrum här. Religionerna är inte oskyldiga till de många "heliga" krig som är och har varit.
4. Efter att ha varit övertygad och lyckats bryta mig ur en stark övertygelse, den insikt jag fått av detta är att; öppenhet är enda vägen inför sökandet av den eventuellt existerande universella Sanningen. Med att vara öppen menar jag frånvaro av förutfattade idéer, åsikter och övertygelser om vad som är sanningen. Blankt papper. Det vore arrogant av mig att påstå mig kunna förstå ens delar av Sanningen. Att vara öppen = vara kritisk. Alltså tvärt emot vad Vakttornet predikar.

Ursäkta om jag har skrivit lite klumpigt här.