Citat:
Ursprungligen postat av
Golonka
Okej. Bara för att reda ut ett par saker här: Före krigsutbrottet övade Tyskland sin officerskår och sina piloter i Sovjet eftersom se enligt Versaillesfreden förbjudits att ha ett flygvapen, pansartrupper och moderna tunga vapen. Stalin och Hitler ingick i och med Molotov-Ribbentrop-pakten ett avtal om att ge varandra fria händer inom deras respektive "intressezoner". Sålunda var exempelvis överfallet på Polen koordinerat mellan de båda diktaturerna. När det gäller Finland, hade Stalin fått Tysklands medgivande att angripa och Finland fick heller inget stöd från Hitler. Det stöd som gavs och erbjöds Finland, kom från grannländerna och västmakterna. Ryssland kunde också rycka in i och ockupera Estland, Lettland och Litauen enligt överenskommelsen. Stalin och Hitler var, om inte officiellt allierade, så åtminstone väldigt såta vänner med ett omfattande och djupgående militärt samarbete etablerat sedan tiotalet år före det egentliga kriget.
När Operation Barbarossa inleddes, finns uppgifter på att Stalin bokstavligen togs på sängen. Han hade avvisat varje försök från underrättelsetjänsten att få fram varningar om ett förestående angrepp. Höga officerare avsattes och fängslades om de uttryckte sig "alarmistiskt" om hot från Tredje Riket, eller omplacerades till skittjänster långt åt helvete ut i Sibirien och gränsen mot Kina.
Att Sovjet led så pass stora förluster, kan dessutom sättas upp på den sovjetryska krigsledningens och Stalins ansvarskonto. Det sovjetiska massanfallet var ett begrepp på den här tiden. Våg efter våg av stundtals obeväpnade soldater kastades mot motståndaren helt utan hänsyn till egna förluster. Taktiska och strategiska beslut togs mer utifrån politisk än militär hänsyn och alla förband hade politiska officerare och kommissarier som hade sista ordet vid orderuttag och planering. Tjekan fanns med överallt och hade egna förband som följde frontförbanden och sköt helt enkelt ihjäl de som inte uppvisade anfallsvilja och sovjetisk stridsmoral.
Stalin hade rensat ut i princip alla högre officerare med någorlunda utbildning, kunskap och erfarenhet. Generaler och överstar rensades ut och fick sparken eller avrättades helt enkelt om de var för bra chefer eller populära ledare, så Röda Armen var ordentligt huvudlöst under krigets första år.
Visst, ryssarna slogs som jävlar och dog som flugor kämpade tappert, men om vi ska se till förlustsiffrorna endast när vi bedömer vem som "vann över Hitler", så måste vi i rättvisans namn räkna bort alla som stupade på rysk sida på grund av egen inkompetens, misshushållning, klantighet eller paranojja hos högsta ledningen. Hur många ryska soldater gick över till tyskarna på grund av förhållandena inom Röda Armen? Hur många ryska soldater sköts av de egna eller stupade på grund av att de offrades av en ledning som gav fan i egna förluster? Ryska soldater som togs som krigsfångar av tyskarna, avrättades eller sattes i fångläger i Sibirien under pågående krig till och med. Och förhållandena i dessa läger kan mycket väl mäta sig med hur det såg ut i Buchenwald, Sobibor, Majdanek och Auschwitz!
Stalin var chef för en kriminell diktatur. Han var krigsförbrytare fullt i klass med Hitler. Hans händer var betydligt mer doppade i blod än Adolfs!
Att Stalin var en paranoid blodsbesudlad diktator bestrider ingen, och nej, inte Linderborg heller. Inte heller att han personligen var ansvarig för att miljoner ryssar dog i onödan för att han helt vansinnigt rensade ut officerskåren (och många andra). Den marxistiske historikern Eric Hobsbawn beskriver i den utmärkta boken
Det korta 1900-talet Stalin som "unik i ondska" - bland annat höll han ministrarnas och vänners fruar i Sibirien för att de skulle lyda utan minsta vink. Men det är ju heller inte det som diskuteras här.
Här är vad du har fel om:
Citat:
Före krigsutbrottet övade Tyskland sin officerskår och sina piloter i Sovjet eftersom se enligt Versaillesfreden förbjudits att ha ett flygvapen, pansartrupper och moderna tunga vapen.
Hitler sade upp Versaillefreden. Att de hade ett kvardröjande "utbyte" av något slag är insignifikant.
Citat:
Stalin och Hitler var, om inte officiellt allierade, så åtminstone väldigt såta vänner med ett omfattande och djupgående militärt samarbete etablerat sedan tiotalet år före det egentliga kriget.
Nej, nej nej.
Det var varken omfattande, militärt eller ens ett samarbete. De hade en del handelsutbyte som båda tjänade på. Det är inget konstigt. Även under de mörkaste stunderna under det kalla kriget exporterade USA säd till Sovjetunionen.
Det råder - eller rådde - ingen tvekan om att de var ideologiska fiender.
Just därför slöt de icke-andrgreppspakten. Båda ville bygga upp innan det oundvikliga. Att Hitler och Stalin skulle vara
såta vänner är ett helt barockt påstående, även om du använder namnen som eponymer.
I övrigt håller jag som sagt med dig i din beskrivning av Stalin.
