Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Ett skäl till att tysken ville ha den höga mekaniska eldhastigheten var för att man ansåg att lämpliga mål bara skulle visa sig under väldigt korta stunder och därför var det bra med en hög mekanisk eldhastighet där man kunde få iväg så många skott som möjligt under det fåtalet sekunder som målet visade sig.
Efteråt har många hävdat att detta var onödigt och bara slösade ammunition då man ändå inte fick fler träffar.
Fast det faktum att de allierade soldaterna fruktade MG42an får nog anses ha mer bakgrund än enbart att den hade ett karaktäristiskt ljud.
Jag är väl medveten om varför tyskarna ville ha hög mekanisk eldhastighet.
Notera f.ö. att de numera har frångått det konceptet.
Eller ja, de började frångå det redan med MG3,
där infanteriet ofta kör med ett tyngre slutstycke för lägre eldhastighet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Så visst, hög praktisk eldhastighet med hundratals skott konstant minut efter minut kanske var bra under första världskriget där man mejade långa salvor över fältet i timme efter timme, men för den nya rörliga striden som var vanligare under andra världskriget så var skälen annorlunda.
Och lika fullt så användes massvis med ksp i den rollen i alla arméer under kriget.
Visst, grk var en bättre lösning för den uppgiften (precis som 20mm akan var bättre i lvrollen),
men likafullt så gällde frågan "bästa ksp" utan att ange för vilken roll.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Varför har MG42ans koncept (eller MG34 om du nu vill det, som påminner mest om de idag absolut vanligaste kulsprutorna än något annat vapen som användes i stor utsträckning av infanteri under WWII) levt vidare medans Bren, BAR, Vickers, Lewis, Browning M1919 m.m. helt försvunnit ur infanterirollen?
Vare sig tyskarnas koncept med (för infanterimått) extremt hög eldhastighet
eller deras pipbytessystem har överlevt.
Det som har överlevt är konceptet med att till stor del använda pressad plåt
och det franska konceptet med att använda bandmatning i en relativt lätt infanterikulspruta.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Än idag talar officerare (iaf svenska) glatt om "mycket bly i luften" för att få fienden att hålla ner skallen, och MG42 hade ett rätt gott rykte om sin nedhållande effekt, mycket pga dess höga eldhastighet.
Och än idag så tjatar svenska officerare på sina soldater
att de ska skruva ner gasregulatorn för att änka eldhastigheten.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Det har också av ett flertal kunniga hävdats att den tyska infanterigruppen hade högre eldkraft än de allierades motsvarigheter, framförallt pga deras kulspruta.
Jämfört med USA, som hade automatgevär och skithögen BAR på gruppnivå,
medan tyskarna hade ksp, kpistar och gevär.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Sedan så kan man skjuta mer skott genom en pipa än vad manualen säger....visst, man ska byta pipa efter X antal skott, och visst, kassetten ska bara innehålla 50 skott, samma gäller för FN MAG.
Hur många skott brukar vi ha i kassetten för KSP58?
Kassetten på MG42 kan inte rymma mer en 50 skott bandat.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Hur ofta hakar man ihop extra band om man går i eldställning en längre tid?
Hur stor fördel har man av att kunna "ladda om" genom att koppla på nya band på det som redan sitter i, utan att behöva ta KSPn ur funktion under tiden (skytten kan fortsätta att ligga beredd och direkt skjuta på mål som dyker upp).
Problemet på MG 42 är att skytten inte kan ligga kvar och skjuta,
eftersom man fortfarande måste byta pipor och eftersom han fortfarande
måste åla fram med vapnet med jämna mellanrum.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Hade den ett smidigt pipbytessystem? Nej, inte direkt, men det var det å andra sidan inte särskilt många vapen som hade under den här tiden. Och det var tillräckligt smidigt för att fungera.
ZB.26/30/BREN, ZB 53/BESA, FN BAR, SG-43.
D.v.s. i praktiken samtliga ksp/kg som utvecklades under samma tidsperiod.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Och den höga eldhastigheten har inte helt kastats på historiens skräphög.
MG3 har fortfarande det som alternativ, med ett lättare slutstycke.
Och MG3 avvecklas redan av det tyska infanteriet,
(och på alla nya fordon) för att ersättas med vad som i praktiken
är en tysk FN Minimi, respektive FN MAG.
Det lätta slutstycket har mig veterligen bara använts på stridsfordon.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Det finns till och med en ny variant under utveckling, RMG 7,62, som är en MG3 med ett nytt pipbytessystem (tre pipor man roterar emellan, för fordonsmontering).
Notera att eldhastigheten på RMG är reducerad till samma nivå som t.ex. FN MAG.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Finns det någon annan kulspruta från andra världskriget som kan skryta om att fortfarande vara under utveckling? Att fortfarande vara i produktion?
BAR är fortfarande under utveckling på samma sätt som MG3 är det.
BAR vidareutvecklades trots allt till FN MAG.
M60 (i senaste version nyligen införskaffad av Danmark för att ersätta MG3)
är vidare en vidareutveckling av Lewis kulsprutegevär från 1911.
Mekanismen från ZB.26/30/BREN lever också vidare i tjeckiska och nordkoreanska versioner.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Annat än möjligen M2 Browning, som har en helt annan roll.
Och varför spelar det någon roll om M2:an har en helt annan roll?
Kulsprutor fyllde massvis med roller.
Inte bara infanterikulsprutor.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Priset var av extrem vikt. Trots allt brukar man ju prisa T34an av just det skälet.
En ksp blir inte bättre för att den är billigare.
Den blir bara billigare, vilket dock självfallet kan vara nog så viktigt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Och visst, den kanske inte var absolut bäst i precis alla saker, men den var fortfarande bra på det, och eftersom en kulspruta ska användas till mycket så får man se till helheten.
Och varför då ignorera användandet av ksp/kg på bataljonsnivå, i stridsfordon
i flygplan, som luftvärn, bunkerbestyckning och som närstridsvapen som enskild infanterist,
när ksp bevisligen användes i de rollerna?
Ksp/kg användes till massvis olika saker och de flesta ksp/kg var ganska kassa i de flesta roller,
eftersom det helt enkelt fanns ett så stort spann av uppgifter som kulsprutor skulle lösa.
Det enda rimliga är således (som jag ser det) att försöka utröna vilket,
eller vilka vapen som var bäst i respektive roll.
Det blir som om vi skulle fråga oss vilken kanon som var krigets bästa,
och sedan bara snöa in oss på några få roller som kanoner fyllde
(säg pansarvärn och höghöjdsluftvärn) och helt ignorera närluftvärn,
fältartilleri och slagskeppsbestyckning.