Meningen med livet - samlingstråd

När jag använder begreppet är det inte någon filosofisk utsaga, utan helt enkelt ett visst mentalt tillstånd.

Jag är för förtappad för det för egen del tror jag. Nu är magen full av nasi goreng och julmust och jag tänker fortfarande på fitta

När jag använder begreppet är det inte någon filosofisk utsaga, utan helt enkelt ett visst mentalt tillstånd.

vad fan är det för mat? hade varit skönt att sitta på din kuk nu hehe

Jag är för förtappad för det för egen del tror jag. Nu är magen full av nasi goreng och julmust och jag tänker fortfarande på fitta

Du får ju inte mer fitta av att tänka på det. Dessutom är det fullt möjligt att behålla de klassiska njutningarna och samtidigt gå runt med den största njutningen av dem alla: ett sinne fritt från tankar.

Jag ska skaffa fitta så fort jag kan, dock vill jag helst inte betala i reda pengar för det. Sugardaddy är en OK kompromiss.

Ska bara komma ihåg det som från och med nu ska kallas Apathis lag: först köra henne i alla hål - sedan tala om för henne att hon är en jävla konformist

Jo, men det korta jag skrev om den filosofiska utsagan var endast realisationen som ledde till det jag därefter skrev om att man känner mycket mindre press från omvärlden och man känner sig inte som delaktig i en tävling mot omvärlden. Det blir som ett tillstånd där man bara låter saker ske, acceptans av vad än resultatet blir och en sorts apati. Det var bara mitt sätt att beskriva det mentala tillståndet.

Det är iaf min uppfattning om saken.

Bekräftat troll.

Du får ju inte mer fitta av att tänka på det. Dessutom är det fullt möjligt att behålla de klassiska njutningarna och samtidigt gå runt med den största njutningen av dem alla: ett sinne fritt från tankar.

Menar vi på att hjärnan ses som det sjätte sinnet?

Eller vilket sinne menar du blir kvitt tankarna när det är ren stillhet, ingen vind och inga vågor.

Låter så enkelt, "Sumpa inte den på grubblerier". Nej men nu är det så att vi blev så intelligenta att vi kan ifrågasätta våran egen existens, tänk tanken en gång och den kommer aldrig att försvinna helt oavsett hur man väljer att leva.

Kanske bara temporärt genom lyckokänslor, att försöka underhålla sig själv med alla möjliga saker för att få de kemiska ämnena i kroppen att utsöndras som träning och sex gör men hur man än gör så lägger sig det där mystiska mörkret över en innan man går och lägger sig.. Vad fan gör vi här egentligen? Det går inte att gömma sig från detta. Jag kan förstå folk som blir beroende utav droger, träning och sex.
Vi blir bara deprimerade av att använda vår hjärna. Vi är som lyckligast när vi slaviskt följer instinkter känns det som.


Men jag ser samtidigt universum, jorden, vi människor och naturen runt omkring oss som något oerhört fascinerande och vackert. Hur klyschigt det än låter så kan man komma långt i livet med positiva tankar, man måste tillåta sig själv att bryta ihop ibland. Det är okej att bli förvirrad, vi har inte bett om att få vara så här medvetna.

Våra hjärnor är inte konstruerade för att förstå universum.
Vi lever en kort sekund. Sedan är det ett evigt mörker.

Dessutom är det fullt möjligt att behålla de klassiska njutningarna och samtidigt gå runt med den största njutningen av dem alla: ett sinne fritt från tankar.