Meningen med livet - samlingstråd

Får du inspiration från din pojkväns "hot" eller?

"han vill skära upp min fitta, jag tycker det är jättebra" Jag verkar ändå inte direkt förstå mig på vad du menar när du skrev att du strävar mot att inte upfylla behov. Vad räknas som behov? Menar du livstilar som sådana, som du beskrev innan med att gå med ett kloster, eller inkluderas även primitiva behov, som att äta och dricka osv.?

Alla typer av saker du, medvetet, utför är orskade av behov. Det kanske du kan hålla med om? I sådanna fall: Hur ska exempelvis att gå med ett kloster ändra hur pass du upfyller dina behov eller inte, det enda som jag ser att det uppnår är att det avviker från det normala i samhället (vilket i sig kan vara ännu ett behov).

Om vi nu säger att du hypotetiskt gick med klostret så kommer du fortfarande upfylla dina primitiva behov som att dricka, äta osv. men även själva anledningen tll varför du gick med klostret kommer ha behov som grund. Så varför inte bara acceptera att du har behov som du kommer uppfylla från början, vilket dessutom, mer troligen kommer leda till en bättre tillfredställning av dina behov ändå. Förtryck av saker brukar oftast inte leda till det man vill.

Jag har dock kanske misstolkat hela din poäng(?). Det enda sättet jag kan se att man bokstavligen befriar sig från alla sina behov är genom döden.

Det handlar inte om att undertrycka saker utan om att se att föremålet för ens åtrå eller begär inte har någon inneboende förmåga att skänka tillfredsställelse. Det är en genväg till frid att genomskåda sina strävanden som tomma och verkningslösa.

Att man behöver mat och dryck för att överleva är underförstått. Det existerar dock många begär utöver det som är rent mentala.

Det förstod jag givetvis, försökte bara ge exempel på att du faktiskt upfyller behov och att det därmed inte gör någon större skillnad i denna typ av filosofi om du upfyller andra "onödiga" behov. Förstår dock lite mer av det du menar nu. Låter som att någon typ av minimalistisk livsstil skulle passa dig. Eller självmord.
Jag har själv alltid sett nondualism helt enkelt som det faktum att allt i universum är en enda sak. Att skilja sig själv från universum är därmed onödigt. Får en att känna mindre press på sig själv -- man är inte en delaktig i någon typ av tävling mot "det andra".

Arv, lotterivinst, förtidspension, spekulation eller försäljning av olagligheter är nog de enda uthärdliga sätt att försörja sig på som finns för den som har genomskådat världen. Några få välbetalda och stimulerande "hederliga" jobb också.


Exakt vad innebär detta för dig? Jag har svårt att hitta en klar definition av nondualism. Du vägrar att erkänna skillnaden mellan subjekt och objekt? I så fall...vad drar du för slutsats av det?

Jag har åtminstone väldigt svårt för att konstatera att livet är utan mening tillika uselt och därefter återgå till vardagens krav.

Men det är ju bra att han säger till mig att det är jag som är fel. Är många som inte har insett hur otroligt dåliga dom är.

Ett drägligt mentalt tillstånd är min definition av det. Hjärnan projicerar en självbild, vilken kan liknas vid en illusion. Man behöver inte leva med den illusionen.

Att det är mycket nonsens skrivet om ämnet är beklagligt -- mycket New Age och liknande solkar ju ned många annars vettiga begrepp.

https://www.youtube.com/watch?v=iKHTawgyKWQ

Förutom ämnet är han dessutom en pessimist!

Hur lever man nondualistiskt, rent konkret?

Den här artikeln förklarar rätt bra.

http://www.psychologytomorrowmagazin...suffering-end/

Vilken bra artikel du har hittar där. Lilla vännen. Ha det lycka till.

När jag använder begreppet är det inte någon filosofisk utsaga, utan helt enkelt ett visst mentalt tillstånd.