Citat:
Ursprungligen postat av
Vresrosen
Om det var efter mordet, så blir ju saken helt annorlunda, och då har vi en tingsrätt som dömt fel!
Synd. Jag tyckte det såg bra ut tills du kom med dina påpekade tiden för sökningarna. Jag får tänka ett varv till om Sara verkligen visste vad dessa Törnbladare var för folk.
Sara är väldigt utsatt, för hur ska hon kunna berätta om saken, och få folk att tro på henne när hon har allt att vinna på att ljuga enligt dem? Pengarna styr fortfarande över denna sak och hur folk ser på varandra och relationer.
När jag tänker på tingsrättens motivering av motiv så var det fånigt. Saras förhållande till pengar visar väl mer på att pengarna var inte allt för henne som för resten av högen med nära och kära som riskerade att bli utan pengar om Göran Lundblad hade levt.
Om det är så att Sara ställdes inför fakta med ett blodigt lik i huset, och rädslan av att ingen skulle tro på henne, så förklarar det varför hon hjälpte till att städa brottsplatsen.
Det skulle bli väldigt spännande för pengarnas framtida öde.
Vad gäller motivet så tycker jag att Sara Lundblad hade ett starkt motiv. Det rörde sig ju inte bara om pengarna som sådana och att hon drevs av girighet kanske inte är det troligaste. Snarare i så fall av att hon upplevde sig som kontrollerad och orättvist behandlad av fadern och att det ledde till att hon kände sig utan fast i en ohållbar situation, oerhört frusterad och arg.
Om tingsrätten dömt fel är en sak man kan debattera utan att gå så långt att slå fast att de verkligen gjorde det.
Som du säger är det svårt att se vad som utesluter att Sara Lundblad ställdes inför fakta med ett blodigt lik i huset. Hela händelseförloppet kan likaväl förklaras med att Martin Törnblad på eget bevåg beslutade sig att skjuta Göran Lundblad utan dotterns medverkan.
Vad som talar emot det är endast Martin Törnblads berättelse och även om den på ytan verkar sanningsenlig så finns det ett gäng principiella problem med att slå fast att den måste vara sann bortom rimligt tvivel. Domstolens stödbevisande resonemang till varför det måste vara så är inte övertygande om man analyserar dem djupare.
Bara till att börja med måste man se att det där med att använda Martin Törnblads vittnesmål mot Sara Lundblad inte är oproblematiskt. Han står ju faktiskt inte fast vid vad han sagt utan hävdar numera att han ljuger. Törnblad beskrivs också av rätten i domskälen som en person somär bevittnat opålitlig.
Vi har alltså som grund för en morddom berättelsen från en medgärningsman där den stående instruktionen till domstolar är att allt en sådan säger skall tas med en nypa salt, en medgärningsman som dessutom av rätten betraktas som opålitlig och icke sanningsenlig och som till råga på det har gett motstridiga versioner och inte står fast vid sin berättelse längre.
Det är i sanning inte självklart att påstå i utgångsläget att vi bör tro på en sådan berättelse.
