Meningen med livet - samlingstråd

Livets mening - att uppleva, att leva, att få vara medveten om alla känslor, att få vara medveten om skapelsens under. Det tog människan ca 160.000 år att lära sig starta eld, under alla dessa år var människan ett enkelt byte för naturens farligare djur, när vi sov, när vi parades - dog vi, dog många. Det mesta i mänsklig utveckling har kommit i en liten skara av människans existens och idag kan vi utnyttja hjärnan till annat förfogande än att överleva i kamp mot farliga djur, men än är vår hjärna programmerad för dessa hårda år. Du får chansen att få vara medveten om livet, medveten om skapelsen, medveten om kärlek - och du bestämmer själv, låt aldrig din hjärna vara du identifiera dig inte med din hjärna, den är din betjänt. Alla problem skapas av en tanke och en tanke skapas av hjärnan och allt hjärnan kan skapa kan den förstöra. Öppna ögonen, lev i nuet, upplev alla under med existensen eftersom livet är väldigt kort och springer förbi en. Jaga inte en illusion(framtiden) - ingen kan svara på framtiden och lev inte i vad som skett - historia är historia och är irrelevant till nuet.

Ingen skall känna livet som meningslöst, ingen ska känna att dö hade varit bättre.
Det är aldrig rättvist att dö ifrån folk man bryr sig om och folk man älskar. Det är aldrig rättvist att dö ifrån sin chans att uppleva livet. Det bästa med att vara det vi är, är att vi kan hjälpa varandra, vi kan ta hand om varandra, vi kan vara precis som vi själva vill och djuret(egot/begäret) har ingenting att säga till om. Alla människor hade kunnat välja att älska varandra gränslöst och format paradis på jorden, inga djur mer än människan har denna möjlighet.

Varför inte?

just de är han som alla ska rätta sig efter?

Men det är det ju.


Men det är det ju. Din dödsdag är den bästa i ditt liv, åtminstone om den är smärtfri.


Ironiskt nog är det just det som är rättvist. Man åtrår allt och alla förgäves.


Vad finns att uppleva? En tafflig dockteater. Att älska någon är i grunden inget nobelt, eftersom det i grunden beror på överlevnadsinstinkten att man älskar någon. Denna instinkt håller just denna taffliga dockteater igång. När dockteatern är borta är också smärtan och ledan borta.

Seså inte vara sån nu..


Antingen börjar du med antidepressiva eller också börjar du utforska dom hallucinogena drogerna på riktigt så kommer du inse att livet är M A G I S K T istället för hopplöst. /Tips från coachen.

Kroppen är en bil men dig som förare. Du är inte din bil, du styr den. Du får köra din bil precis vart du vill, men minns, du kör bilen så det är du som bestämmer vägen. Blir du trött på att köra kanske du överlåter ratten till bilen självt, men bilen förstår inte bättre än exempelvis att denne behöver bensin, service på macken, en tvätt då och då samt kanske lite ny lack och dylikt. Du som styr bilen är den som må ta hand om bilen, även om bilen kan göra detta på autopilot. Problemet med om bilen hamnar på autocruise är att den som då ska navigera till målet inte gör detta. Den som skulle styra bilen kanske är för upptagen med att titta ut genom fönstret och titta på vart alla andra är på väg och var andra bilar åker någonstans. När vi är små så kör vi som idioter, de allra flesta, när vi sedan krockat en gång och något i bilen gått sönder så är det jobbigt att ta ansvaret för detta och vi låter sedan autocruise vara igång medans vi förnöjer oss med att glo ut genom rutan som beskrivet ovan. Det går så långt att väldigt många glömmer att de ens hade en bil att styra, de glömmer att de skulle vara chauffören själv och inte lämna ratten därhän. Det som kan hända är att bilen blir beroende av mer bensin och tankar för mycket, bilen i sig är inte mer än ett "tingest" så länge den är på autocruise och gör det bilen gör för att överleva och inte gå sönder, bilen kan själv inte finna eller göra mening av sin existens längre än att försöka jobba för bilens överlevnad. De som däremot är vakna bakom ratten och styr, de finner sin mening och kör mot målen de har uppsatta. Visst kan även chaufförer glömma att köra allt eftersom ifall olyckor eller tragedier händer, kanske relationer, droger, pengar, materialistiska fåfängor och till och med skor, kängor. Hur som helst så finns det ett mål, du må köra din bil dit eller så glömmer du ditt mål och sätter dig på passagerarsidan och låter bilen göra det bilen vill medans du deppar ihop och kvävs där inne i din kupé. Ni med ögon ni må se, hoppas på de. Fred.

LSD är överskattat, tycker jag. Hellre då opium.

Ja, men det finns extremer, DMT, DPT eller salvia exempel, då det händer nått på riktigt liksom. Jag känner bara sorg inför folk som aldrig haft chans att testa & för dom, ja för dom måste det fan vara ganska meningslöst att leva asså..

En till som har vänt uppochner på allt. Du är bilen som tror att du har en chaufför. I verkligheten finns bara bilar men inga chaufförer. Som du också vet har bilar själva inga som helst mål.

Var du din kropp och följ dina begär. Det märks tydligt hur lycklig detta gör dig och vilken välvilja du sprider med lyckan som dessa begär ger dig. Att köra från bensinstation till bensinstation måhända är din mening med ditt liv, som jag ser det så är bensinstationerna där för att föra oss till det egentliga målet. Att du säger mig något annat gör inte att jag tror dig eftersom jag själv varit utanför bilen så många gånger vid exempelvis kollisioner eller motorhaverier så kan du inte visa mig något som du själv bara sett från insidan av kupén. Hur som haver, vi har varsin bil, är du din bil så var din bil, jag är i min bil men jag är inte bilen, jag måste dock sitta kvar i den tills att bilen gjort sitt. Fred.

Det är m.a.o. större delen av mänskligheten du känner sorg för och anser leva meningslösa liv. Det som skiljer dig från oss pessimister är några promille, likt en ateist blott är ateist gällande en extra Gud jämte monoteisterna.

Som inte kan styckeindela.