Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

Partimötena får hållas i en domkyrka eller katedral. Det får vara högt i tak. och bullerdämpat.....

Hellre det än de närmast sektliknande partier som existerar idag. Vi gillar olika!

Fackens metoder ser till att det blir dyrare med arbetskraft för företag. Således kan de inte anställa lika många.


Det går att ordna privata lösningar för det. Dessutom minskar trycket på skyddsnätet om både facket och arbetsgivaravgiften försvinner och fler kan arbeta.


Varför säger du det? Hur många uppstarter tror du har haft råd att ens betala ut något alls?

Naturligtvis är så låg lön som möjligt inte att föredra ur någon synvinkel. En nöjd anställd är säkerligen en mer produktiv anställd. Men det går inte att artificiellt pressa upp löner för evigt, den globala konkurrensen ser till det. Om ett företag kan betala 1/3 för en ingenjör i Kina eller Indien så kommer det till slut att bli omotiverat att ha någon verksamhet här. I nuläget existerar det fortfarande skillnader som har verkat för att det inte ska ske. Men de kommer ikapp.

Hur ska skyddsnätet finansieras när högteknologiska produktiva företag flyttar utomlands för att kostnadsläget är för högt i Sverige?


Du menar att de som nu arbetar alltså inte tjänar på det? Dessutom gäller samma för företag, ingen anställning sker omotiverat.


Du kan se till att du väljer en lukrativ utbildning. Det går även att flytta dit jobben finns.

Inte alls, jag fick 2-3 jobberbjudanden när jag besökte 10-15 butiker. I en storstad. Jag hade ingen erfarenhet inom butik, och väldigt lite erfarenhet allmänt.

Inte alls sant heller, vi har inget överflöde i butiken på ansökningar.

Caféer spelar väl ingen roll om dom ägs utav kedjor eller ej? Det är ju snarare bara en fördel?

Få "vanliga lunch och caféeliknande restauranger" kräver erfarenhet.

Jävla märklig inställning, det är när man har den här inställningen man inte får jobb. Sluta nedvärdera er själva or skaffa lite jävla tro på er. Skitsamma om ni inte har erfarenhet, skitsamma om det är enorm konkurrens, skitsamma om det är populära företag, skitsamma om det är svårt att få tag i ansvarig.

Man försöker och visar att man har viljan. Inställningar är 80-90 procent tror jag när det gäller dessa jobb. Samt social förmåga och seriositet.

Sök till alla butiker/restauranger/vårdjobb eller företag ni kommer på. Spontanansök, ring, maila, kontakta via nätet, besök etc.


Klart det inte finns jobb till alla, det fattar väl vilken person som helst. Konkurrens om jobb är nyttigt och det går inte att ha 100 procent anställda i samhället.

Visst idag är det tuffare konkurrens än tidigare, men återigen. Det är mycket man kan ha som ursäkter. Vi har ändå relativt låg arbetslöshet jämfört med länder som Spanien, Frankrike, England etc.

Dom gångerna jag har besökt företag/butiker, eller ringt/mailat har folk oftast TACKAT för att mitt besök. Dom avskyr det verkligen inte. Det kan ju ibland vara fördel dock att ringa innan man besöker.

Samhället kommer aldrig stå still, så självklart är det inte som förr. Men det går alldeles utmärkt att arbeta sig upp i företag. Nästan enklare ibland, har läst om väldigt många akademiker som inte kommit någonvart istället. Många företag har internrekrytering, dotterbolag, utbildningar etc.



Det är sånt som dom skriver oftast, sök ändå. Vem vet dom kanske vill ha dig för din personlighet ändå? Det är många som skräms utav att det står "erfarenhet" hit och dit. Sök allt som är rimligt iallafall.

Sen menar jag inte att du ska söka typ chefsjobb, ansvarig etc.

Det värsta är när folk ser ner på jobben dom själva söker/jobbar med. Ta det lika seriöst som ditt drömjobb, visa att du vill.

Det gäller även när du går på intervjun, när du fixar ditt personliga brev/CV. Även om det är ett lågkvalificerat jobb/yrke så ta det 100 procent seriöst och jobba stenhårt. Samt visa att du vill utvecklas etc.

Där är vi faktiskt överens....fantastiskt!

Dra igång en tråd om detta. Jag lovar att elda massorna, även SD folket...

Du struntar fortfarande att ge ett svar, varför slutsatsen blir att du inte kan svara. Jag försöker igen: är det fin konst kommer folk att köpa den, är det dålig konst kommer inte någon att köpa den, vilket innebär att konstnären ska lägga ned sin verksamhet. På vilket sätt skulle dina fula tavlor gynna samhället? Varför målar du inte fina tavlor som folk vill köpa istället för att snylta på den närande delen?

Jag har ned mycket tid och möda för att få goda betyg, vilket inneburit att jag har blivit erbjuden bra jobb vid sidan av studierna samt under loven. På dessa arbeten har jag ansträngt mig och presterar bra, vilket har givit goda referenser. Detta har sedan gjort att jag har fått ett bra jobb som jag påbörjar efter examen. Så kom inte och säg att jag är bortskämd, eller att jag inte är villig att slita.

Ungdomen är de facto bortskämd som inte vill ta ett arbete som inte är ett välbetalt arbete på kontor. Folk söker inte till bärplockare m.m. trots att det är ett bra steg in i arbetslivet.

Testar en empirisk undersökning på fredag då baserat på ditt inlägg. 10 CVn till diverse butiker i centrala Stockholm. Får jag fråga om det var en storstad som ingår i treenigheten (Malmö, Göteborg, Stockholm) eller om det var en "storstad" typ Jönköping?

Jag tvivlar på att du är ansvarig över rekryteringen och får se både mail samt CVn som lämnas i butik och om du nu är det så lär det vara en ganska nischad affär. Daglivaruhandeln är en av de svåraste branscherna att få jobb i, oavsett vem du är.

Om cafeet ägs av en kedja (Espresso House, Waynes m.m) så har de med stor sannolikhet HR-utbildade som sköter rekryteringen och du får således gå igenom Internet för att få jobb.

Jag fick iof arbete pga att jag är studerande just nu. Så lite fusk kanske det var.

Antagligen försöker jag måla tavlor som jag själv tycker är fina. Om jag tycker om dem men de inte uppskattas av omvärlden kommer jag inte byta stil bara för att tillfredsställa andra. Vad är det för konstnärskap?

Meningen med (arbets-)livet kan inte bara vara att tillfredsställa andra. En medborgarlön kan däremot utgöra en universal ekonomisk grundplåt att söka sin egen lycka. Inte helt oväsentligt för någon i TS, och många andras, situation.