Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

Förstår inte alls gnället. Har aldrig haft svårt att få ett jobb och har fått tacka nej till flera. Det känns som att man ska vara lite efter för att inte kunna få ett jobb ärligt talat..

Många ger upp efter sökt några jobb. Och inte allt för ofta söker man jobb som man är underkvalificerad för. Sedan bor man i t.ex Uppsala så tycker jag man får söka arbete i Stockholm också, lätt att man bara söker arbete i Uppsala.

Och sedan har vi ju ändå ett helt fantastiskt utbildningssystem. Bortförklaringar man brukar få höra. "jag vill inte skuldsätta mig med CSN, det är en förlustaffär".

Men det är visst ingen förlust att gå arbetslös och utan kompetens i 15 år. Det finns en mängd utbildningar på yrkeshögskolan. Det finns även utbildningar på distans, mycket bra sådana för övrigt.

Fattar inte problemet.

Han kanske inte kan måla fina tavlor, han kanske inte har läggning för att göra någonting annat heller som genererar pengar, oavsett jobb, företagande, sport, artisteri, vad ska han då göra? Man brukar ju säga att alla kan göra något men att hitta det där specifika som det finns intresse för att göra och som man har talang för kan ta en livstid. Har man oförmåga att dessutom lära sig saker så har väl en människa inget existensberättigande enligt dig.

Sen det där med bärplockning, nej det kommer inte att leda till ett bättre jobb på sikt, vad lever du i för drömvärld. Jag har haft enklare jobb som exempelvis i kundtjänsten på Transcom, det gjorde inte att jag sedan per automatik fick ett bättre jobb. Efter jag slutade där så var jag arbetslös i 1 år innan jag började plugga, sen fick jag jobb efter examen men där värderades inte alls min callcenter erfarenhet.


Privata lösningar för socialförsäkring och välfärd är den sämsta tänkbara lösningen av alla. Menar du att det sociala skyddsnätet och bidragssystemet ska lämnas i händerna på privata aktörer med vinstintresse? Herregud hur ska personer som aldrig har jobbat kunna betala in till en sådan försäkring så att de kan få ut pengar vid arbetslöshet? Då vi har en mängd människor som aldrig har jobbat hur ska dessa överhuvudtaget kunna kvala in till dessa försäkringar och kunna få ens existensminimum i dagsläget?

Dessutom, privata lösningar som enbart kommer vara högst tidsbegränsade, en privat aktör skulle aldrig betala ut mer pengar än vad vinsen i verksamheten kommer att vara. Med andra ord så kommer långtidsarbetslösa, vet inte vid vilken tidpunkt man är det hamna på gatan rätt så omgående. Finns inga privata företag som betalar ut försörjningsstöd eller sjukpenning och liknande under totalt en livstid respektive 2 år. Det finns privata inkomstförsäkringar som skjuter till pengar under en begränsad tid och som är ett komplement till den arbetslöses a-kassa, men dessa inkomstförsäkringar gäller under en högst begränsad tid upp till 6 månader. Att någon som har arbetat i flera år och sedan blir arbetslös endast är berättigad till ersättning i kanske 6 månader om man helt skulle överlåta socialförsäkringarna på privata aktörer är rena dödsstöten, vad händer efter 6 månader om denne inte hittar ett jobb, vilket en mängd människor inte gör (om det nu inte finns sjukförsäkringar, försörjningsstöd och liknande i offentlig regi).

Sen finns det ju en problematik till, vad händer om den privata aktören som fått in en jävla massa medlemsavgifter går i konkurs och inte kan betala ut försäkringen till behövande vid en viss tidpunkt? Av vilken anledning som helst, nån kan tömma bolaget på pengar, höja löner eller arvoden för styrelsen så att ekonomin går käpprätt åt helvete, då står arbetslösa som betalat in försäkringen där utan något skydd alls.


Tyvärr så är det så hela samhället fungerar, att tillfredställa andra. Samhället straffar människor med avgifter och böter vid exempelvis brott = intäkter till staten. När människor köper en tjänst eller vara så betalar man med pengar = någon annan får dina pengar. Oavsett om det är intäkter eller utgifter så är det bara "pengar som byter ägare"

Systemet är tyvärr uppbyggt på att ett litet fåtal ska kunna tillskansa sig alla resurser, det vill säga människor med driv och förmåga att göra bra placeringar, vad det nu må vara. Det är en ständig jakt på pengar i princip i alla sektorer och vill man ha pengar så är samhället uppbyggt så att man ska tillfredställa andra, oavsett om man jobbar som rådgivare, som butiksbiträde eller vad det nu må vara. Sen finns det folk som inte kan tillfredställa eller får möjlighet att tillfredställa andra, oavsett vad det handlar om, dessa får en liten summa pengar varje månad för att "hållas vid liv" för att staten har en förhoppning att någon gång få in skatt från denna person eller på andra sätt kräva pengar av personen genom att denne begår brottsliga handlingar och därmed får böter och andra repressalier.

En ovillkorlig medborgarlön är den självklara och oundvikliga lösningen. Idag dras folks existensminimum in om man inte uppfyller vissa krav, t ex sysselsättning (!). Det är inte alls ok. Hellre att man får pengar för att inte lyfta ett finger än att man folk tillåts stå utan inkomst och hamna på gatan. Det är helt sjukt att det ens kan hända här år 2015. En stark indikator på ett efterblivet samhällssystem som behöver revolutioneras.

Har du gjort en konsekvensanalys av detta?

Käre Aisopos. Det är min logiska utgångspunkt att man inte kan leva utan inkomst, men att man med lätthet kan överleva utan meningslös sysselsättning. Meningslös sysselsättning kan t o m ha en extremt tärande effekt på individen. Svårare än så behöver man inte göra det. Det vore väl dumt att slita ut en potentiellt framtida anställd, eller hur?

Bäste Konung,
Det som är meningslöst för en person behöver inte vara meningslöst för en annan. Jag tror att du kraftigt underskattar effekten av en meningslös tillvaro. Det är väl dumt att försätta människor i tron att deras liv inte har en mening. Jag älskar det jag gör. Har inte alltid älskat det jag gjort. Men historiskt kan jag idag tacka för att jag genomled ett antal hundår. Det gav mig erfarenheter som är ovärderliga i min nuvarande verksamhet. Jag är nu min egen och det är roligt. Skit rinner som bekant nedåt, när man börjar i en verksamhet får man därför tacksamt ta emot skiten. En av mina första arbetsgivare sa till mig när jag beklagade mig -du måste bocka så djupt att andra inte ser att du skrattar.
Friska människor skall arbeta. Friska människor mår bra av att komma hem trött på kvällen. Man sover bra av arbete. En trött människa tänker inte på den evighet som finns i rymden. En hungrig människa skapar nya idéer.

Jag har aldrig sovit bra av arbete, speciellt inte arbete som jag inte tyckt om, som exempelvis Transcom. Då hade jag istället en ångest som gjorde att jag sov sämre. Däremot så sover jag bättre av att träna och att göra sådant som jag vill göra, sådant som jag är intresserad av och ser fram emot ger god nattsömn.

Vad som är meningen med livet är upp till varje enskild individ. Vissa vill jobba, andra vill inte det, andra hittar mening i andra saker som att "måla tavlor, jakt, fotboll, sång eller liknande". En människa behöver inte känna att dennes tillvara är meningslös bara för att personen ifråga inte har något jobb, denne kanske vill fylla sitt liv med annat. Tyvärr så är det en lite elit som har skapat det samhälle som vi har idag, denna elit har format samhället utefter dem själva, deras personlighet. Sen att det finns människor som inte vill vara lika produktiva i meningen "producera varor/tjänster" åt andra. Den andra baktanken i elitens tänkesätt är att roffa åt sig så mycket pengar som möjligt för att kunna styra sin tid helt och fullt ut, för då kan man anställa andra slavar som måste vara på plats på en arbetsplats och göra "skitjobbet". Att många inte ser detta banala marknadsekonomiska mönster är en jävla gåta, reflekterar folk aldrig?

Hur gick det då? Japp det var en av dom tre stora städerna.

Inte ansvarig över rekrytering, men kan säga att vi inte får så mycket ansökningar som du tror. Vissa av våra avdelningar är underbemannade och vi anställer ofta när det behövs. Återigen, var får du "svårast" att få jobb inom dagligvaruhandeln? Det är just den här inställningen som gör att man inte får jobb. Man får kriga lite för det, fungerar inte 10-15 butiker. Nej åk till 10-15 till då.

Myt återigen, Espresso House, Wayne's etc har jag kompisar som "spontanansökt" på plats till. Det är snarare svårare att få via internet när man utannonserar dessa jobb.

Jag läser vad du skriver och torkar en tår. Du beskriver Dig som ett offer i en mycket orättvis värld. Jag tänker precis tvärtom. Det samhälle vi lever i är fullt av möjligheter. Det gäller bara att ta för sig.
Men! Man måste börja någonstans och man börjar inte på toppen. Det kan möjligtvis ske om man har mycket rika föräldrar, vilket få människor har. Man får helt enkelt jobba sig upp. Detta skiljer agnarna ifrån vetet.

Alternativet till den värld vi lever i är mycket värre. Inte katten skulle jag vilja bo i Nordkorea.

Skyll inte på samhället. Du är en vuxen människa och står för det du gör du har egna val. du är bara värdelös...

Fick en inbokad intervju så tar CVn på måndag, återkommer.

Arbetsförmedlings prognos för 2015.

Sida 38. Dagligvaruhandeln har en av de lägsta siffrorna (ju lägre desto hårdare konkurrens) i hela listan med enbart journalister som slår det.