Henrik Arnstad ljög om examen

När vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad hävdar att SD är fascistiskt åberopar han en definition av fascism av den engelske historikern Roger Griffin enligt vilken termen betecknar ”en folklig ultranationalism inriktad på nationens pånyttfödelse”. En strävan att avskaffa demokratin är, enligt denna definition, inte ett nödvändigt villkor för att benämna ett parti fascistiskt.

Arnstad hävdar att Griffins definition är ”svår att falsifiera” (Göteborgs Fria 26/7, 2014). Men en definition kan varken falsifieras eller verifieras. En definition är språkregel som väljs utifrån olika lämplighetskriterier.

Om man, i likhet med Tingsten, kräver att en *definition av centrala politiska termer skall anknyta till ett dominerande språkbruk och möjliggöra en tydlig framställning är Griffins är definition av fascism olämplig. En central komponent i fascismen, så som begreppet vanligen förstås, är ett avståndstagande från demokrati. Det just därför termen fascism är så negativt värdeladdad. Och värdeladdningen ändras inte av att man förslår en betydligt snällare definition, enligt vilken ultranationalistiska partier som inte vill av*skaffa demokratin kan *kallas *fascistiska.

Dessutom har vissa debattörer svårt för att skilja mellan det konventionella och det ”nya” fascismbegreppet. När Stefan Löfven (DN debatt 6/12, 2014) påstår att SD är nyfascistiskt anför han som skäl att SD inte ”respekterar Sveriges demokratiska institutioner” (vilket han inte ger något belägg för). När han i SVT:s Agenda (7/12, 2014) avkrävs en motivering till sitt starka påstående stödjer han sig på ”forskaren” Henrik Arnstad. Men dennes tes är ju att avståndstagande från demokrati inte ingår i begreppet fascism (varken gammal eller ny).

Ett skäl till denna begreppsliga nyordning sägs vara att man måste ta hänsyn till att en politisk rörelse förändras. Men om både totalitär ultranationalism och demokratisk ultranationalism betecknas som fascism döljs förändringen. En empirisk förändring är inte ett skäl för en språklig förändring. Tvärtom, termernas innebörd bör vara konstant så att man kan *beskriva förändringen på ett nyanserat sätt, särskilt om förändringen rör en så fundamental fråga som inställningen till demokratin.

... Kan SD som parti anses ha anslutit sig till en demokratisk överideologi av det slag som Tingsten formulerade? Ytterst är det en empirisk fråga. Vilken term man använder för att beteckna SD är irrelevant i sak. Av*görande är om SD bekänner sig till demokratins spel*regler, vilket ingen har visat att de inte gör.

Men kan man vara demokrat och samtidigt vara emot invandring av nationalistiska skäl? Javisst kan man det. Demokrati är en rättsordning, inte en morallära, som Alf Ross uttryckte det. En rättsordning som innebär medborgarmakt över en stat – en makt som kan användas för att fatta både moraliska och omoraliska beslut. Vilka beslut som är omoraliska eller moraliska kan det demokratiska samtalet hjälpa oss att nå insikt om. Låt oss vårda det!