Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

Jag känner ungefär samma.. har lyckats få mig jobb ilafall men jag får inte ut mer än 10.000 och då får min sambo som är arbetslös tusen kr mer utan att göra nått... jag trivs inte med mitt jobb. vet inte vad jag ska göra.. har inte haft chans att spara så mkt att jag kan börja plugga hej svejs för man vill ju ha nån typ av livlina om allt går åt helvete.. finns endå inga jobb.. man vill träna men finns inte tid eller pengar till det.. jobbar varannan helg.. har inget o göra på helgerna. ingen hör av sig.. har också funderat på att sno saker ibland.. jag vet inte vad man ska göra faktiskt.. men tror mkt handlar om att jobba med sig själv först.. kan du itne bli sjukskriven? prata med en psykolog`? få ordning på dig själv först. flytta utomlands ett tag?? ta ett lån och resa? jag vet inte.. men nått måste du ju göra, annars fastnar du ju i ett dåligt mönster. aldrig bra..

they took er jerbs

Framtidsjobb ! Terapeut som får lata ungdomar att ta de jobb som finns.

Är några år äldre än 20. Inget utav jobben jag har haft under mina år har jag fått genom "mamsen" eller "papsen", eller oj, sommarjobbet när jag var 17 fick jag genom kontakter till morsan... förlåt.

Efter det så har jag fixat jobb själv och bevisligen gjort ett bra jobb eftersom jag har blivit uppringd och erbjuden jobb på massor utav ställen. Har inte gjort någon entré på någon högskola än då jag inte riktigt vet vad jag vill plugga men skall titta in på "goja"-programmet som du verkar tro skulle passa mig. I övrigt har jag en ganska god och stabil ekonomi så jag lär knappast behöva ta studielån (isåfall gör jag det för att investera i fonder medan jag pluggar). Om du nu väljer att döma folk efter deras avatarer så är det upp till dig om du vill bygga.

Hurvida min morsa är en fitta eller ej är svårt för mig att avgöra. Enda jag vet är att hon är ytterst framgångsrik i sin bransch och har väl krigat hårt för att nå den positionen hon har.

Tänker inte ens göra ett försök på att spå om dina föräldrar hurvida de är fittor eller ej men antar att de är bidragstagande soc-fall och att det är därifrån du har fått hela "förlorar"-mentaliteten och den lär ju stinka eftersom du har besökt 100 arbetsplatser och ändå inte fått jobb. En annan har aldrig behövt gå på en arbetsintervju utan har fått jobben direkt (Har väl haft 7-8 olika arbetsplatser genom åren), men så går det när man kämpar och andra personer ser att man är vettig och faktiskt klarar av en arbetsuppgift.

Antar att du fortfarande är arbetslös och ett bidragstagande luffare så skall jag göra dig en tjänst. Jag kan anställa dig att städa min lägenhet en gång i veckan. Skall vi säga 150kr/h? PMa mig för mer information.


För att inte vara totalt off topic så är jag inte förvånad över att så många unga går arbetslösa. Har genom åren stött på mängder utav "praktikanter" från AF(?) som har jobbat under några veckor och helvete vad det är för människor. Ungefär 5-10% är vettiga och normala människor och resterande förstår man ju verkligen varför de är arbetslösa. Noll engagemang, noll intresse och totalt värdelösa. Sedan blir de förvånade när deras praktik inte resulterar i ett jobberbjudande. Men sedan har de som gjort bra ifrån sig också fått jobb.

..eller får gamlingar att sluta förneka automatiseringens nya förutsättningar.

Du lever på existensminimum och har lyckats dra på dig ett missbruk? Asså hur fan tänker man då? Man har inga jävla pengar, de enda fjuttiga slantar man har lägger man på droger då?

Håller med någon ovan, det finns fan värdelösa människor och det är dem som bara gnäller och är helt oförmögna att dra tummarna ur röven.

Apropå röv, det finns rövar att torka i det här avlånga landet. Ta ett sånt jobb, krävs knappast utbildning. Inget fel med det, personlig assistans kan faktiskt vara rätt kul.

Om du har rätt, hur ska du dra nytta av det? Och i så fall med vilken rätt?

Jag håller med om detta.

Många här som påstår att det finns hur många jobb som helst inom vården och att vem som helst kan få jobb där. Vilket jävla skitsnack, de få jobb som ens finns kräver de alltid erfarenhet eller utbildning.

För att få jobb MÅSTE man ha minst 2 av de här 3 sakerna. KONTAKTER ERFARENHET SOCIAL KOMPETENS

TS måste ändra sitt tänk och sin inställning till situationen som h*n har hamnat i. Istället för att vika ner sig som h*n gör just nu borde h*n helt sonika sluta knarka, sluta sno saker, skaffa sig en yrkesutbildning (t.ex. via komvux) och därigenom ett jobb och en framtid - och h*n borde BÖRJA NU!

Att sitta och inte agera kommer göra att TS mår ännu sämre. Det är bara att inse.

Fel. Det är inte helt omöjligt. Jag har med enbart gymnasieutbildning i princip aldrig varit arbetslös. Visst, har varit servitris och kallskänka vilket inte är särskilt glamoröst men det har ändå varit jobb. Aldrig haft kontakter, inte heller gått till arbetsförmedlingen utan har enbart läst på själv hur ett cv ska se ut och försökt med bra personliga brev.
Bytte även bransch och har jobbat som varuhanterare på ett stort företag. Är nu varuhanterare på ett annat stort företag, där jag direkt fick fast/tillsvidare. Har en lön som genererar 18 000 kronor efter skatt, måndag till fredags dagsjobb.

Som sagt, inte särskilt glamorösa jobb men jag har en fast månadslön som ger mig trygghet.
Man måste försöka tänka sig in i arbetsgivarens skor när man söker jobb. Inte berätta varför du måste ha jobbet, hur enbart du ska utvecklas som person. Du måste visa varför du är värdefull just för företaget, vad kan du bidra med. Visa att du är påläst, ge konkreta förslag vad dina egenskaper kan ge för positiva effekter för företaget och liknande.

De räcker med minst 1 sak.