Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

Nej, jag kan bara instämma i sak och har full respekt för dina livsval och anser själv att andra värden än vinstintressen måste bli viktigare.
Vad man kan fundera på är ju vem som definierar "gott", vilket jag tror är kopplat till vår uppfattning om "rättvisa", vilket som bekant alltid kommer vara ytterst subjektiv.

Värden är inte svartvit och folk har olika uppfattningar om vad färgerna betyder, så länge vi inte kan respektera varandras livsval och olika förutsättningar för dessa, så kommer det finnas förtryck och orättvisor.

Men man ska väl som sagt försöka hitta vad man är bra på och spinna vidare på det.
Men är det inte det som är problemet med (ska läsas med darrande 85årings röst) "dagen ungdom", att de blivit lite för itutade att vi kan bli vad vi vill och har alla möjligheter för att vi bor där vi bor, vilket det iof ligger en sanning i. (är 80talist och kan känna att det var det omgivningen förmedlade när man var liten), detta kan nog skapa en del besluts och prestations ångest där när man ska "bli vuxen".
Upplevde själv första åren efter gymnasiet som en pungspark med en stålhätta, men det som inte dödar härdar.
Jag tycker att man ska förmedla en lite torrare bild av hur ens framtidsutsikter ser ut i yngre år och vara tydliga och ärliga med vad som ger jobb och inte och vad som är lätt eller svårt att försörja sig som, men detta är ju min egen uppfattning utifrån mina erfarenheter.

Som jag ser det så kommer det alltid finns individer som ligger sin omgivning till last, pga allt från funktionsnedsättning, tilfällig eller kronisk psykiskt sjukdom, personligheter som inte passar in i våra mallar om vad man ska göra för att ha gjort rätt för sig.
Det som i dagsläget innebär att gå och hjälpa något storföretag att suga ut världen lite mer, men kan lika gärna vara att se till att 20 barn får så bra förutsättningar som man bara kan ge, den som får mest privilegier är ju dessutom utsugaren.
Men det intressanta är att vi som klarar att prestera, må det vara "ond" prestation eller "god" prestation, blir ju på ett eller annat sätt tvungen att "ta hand om" de här människorna som inte klarar att prestera i det rådande samhället.
Tex hade vi ju en idé om att vi kunde hindra oönskade "element" genom att hindra dem från att fortplanta sig, pågick fram till 1976 här i Svedala.
Senaste mode är att tvinga dem att utför olika typer av låtsas jobb för att kräva någon form av "motprestation" vilket får oss övriga att må lite bättre för att vi måste knega.
Vad vi borde sluta med är att skuldbelägga personerna som inte "passar in" eller "klarar av" utan det är något vi övriga måste förhålla oss till.

Är 21 år med gymnasieutbildning.

Aldrig haft svårt att få jobb. Och då försökte jag knappt efter gymnasiet.

Har blivit erbjuden flera jobb och tackat nej, har varit på mängder av intervjuer.

Men det viktiga är inställningen när det gäller jobb.

Man tar jobb, man får inte.

Även skitjobb i folks ögon är ändå erfarenheter och möjligheter.

Samt det viktigaste, jobba hårt, ställ upp och slit. Referenser är guld!

Jag får se om jag pallar plugga. Trivs bra med knegandet och jobb verkar finnas. Så kör på.

Har ni inga jobb på er ort så flyttar man efter jobben! Finns även möjligheter utomlands.

Det är det där sista som jag är både för och emot. Du kommer aldrig komma någon vart med ungdomar som är värdelösa om du inte konfronterar dem med deras problematik. Att dalta med dem hjälper dem inte, de måste själva inse att de är värdelösa först. De måste se att de har problem och att de är dem ända som kan lösa dem och för att upptäcka dessa problem behövs det en rejäl uppläxning som svider.

Märk väl, att de som erkänt mår dåligt och är medvetna om det, dem ska du inte sparka på för det är dessa som behöver hjälp, inte de som anser sig vara friska, men är dumma i huvudet.
Tydlighet är vad dessa ungdomar behöver, tydligheten kommer att fungera som hjälp för dem, först när de är nedbrutna då kan hjälpen sättas in och få effektiv respons. De är på noll då, och kan bara bli bättre, men så länge stoltheten finns kvar hos en nolla så är denna inte mottaglig för omsorgsfull hjälp.

Bor du i Stockholm så säger jag bara ett ord: Pro voice.

Aah, att skylla på samhället när man inte lyckas få jobb. Så klassiskt.. och legit.

Skojar du eller? Hur jävla svårt kan det vara? Jag har haft jobb sedan jag var 14. Dock så har jag inte tid att jobba längre. Du är bara för lat helt enkelt.

Jag är en sån där som alltid har för mycket att göra, för många erbjudanden och alternativ, många fler projekt och idéer än vad jag har tid att genomföra.
Har alltid haft jobb, har fått nya erbjudanden som jag tackat nej till, har fullt upp HELA tiden med andra ord. Skulle lätt kunna ha en anställd för att hinna med allt.

I stort sett alla mina kompisar har också jobb och är på sin höjd arbetslösa några veckor mellan olika jobb.

Sedan har jag genom åren lärt känna några långtidsarbetslösa.
Några av dom är relativt kunniga och intelligenta människor som man vid första anblick tycker borde kunna få jobb hur enkelt som helst.
Andra är riktiga soffpotatisar som verkligen gör sitt bästa för att slippa jobba och totalt verkar sakna ambitioner i livet förutom att slappa.

Men den första kategorin då, varför får dom inte jobb?
Jag har försökt fixa jobb till några av dom ett par gånger genom kontakter och kollegor.
Vad som normalt händer är att den arbetslöse, trots ett gyllene tillfälle, kommer med diverse undanflykter och anledningar till att jobbet inte passar.
Detta trots att den arbetslöse säger sig verkligen vilja ha ett jobb.
Det brukar vara saker som att jobbet inte är tillräckligt stimulerande, dom inte tror sig klara det, deras psykolog har sagt, som måste tänka på saken några dagar.. osv.. osv..

Jag blir smått vansinnig när jag hör sådant. Har efter några försök slutat bry mig om arbetslösa i den kategorin just för att det är meningslöst att försöka hjälpa till, så fruktansvärt otacksamma människor att hjälpa.
Själv hade jag nappat på ett ögonblick i deras läge, satsat 110% från fösta stund även om det inte var exakt vad jag ville och gett mig f*n på att jag skulle bevisa att jag klarar det.
Spelar ingen roll om det var drömjobbet i huset intill eller om jag fick flytta 50 mil för att rensa avlopp hela dagarna, om jag var arbetslös och fick erbjudandet så hade jag tagit det.

Sedan när du jobbat 10+ år, har ett gediget CV och omfattande kontaktnät så kan du förstås luta dig tillbaka lite, surfa lite på ditt rykte och använda din erfarenhet och dina kontakter för att få saker gjorda samt välja bort de tristaste jobben. Men fram till dess så är det bara att söka allt, ta första bästa som erbjuds och visa vad du går för!

Säker på att det inte är du som behöver hjälp?

Inför medborgarlön så att skitjobben försvinner från marknaden. De är för tillfället skyddade från det naturliga urvalet eftersom arbetslösa piskas att ta vad som helst med hot om indraget existensminimum.

Hahaha, du är ju en vandrande kliché och epitetet "pretto" förkroppsligat. Du har aldrig behövt gå på en arbetsintervju, men har trots din ringa ålder och utan vare sig högskoleutbildning eller kontakter fått jobb på löpande band? Det är så ovanligt att det är vanligare att bli miljonär på lotto. Jävla trams att tro att din skeva verklighet skulle kunna agera måttstock för normala människor.

Du måste ju för fan vara inavlad eller bara jävligt dum i huvudet om du inte känner smaken av silversked - visserligen sitter den nog i röven på dig, men den verkar ha trängt så jävla långt upp att nog går att se hos tandläkaren.

... och jo, har man Harvey Rövskalle som avatar tillsammans med ett töntigt jävla citat som signatur så är man en fitta. Du kommer att passa perfekt in på något ekonomiprogram på högskola, tillsammans med andra stekare som lägger halva CSN på någon obskyr PRL-skjorta och andra halvan på billig sprit och nudlar. Patetiskt

Enkelt, gå med i IS. Skär halsen av några "otrogna" dra tillbaka till Sverige, bosätt dig i Örebro och vips!! kommunen fixar jobb och psykolog åt dig. Bra va?
Du kan säkert få en lång sjukskrivning om det du upplevt varit för traumatiskt.

Hahahaha! High five bro!

En radda med övertag leder till slut att man har sin plats i samhället säkrad som den där jävla kvacksalvaren.

Många skulle må bra om LAS försvann. Vad är det för idiot som hittat på den lagen?