Psykologprogrammet

Hur är stämningen och människorna på psykologprogrammet?

Jag pluggar för närvarande en väldigt krävande "statusutbildning" som jag förvisso tycker är intressant mellan varven för det mesta känner jag bara att jag hatar mig själv och mitt mörker.

Jag är deprimerad och går ständigt och grubblar på existentiella frågor. På senaste tiden har jag fått panikkänslor för att det känns som att jag slösar bort min ungdom eftersom jag för det mesta är själv.

Jag föreställer mig att jag skulle ha mer gemensamt med människor på psykologprogrammet än min nuvarande utbildning. Samt att det skulle finnas större chans att träffa tjejer som passar mig.

Sen kanske det är fånigt att välja utbildning efter sådana faktorer, vad vet jag. Men kan det ligga något i att jag skulle trivas bra på programmet?

Är psykologprogrammet krävande? Läser för tillfället en ekonomiutbildning på ett av de stora universiteten (inte HHS). Är det i samma nivå tror ni? Lättare/svårare?

Med denna attityden bör du kanske undersöka alternativa karriärvägar eller lärosäten.

Jag vet inte vilken utbildning du grävt ner dig i, men psykologstudenter är inte en homogen grupp. Vi är alla olika, kommer från olika klasser och har olika socioekonomiska och kulturella bakgrunder. Vi dras åt höger och vänster, introverta och extroverta och är allihopa högkompetenta varelser, vilket man måste vara för att klara av programmet.

Om det är vad du letar efter så för all del. Finns dock en överhängande risk att du sitter och är både isolerad och deprimerad i ytterligare 5 år, så välj din utbildning framförallt baserat på framtidsmöjligheter och intresse.


Ojämförbart. Klinisk psykologi är mångfacetterat och måste förstås på flera olika plan. Objektivism/positivism, determinism, sociokonstruktivism, systemteori och nihilism är perspektiv du bör ha med dig in i utbildningen för att få ett så brett spektra som möjligt.

Det betyder inte att psykologutbildning är orimligt svår eller ansträngande, men det finns en fördom om att det svåraste med programmet är att bli antagen, och att allt sedan glider på räkmackor. Så är inte fallet.

Jag tycker inte att det är ett fånigt övervägande. Du bör alltid göra en bedömning av vad du själv faktiskt vill syssla med, allting positivt som kommer därtill är bara bra. Jag gjorde precis som du överväger att göra. Det var visserligen ett tufft beslut men såhär i efterhand var det nog det bästa beslutet jag någonsin fattat. Känn ingen ångest över att du "överger" din tidigare bana, vi måste prova oss fram för att hitta rätt. PM:a gärna om du har fler frågor.


Det beror helt på. Jag läste själv en rätt krävande utbildning innan jag sökte in och började på psykologprogrammet. Det är absolut en fördel att du har studerat tidigare, givet att du har en god studierutin. Min upplevelse än så länge är att oavsett längd på kurs finns det en hel del litteratur att ta sig igenom för att få en bra översikt på kursens innehåll. Stor vikt läggs vid att göra analyser och nå underbyggda slutsatser, kravnivån ökar naturligtvis ju längre du går på programmet.

Hur många av dem som studerar till psykolog har själva erfarenhet av psykisk ohälsa?

Runt 110% skulle jag tro

Jag håller inte helt med. Jag vill också tro att vi är en heterogen grupp, men visst finns det gemensamma nämnare.
Det finns stereotyper och fördomar mot [program] för att det alltid stämmer lite till viss del. Om inte annat så blir man formad av psykologprogrammet på ett eller annat sätt.

Dessutom tycker jag att många som sökte in med betyg är lika varandra, gällande bakgrund. Något som antagligen stämmer för alla program med högt betygsintag.

Hur pass vanligt är det med psykiska problem eller dylikt?

Upplever du att folk på psykologprogrammet är mindre ytliga än människor överlag?

Vad för typ av diskussioner brukar folk ha på lunchen mm?

Det är nog vanligare än man tror fast majoriteten psykologstudenter kommer från välordnade medelklassmiljöer/övre medelklass med en stabil uppväxt bakom sig.

Finns inget som tyder på att det skulle vara högre eller lägre än i resten av befolkningen.


Hur ytliga är människor överlag, och varför skulle psykologer avvika?


Väldigt varierat.

Fel.





http://www.psychologytoday.com/articles/200909/why-shrinks-have-problems

Varför uttalar du dig om saker som inte stämmer?

Personer som själv upplevt psykiska problem är överrepresenterade på psykologprogrammet enligt de källorna jag har läst, nej jag kan inte länka dem rakt av. Det är också min egna erfarenhet (dock är den bara en person...)

HUR detta skulle vara rakt av negativt förstår jag dock verkligen inte?? Är det inte bara bra om en person kan identifera sig i större utsträckning med sina patienter, detta är enligt mig bara något positivt.. Sålänge det inte är en antisocial/narcissist men sen söker ju dessa sig väldigt sällan till dessa yrken.. Dessutom "återhämtar" de sig aldrig från sina störningar..