Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Jag ser nu att du tänker fel. Du menar att dödshjälp är samma sak som att ge en dos smärtlindrande med i vart fall eventuellt uppsåt (likgiltighetsuppsåt tror jag det kallas numera) att patienten skall dö. Men så är ju inte fallet. Läkaren har rätt att ge smärtlindrande medel med eventuellt uppsåt att döda. Det är ju det som är så annorlunda i den givna situationen. Alltså kolliderar inte heller dina två sanningar.

Din punkt 1. ovan är dock ingen sanning vilket du säkert inser om du läser den igen.

Man säger ofta att det finns tre sanningar, "min sanning", "din sanning" och Sanningen".

Åklagarens sanning var att läkaren med direkt uppsåt dödat barnet.

Det är helt åtskilt från det du beskriver, den nödvändiga behandlingen kan förutses ha en konsekvens som man då får acceptera (indirekta uppsåtet är då ungefär "Jo, det förstod ju alla att det skulle snabba på döden, men smärtlindringen/vården går före i det i läget").

Men återigen detta är inte vad han skriver i artikeln läs den igen så får du se. Du läser helt enkelt in sådant som inte står där.

Man säger ofta att det finns tre sanningar, "min sanning", "din sanning" och Sanningen".

Åklagarens sanning var att läkaren med direkt uppsåt dödat barnet.

Det är helt åtskilt från det du beskriver, den nödvändiga behandlingen kan förutses ha en konsekvens som man då får acceptera (indirekta uppsåtet är då ungefär "Jo, det förstod ju alla att det skulle snabba på döden, men smärtlindringen/vården går före i det i läget").

Ur artikeln:

Vi tar det från början.

Vilka förhördes innan VL greps och lämnade då dylika uppgifter. Uppenbarligen inte Uskan. Föräldrarna möjligen men någon mer öht. Hur ändrade föräldrarna sina uppgifter?

Att det i Koniaris inlägg i The Lancet år 2005 om fångar i USA som avrättats med tiopental fanns ett fall där 60 % av tiopentalet fanns kvar i blodet vid obduktionen borde också i väldigt hög grad ha talat för att det är fullt möjligt att väldigt mycket av tiopentalet kan vara kvar i blodkärlen om hjärtat stannar tillräckligt snabbt efter obduktionen.

Om den åtalade läkaren sprutat i hela sin 10 ml-spruta med tiopental hon erkänt hon hade på sjuksalen men påstått att hon destruerat så hade detta motsvarat drygt 5,7 g i en vuxen, amerikansk manlig fånge. Det är ingen orealistisk siffra då man bevisligen tryckt i fångar 5 g vid avrättningar.

För att komma upp till halten 2000 mikrogram/gram hade man dock behövt spruta i dubbelt så mycket som motsvarande 5,7 g om tiopentalet hunnit fördela sig jämnt i hela kärlsystemet. Rättens/Socialstyrelsens oberoende expert Mörlands förklaring till att 10 ml-sprutan var tillräcklig för att uppnå den uppmätta halten var att babyns hjärta hunnit sluta slå så pass snabbt att tiopentalet inte hunnit fördela ut sig i hela kärlsystemet.

Han kunde teoretiskt sträcka sig så pass långt ner att en spruta på motsvarande 2,857 g (125 mg i babyn) kunde ha räckt för att generera den uppmätta halten.

Den mängd tiopental som fanns i läkarens 10 ml-spruta var med den koncentration hon själv uppgivit 250 mg. Så att det skulle ha funnits för litet tiopental i sprutan var inget problem.

Vi kan också notera att åklageriet såg till att Socialstyrelsens oberoende expert Mörland fick göra sin utredning innan målet togs upp i tingsrätten. Tycker att det verkar väldigt avigt att påstå att man borde ha lagt ner åtalet innan Mörlands utredning blev klar. Än märkligare hade det varit att lägga ner åtalet efter Mörlands utredning. Mörland kom ju fram till att Rättsmedicinalverkets slutsats att babyn fått en storleksmässigt helt klart icke medicinskt motiverad tiopentalinjektion stämde. Han var dock så pass generös att han lyfte fram de teoretiska möjligheterna att babyn kunde ha dött av morfinet (den uppmätta halten var 10 ggr högre än vad den borde ha varit) eller av sitt sjukdomstillstånd.

De som stödjer den åtalade läkaren i den här tråden och i den offentliga debatten ger ungefär samma vibbar som den här undersköterskans kollegor. Det är människor som inte har något samvete, eller väldigt litet av den varan.

Att alla vittnen inte, utan bara en del, distinkt pekade ut läkaren som ansvarig för en injektion i samband med dödsögonblicket verkar vara en baggis om man jämför med fall där andra fällts för mord och dråp och liknande. Att läkaren själv påstår att hon destruerade 10 ml-sprutan OANVÄND i kombination med uppmätt tiopentalhalt smäller nog högre än de flesta vittnesuppgifter.

Tycker att det är litet omvänd logik att låta förstå att man borde ha lagt ner förundersökningen p g a att mätvärdet var 5 ggr högre än tidigare uppmätta värden. Speciellt då inga mätvärden fanns på doser över 3 g för avrättade fångar i USA vars hjärtan man verkar ha fått att stanna med ett annat medel i kombination med tiopental. Inga publicerade värden verkar ha funnits för de fångar som avrättades med enbart 5 g tiopental.

Att det i Koniaris inlägg i The Lancet år 2005 om fångar i USA som avrättats med tiopental fanns ett fall där 60 % av tiopentalet fanns kvar i blodet vid obduktionen borde också i väldigt hög grad ha talat för att det är fullt möjligt att väldigt mycket av tiopentalet kan vara kvar i blodkärlen om hjärtat stannar tillräckligt snabbt efter obduktionen. Och då 5 g inte utgjorde någon slags övre teknisk gräns för hur mycket som gick att få i folk så kunde man ju mycket väl kunna tänka sig större doser än 5 g och att väldigt mycket av tiopentalet blivit kvar i blodkärlen.

Om den åtalade läkaren sprutat i hela sin 10 ml-spruta med tiopental hon erkänt hon hade på sjuksalen men påstått att hon destruerat så hade detta motsvarat drygt 5,7 g i en vuxen, amerikansk manlig fånge. Det är ingen orealistisk siffra då man bevisligen tryckt i fångar 5 g vid avrättningar.

För att komma upp till halten 2000 mikrogram/gram hade man dock behövt spruta i dubbelt så mycket som motsvarande 5,7 g om tiopentalet hunnit fördela sig jämnt i hela kärlsystemet. Rättens/Socialstyrelsens oberoende expert Mörlands förklaring till att 10 ml-sprutan var tillräcklig för att uppnå den uppmätta halten var att babyns hjärta hunnit sluta slå så pass snabbt att tiopentalet inte hunnit fördela ut sig i hela kärlsystemet. Han kunde teoretiskt sträcka sig så pass långt ner att en spruta på motsvarande 2,857 g (125 mg i babyn) kunde ha räckt för att generera den uppmätta halten. Den mängd tiopental som fanns i läkarens 10 ml-spruta var med den koncentration hon själv uppgivit 250 mg. Så att det skulle ha funnits för litet tiopental i sprutan var inget problem. Vi kan också notera att åklageriet såg till att Socialstyrelsens oberoende expert Mörland fick göra sin utredning innan målet togs upp i tingsrätten. Tycker att det verkar väldigt avigt att påstå att man borde ha lagt ner åtalet innan Mörlands utredning blev klar. Än märkligare hade det varit att lägga ner åtalet efter Mörlands utredning. Mörland kom ju fram till att Rättsmedicinalverkets slutsats att babyn fått en storleksmässigt helt klart icke medicinskt motiverad tiopentalinjektion stämde. Han var dock så pass generös att han lyfte fram de teoretiska möjligheterna att babyn kunde ha dött av morfinet (den uppmätta halten var 10 ggr högre än vad den borde ha varit) eller av sitt sjukdomstillstånd. Därför justerade åklageriet åtalet genom att lägga till den alternativa brottsrubriceringen "försök till dråp".

Själv tycker jag att det hade inneburit tillräcklig rabatt att fälla för försök till dråp. Med den friande domen kommer den sjukvårdspersonal som pysslar med liknande grejer att få signaler om att det i princip är fritt fram. Notera i det här sammanhanget att sjukvården numera har rätt att stänga av livsuppehållande åtgärder om två läkare skriver under ett papper där det står att detta är den sjukes egen önskan. Det här innebär att potentiella långliggare på palliativa avdelningar utan närvarande anhöriga lever farligt. Jag fick själv upprepade gånger från läkare och sjuksköterskor höra att min anhörige ville dö när h*n ej var kontaktbar p g a att de skruvat upp morfindoserna. Varje gång h*n kvicknade till svarade h*n dock att så inte var fallet. H*n ville inte avlivas. Utan anhöriga som sagt nej hade det nog blivit några månader kortare liv för min anhörige.

Alla läkare utom en ville fortast möjligt avliva min anhörige. Läget var likartat bland sköterskorna som fick utföra det otrevliga jobbet att sköta om min av sjukdom och operationer tydligt märkte anhörige. Ett tydligt undantag fanns dock i form av en äldre, kristen undersköterska. Så de lät henne göra de allra grisigaste jobben, inklusive göra i ordning den döda kroppen. En kvart efter att hon gjort det sistnämnda försökte hon få ner litet mat i personalutrymmet. Men det var väldigt svårt. Hon tyckte att det var obehagligt att sköta min anhörige och speciellt att göra i ordning den döda kroppen. Men hon försökte inte smita undan. Tycker man kunde ha låtit någon av psykopaterna, som ändå inte känner något, ha fått göra i ordning den döda kroppen. Anledningen till att man ändå tilldelade den här kristna undersköterskan arbetsuppgiften, trots att de antagligen visste hur illa hon mådde av den, tolkar jag närmast som medveten mobbning. De som stödjer den åtalade läkaren i den här tråden och i den offentliga debatten ger ungefär samma vibbar som den här undersköterskans kollegor. Det är människor som inte har något samvete, eller väldigt litet av den varan. De tror definitivt inte att man blir grillad av horn-Per efter man dör om beter sig illa mot andra människor. Litet synd att färre och färre tror på det där med att man blir grillad av horn-Per om man betett sig illa i livet. Den faktorn har nog haft en återhållande faktor på folks brottsliga beteende. Och när folk inte längre är rädda för horn-Per ökar snarast behovet av domar som har en tydlig allmänpreventiv effekt. Motsatsen riskerar att bli förödande. Därför ogillar jag den här domen.

Jag tror väl i och för sig att en rätt bra läkare i en pressad situation kan göra sådana här saker. Noterar att det var ”kaos” på avdelningen den dag babyn dog. Lösningen på problemet tycker jag dock inte är att se mellan fingrarna med den här typen av brott. Jag föredrar i stället att man plockar tillbaka en del resurser man skurit bort de senaste 25 åren och att man inte frikänner sjukvårdspersonal genom diverse krumbukter och saltomortaler.

Anledningen till att Peter Claesson inte överklagade verkar ha varit att han kände av mediatrycket. Jag tänker här bl a på vad f d sjuksköterskan Hanne Kjöller skrev på DN:s ledarsida. Bevisningen torde i jämförelse med för andra åtalade och fällda, t ex Kaj Linna (fälld trots att ett vittne uppgav en helt annan färg på bilen), ha varit tämligen glasklar. Att alla vittnen inte, utan bara en del, distinkt pekade ut läkaren som ansvarig för en injektion i samband med dödsögonblicket verkar vara en baggis om man jämför med fall där andra fällts för mord och dråp och liknande. Att läkaren själv påstår att hon destruerade 10 ml-sprutan OANVÄND i kombination med uppmätt tiopentalhalt smäller nog högre än de flesta vittnesuppgifter.

Avslutar med några länkar.

Sjukvårdspersonalen försökte törsta ihjäl Salme, 93:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15704388.ab


7-årige pojken Samuel fick inte respiratorvård, fick det negativa beskedet medan han hörde på:

http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/samuel-7-fick-inte-hjalp/

än en gång
journalen är ingen juridisk dagbok
journalen är ett anteckningsdokument där man skriver vad som har hänt, av väsentlig art/avvikande händelser så att senare vårdpersonal skall kunna se vad som är gjort o vad dom kan tänkas göra.
När jag hade oturen att behöva vara på en neonatalavdelning användes tiopental i princip hela tiden och sprutan låg alltid redo.

Ja och nej. Naturligtvis ansåg åklagaren att bevisningen räckte till fällande dom eftersom åtal väcktes - motsatsen hade ju faktiskt varit tjänstefel, men i och med att domen inte överklagades, så medgav åklagaren att bevisningen var otillräcklig.

Tja, efter att ha läst domen som tvärt emot gällande rättegångsregler inte enbart höll sig till det som framgått under rättegången utan argumenterade utefter en infekterad offentlig debatt insåg så klart åklagaren att all bevisning skulle vara otillräcklig. Han insåg att det var hopplöst att överklaga en politisk korrekt dom.

Tja, efter att ha läst domen som tvärt emot gällande rättegångsregler inte enbart höll sig till det som framgått under rättegången utan argumenterade utefter en infekterad offentlig debatt insåg så klart åklagaren att all bevisning skulle vara otillräcklig. Han insåg att det var hopplöst att överklaga en politisk korrekt dom.