Varför tror man på gud?

Mer relevant än någonsin. Det roligaste är att samma story finns exakt redan innan och allt är en stor copy paste till tillräckligt många fårskallar.

http://i.imgur.com/0wRzJuv.png

Alla människor har subjektiva inställningar vilket är oundviklig när det gäller tron på ursprunget, livets värde, syfte och mening. Det intressanta är hur du sedan genom objektivitet ska begrunda dina subjektiva värderingar kring livet som en faststäld självklarhet. Något sådant verkar inte finnas men ändå anklagar du människans tro? Det är endast tron som ger livet mening, värde och syfte och inte vilken tro som helst. En sann tro som finns medfödd i varje människa.

Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden. (‭Predikaren‬ ‭3‬:‭11‬ SFB98)

Allt har grader av rimlighet.

Att det finns en gravitation är lite mer troligt än att det finns smurfar hur gärna lillan än vill att det senare skall vara sant .

Så även om man är ödmjuk och hävdar att allt är subjektivt behandlar vi vissa saker som mer subjektiva än andra, så gör du med.

Och varför skulle jag "genom objektivitet begrunda mina subjektiva varderinger" annat än i form av att kunne se skillnaden mellan subjektivt och objektivt.

Det är överlag pådyvlande snuttefiltister som rör ihop det subjektiva och det objektiva, och en sån koncepts-förvirring har jag inget behov av.


PÅDYVLANDE tro OCH subjektivitets/objektivitets-förvirringen är det jag kritiserar.


Speak for yourself.


Förtydligande och belägg, tack.


Du är rolig, när du klivar upp på såpboxen.

Jesus är sanningen och han sa att man inte ska döma andra människor samt att det är viktigt vad man TROR.

Veta gör han, alltså Gud.

Att du begrundar gravitation som subjektivitet är en felaktig premiss gällande dess observerbara verkande kraft men själva definitionen är diskutabel då vi inte vet allt om gravitation. Att du sedan inför analogins princip till att förlöjliga ett trovärdig abstrakt begrepp som icke konkret tyder på avsedd fördummande.



Vad är skillnaden mellan subjektivitet och objektivitet enligt din definition? Är endast det vi kan observera och mäta sanning och förhåller sig som existens-berättigande? Hur värdesätts de objektiva värdena till skillnad från de subjektiva? Inom vilken ram förhåller sig principerna och hur skiljer du de åt utan en "subjektiv" mening? Det ingår premisser i båda fallen och premisser är subjektiva.

Den ena (subjektivitet) förhåller sig partisk inom en verklighetsuppfattning. Den andra (objektivitet) förhåller sig opartisk inom en verklighetsuppfattning samt försöker definiera verkligheten. Båda kommer med brister. Du kan självklart tillämpa dessa principer under andra omständigheter och grad men avrundar dessa under verklighets uppfattningen.

Det subjektiva perspektivet kan möjligtvis förhålla sig inom eller icke förhålla sig inom sann verklighetsuppfattning. Övertygelser förhåller sig partisk efter individens personliga preferenser och tolkning. Kan ske både logiskt och icke-logiskt och behöver inte vara beroende av några logiska lagar/principer. Både bisarra och rimliga övertygelser kan fylla perspektivets luckor.

Det objektiva perspektivet försöker förhålla sig utanför partiskhet och oberoende av åsikter samt föreställningar. Det objektiva ska kunna studeras, mätas, observeras och ger en bild på vad som är verklighet samt existerar. Perspektivets premiss antar att allt som existerar måste kunna studeras, mätas eller observeras för att verklighets-klassas. Objektivitetens metodiska underlag är människan och sker genom nutidens tillgång till kunskap och information samt kommer förhåller sig i framtiden på liknande vis. Detta ger icke ett bredare perspektiv på vad som är verklighet utan ger endast en bredare bild på vad som kan uppfattas. Objektivitet rör icke sin metodik runt metafysik och motbevisar heller det icke. D.v.s. Guds Existens, Livets syfte, värde, mening, Fria Viljan etc.

Det finns alltså ingen anledning att förneka Gud och att livet har sann syfte, värde och mening.

Nej nu drar du för stora växlar.

Finns inget du kan hävda är objektivt i omvärlden annat än från ditt egna perspektiv.
Du vet inte om det är en sann verklighet du lever i eller en simulerad modell av denna där något som uppträder som gravitation finns för att ge dig en effekt av det t.ex. Samma modell kunde ge en annan människa möjlighet till levitation som t.ex buddhistiska munkar hävdar de besitter.

Av den anledningen kallas vetenskapens förklaringar av omvärlden för just teorier och inget annat. De är de bästa förklaringar vi kan ge på fenomen men de är inte huggna i sten.

Newtons mekanik förklarade rätt bra hur gravitationen funkade ända tills man tittade på Merkurius bana, då insåg man att något annat behövdes. Einstein gjorde ett bra jobb med att förklara detta men fixade inte att förklara varför den inte funkar på kvantnivå.

Inga har förklarat varför den är konstant och om den är homogen över hela universum.
Än har ingen givit varför den ger fel resultat på stora objekt som galaxer så man kom upp med mörk materia men den återstår att finna. Vi kanske har helt fel helt och hållet om vad gravitation är och hur den uppträder.

Så det är inte så enkelt som du vill göra att rationalisera allt som passar för att vara objektivt för det hittar du inte utanför filosofin i vår värld. Att vi måste rationalisera för att kunna ens existera är inget som ger att vårt handlande är objektivt långt ifrån faktiskt.

Din verklighetsuppfattning lutar mot någon grad av solipsism vilket är förståligt från ett ateistisk perspektiv. Varför uppfylls ordet:

Ty den som finner mig finner livet och får nåd från HERREN. Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden. (‭Ordspråksboken‬ ‭8‬:‭35-36‬ SFB98)

Gällande din verklighetsuppfattning? Pga sanningen, den som hatar Gud och förnekar Honom, hatar också livet och förnekar dess värde. Det vet du redan och har blivit tillsagd att du bär Guds gestalt liksom dina bröder och systrar, dina medmänniskor. Det finns något som heter rätt och fel, gott och ont. Sluta förhärda ditt hjärta människa. Allt har en mening och tjänar ett syfte. Varför har du inristat budet "gud existerar icke" i ditt hjärta som sten? Sök uppriktigt Gud med ett öppet hjärta, sluta aldrig att fråga efter Honom. Det finns hopp för dig med min vän och endast du kan hindra det från att uppfyllas.

Joo, det blir väl som så att man hamnar med fötterna i solipsism med den tankegången, sedan är jag till råga på allt nihilist med i viss mån så det övriga du skriver blir liksom bortkastat på mig ändå.

Men faktum kvarstår du hugger i sten om du vill hävda att något i vår omvärld är objektivt då man mycket väl kan hävda att det uttrycket är transcendent i sin natur och då vi i vår existens är begränsade av naturlagarna något som en objektiv registrering av omvärlden inte kan vara så då kan vi aldrig uppfatta värden helt objektivt.

Har du verkligen funderat över livet utifrån en nihilistisk perspektiv? Det inkluderar dina egna funderingar som meningslösa. Allt är meningslös, Kärleken, familjen, barnen, framgång, nedgång, mål, liv, död, Även ditt medvetande och allt det som klassas som organisk/icke organisk materia. Vad har lidande och icke lidande för skillnads värde? Om ditt samvete är så brännmärkt, vilken människa kan hjälpa dig om inte Gud? Allt är ju meningslöst och om du fick insikt om Gud skulle du ändå från ett nihilistisk perspektiv inte acceptera Hans vägar. Du själv har skrivet detta i ditt hjärta vilket icke är medfödd.

Dina tankar tvistar alltså aldrig med varandra och du har/får sinnesro? Du är fullt övertygad om att inget gott och ont existerar utan en enda baktanke?


Och hur ser objektiviteten ut på natur lagarna? Hur kan du formulera dig kring dessa? Du formulera ju meningen genom att antyda på "vår existens" som begränsad genom naturlagarna vilket strider emot en solipsistisk perspektiv. Vi ser ju en cirkelargumentation i din fasta övertygelse.

Tro inte att jag hoppar personligt på dig utan på din övertygelse som människa att det inte finns sann värde, syfte, mening och hopp.

Det blir ju en följd av att man inte tror det finns en skapare eller hur?
Finns ingen skapare kan det inte finnas en mening med existensen annat än den man själv ger. Då blir vi bara en följd av stjärnstoft och termodynamikens andra lag. Sedan lägger du ihop alla begrepp inom nihilismen den existentiella, värde och moralnihilism mm i ett enda paket och hävdar det är av detta meningslöst. Det är i mångt och mycket inte vad nihilismen ger utan att det inte finns en objektiv universell mening i allt detta, en viss skillnad. Sedan finns det extrema dragningar av nihilism med, men det gör det av allt och jag köper inte allt nihilismen står för heller.

Kristendom sågs ju av Nietzsche som en nihilistisk religion då jordlivet saknade direkt mening. Så det handlar i slutändan bara om hur långt man vill dra det hela. För mig kan saker ha en mening men för 99.999...% av mänskligheten är min existens helt egal. Därav blir det svårt att hävda att existensen har en mening annat än för mig och om man har tur sina närmaste.

Och ja, jag har full sinnesro i min obetydlighet i universum.
Till vilken nytta skulle det vara att rasa mot det?
Jag hade inte mått bättre om jag gjorde det.
Trodde jag på Gud hade jag troligen oroat mig för att handla fel.
Nu kan jag njuta av det jag vill, leva för det jag vill, den dagen jag dör, ja då kan jag liksom inte reflektera mer över mitt varande för jag upphör som en ovanligt livlig kolförening.

Gott och ont är något som ligger i betraktarens ögon.
Tror det mer ligger på gennivå i form av altruism än något annat.
Vi är flockdjur och har ett arv som ger att samarbete och sammanhållning är att föredra och premieras i gruppen och därav i vår uppfattade moral. Att det skulle vara rätt eller fel är något som inte kan härledas till annat än av oss själva stiftade etiksystem. Att t.ex döda ses ju som fel i alla länder men ändå kommenderas soldater ut dagligen att göra just det och då är det helt ok...
Klart att det blir subjektivt så fort man pratar om andra, det är ju det jag säger.
Jag måste ju rationalisera min tillvaro på samma sätt som någon annan men jag kan aldrig vara säker på någon annan verklighet än min egen. Det ger ju sig själv.

Och min tillvaro och om du nu existerar som en varelse troligen din med begränsas av naturlagarna. Du behöver bara titta upp på himlen genom ett teleskop en kväll så fattar du. Finns ett helt gäng stjärnor som du ser genom teleskopet som smällt till en supernova som du ser fortfarande som en stjärna. Så du kan inte ens bilda dig en objektiv bild av hur din omvärld ser ut. Ser du på Hubbles Ultra Deep Field http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/6/69/NASA-HS201427a-HubbleUltraDeepField2014-20140603.jpg/800px-NASA-HS201427a-HubbleUltraDeepField2014-20140603.jpg är nog nästan varenda galax släckt med den stjärnpopulation som visas och helt nya stjärnor finns där i stället. Exemplen är många i mikro och makrokosmos.

Har du en annan verklighetsuppfattning och kan se dessa stjärnor som de är i detta nu, dela gärna med dig, jag är idel öra.

Och du får gå på mig hur hårt du vill, är vuxen nog att tåla det.
Tycker det mest är bara kul att tala om existentiella frågor så kör på du,
du har min fulla välsignelse i detta. Jag tar inte illa upp.

Din egen definition här dugar för mig.


I förhållande til vad?


Vilket jag verkligen också har tänkt mig att göra, eftersom jag är filosofisk relativist och under inga omständigheter spelar på din planhalva (~absolut idealism) eller öht på NÅN "absolut" planhalva.

Det verkar vara nästintill omöjligt för pådyvlande teister att förstå, att relativister INTE spelar på er planhalva.


Och ...?


Ja.


Du levar kvar i en 50-100 år gammal dispyt mellan positivistisk materialism vs. absolut idealism. Försök komma ikapp nutidig filosofi. (1)



Varför i Noodlis namn tar du upp sånt med mig? Det är rena: "goddag ... yxskaft" om du vill kommunikera med mig.

Se (1)