Citat:
Ursprungligen postat av
Etriage
Återigen, många flyktingars ilska kommer ifrån att de inte är accepterade i Sverige. Yngre flyktingar födda i Sverige växer upp i skitområden med föräldrar som knappt kan läsa och skriva. Än mindre tala svenska.
Visst, det kan finnas något romantiskt att vara MENA eller Balkanflykting upp till 20-årsåldern då man kan misshandla, stjäla, våldta och råna svenskar. Detta kallar man heder och att vara rakryggad.
Problemen hopar sig dock då det är dags att bli vuxen. Man fixar inte att få ett jobb, man talar vare sig svenska eller sitt modersmål speciellt bra och man förstår att ingen ser en som svensk. Man är bara ytterligare en flykting som ingen vill ha.
Det är huvudskälet till att vår flyktingpolitik sedan början av 90-talet har varit ett jävla skämt. Inte ens politiker som har öst in alla dessa araber, kurder, afrikaner etc i vårt land vill ha med dem att göra då de väl är här. Hur många negrer bor det på Mona Sahlins gata? På Jonas Sjöstedts? Hur många arabgrannar har Fredrik Reinfeldt? Bor Gustav Fridolin tillsammans med ett hav av kurder och balkanmänniskor?
Så bäste TS, tror du verkligen att vi bryr oss om flyktingar håller ihop?
Gäsp.
Men det är väl ganska klart att det handlar om att det egentliga problemet är att svenskar ÄR rasister lite till mans.
Ungdomar är väldigt känsliga för att känna sig oälskade och utstötta.. När jag var tonåring var jag punkare. Jag hatade samhället och alla hatade mig. Andra ungdomar, polisen, skolan, myndigheterna etc. Ett hat som sitter djup kvar i mig. Och då är jag ändå etnisk svensk.
Jag fattar verkligen att de blir både förbannade och ledsna. Jag skulle bli vansinnig om en massa mediokra svennar såg ned på mig för hur jag var.
Men sen blev jag ju vixen )lite i alla fall). Men det berodde till stor del på att jag hittade en plats i samhället för mig. Jag gillade mitt jobb och blev bra på det. Det blev min plattform. Men samtidigt tog det många år att få en bostad som var anständig i ett anständigt område. Under tiden rökte jag hash för att stå ut med att bo inneboende i en skitförort.
Men sen löste sig och jag fick en egen lägenhet.
Det här var på den tiden då det fortfarande gick att få jobb i Sverige.
Det här var på den tiden då det fortfarande (med lite ansträngning) gick att få en lägenhet.
Och jag är svensk.
Tänk att vara invandrare
I ett Sverige dör det inte finns jobb
Där det inte går att flytta och skaffa sig ett eget hem
Det är inte ett lätt läge.
Jag har kompisar som är 30+ och fortfarande bor i andrahand och jobbar med tillfälliga projekt. Och de är de lyckligt lottade.
Det räcker inte med att sänka arbetsgivaravgiften några procent för att få fart på Sverige.
Det räcker inte med att stoppa anhöriginvandringen för att "hålla ner kostnaderna"
Vi står inför ett helt annat läge än vad vi gjort tidigare i historien.
Vi måste börja tänka tänka i andra banor för att lösa det här.
Vi behöver tänka på stora samhälls reformer. Omfattande socioekonomisk arkitektur och socialt ingengörskap