Vi blattar håller ihop när ni inte tror

Jag har märkt att det är sant.

När det går en gammal svennebanan tant och det sitter 20 tal invandrare av olika grupper och åldrar så nickar de mot varandra och ler. De är redo ifall någon skall försöka något mot tanten. Alla går då på samtidigt så att de kan komma undan.

Bristen på respekt för denna bidragsgivande kvinna beror på bristande intellekt och bristande utbildning.

Trivs ni inte i Sverige så kan ni åka hem till sharia lagarna.

Det bästa är ändå att vi alla här i Sverige delar EN egenskap, oavsett kulturell bakgrund.

Kränktheten. Din trådstart och många av svaren glänser av det. Den förenar och splittrar oss på samma gång.

Haha. Bästa jag läst på länge. Stick från Sverige om det är så jävla pissigt? Åk till det land du ursprungligen är ifrån så har du bara massa "brödrar" omkring dig.
Problem solved. Blatte.

Till alla er svennar därute så ska ni ha en sak klart för er. I olika sammanhang på arbetsplatser, med vänner, ute i stan, i offentliga sammanhang och på kollektivtrafiken, så håller vi blattar ihop. När svenskar beter sig överdrivet svenskt (så som vi blattar uppfattar typisk svennebeteende, ni bröder där ute fattar) så slänger jag vi ofta en blick gentemot den där närstående libanesiske 2:a generations brodern och han ger ett diskret nick till svar som tecken på full förståelse och tillit ifall en situation skulle uppstå. En känsla av tillit mellan oss, oss som inte tillhör den större massan i samhället.

T.ex. i grupparbeten i skolan eller på universitetet. Ni svennar märker det inte men det sker rakt framför era näsor. I en klass med 20 svennar å 4 blattar så blir vi väldigt glada när vi hamnar i samma grupp.

Varför denna glädje kanske du frågar dig. Jodå jag skall berätta för dig. Vi uppfattar er svenskar som tråkiga, stela och ofta överdrivet svennebanan. Ni börjar prata om era morgonpromenader med era golden retrievers och hur gott det sitter med kaffe efter den där frullen som bestod av wasa frukost med ekologisk keso på som din manliga fru tvingar i dig. Ingen fucking bryr sig.

Det finns sällan någon större broderskap mellan er svennar på samma sätt som vi blattar har. När vi hamnar i samma grupp på t.ex. ett seminarie så blir vi glada, vi klickar på fler nivåer och har ofta mer gemensamt. Våra livshistorier och familjehistorier är mer intressanta än er svennar. Vi gillar att prata och interagera med varann mer eftersom vi har samma nivå av respekt mot varandra redan från sekund 1 till skillnad från er svennar som ofta beter er falskt eller utan personlighet överhuvudtaget.

Ett annat exempel på hur vi oftare är emot dig, om du är svenne, jämfört med en blatte i samma situation. Om jag t.ex. går till BK för att köpa en whopper så står du där. En dryg svenne bakom kassan som tar fel på min beställning och verkar obekymrad. Direkt tänker vi blattar att du är en äcklig fucking rasse som kan gå och knulla sin egen mamma. Men den tanken varar ungefär lika länge som smygrassens (aKa average FBare) snabba rasistiska tankegång när han kliver in i taxin. Ganska fort dör denna känslan för att sedan bara ogilla er och vilja få våran mat. När ni gör fel så vänder vi oss om, skakar på huvudet och beklagar oss över hur patetiska ni är.

Om det vore en broder bakom kassan? Vi har överseende. Vi tänker att brodern har haft en hård dag på jobbet med en dryg chef som heter Anna-Karin och älskar kaffe samt hundar, hästar och yoga. Hon gillar också att be anställda göra saker åt henne som inte ingår i jobbet, t.ex. hämta kaffe åt henne. Fuck hans chef. Han blir lite sen med pommesen men jag ger han en liten "De lugnt" och that extra wink bara för att han ska veta att vi alla sitter i samma båt.

Vi blattar ser att ni svenskar ofta är rädda för oss och er feghet för oss samman, mot er, i större skala än ni tror. Vi ser ner på eran brist på självrespekt. Vi står rakryggade och tar inte skit i samhället, hur mycket ni än försöker ge oss.

Min poäng är att ofta, när du är i ett sammanhang och det finns iallafall två blattar så kommer vi ge varandra signaler om förståelse och solidaritet. Vi kommer per automatik ställa in oss mer negativt mot er svennar och mer positivt i överlag gentemot varandra.

Det spelar ingen roll om vi är adopterade, födda här eller utomlands. När vi ser varandra så identifierar vi varandra fort och håller ihop. Inget händer så inget behöver göras men vi håller ihop.

Många av er svennar är naiva och ser ner på oss som "äckliga korkade babbar som inte kan någonting och bara talar arabiska" men ert problem är att ni har väldigt fel. Vi babbar kan göra någonting och vi har någonting som ni svennar inte har. Stolthet. Ryggrad. Solidaritet. Och vi ser oss alla som separata från majoritetssamhället på något plan (gentemot svennarna dvs).

Till er bröder där ute, känner ni igen er i beskrivningen? Och till er svennar, om ni tycker att ni hatar oss invandrare hårt så anar ni inte hur många fler av oss det finns som hatar er lika mycket. Min fråga till dig, svenne, är hur du förhåller dig till detta? Hur beter du dig och tänker du i dessa situationer? Känner du dig hotad av oss? Om inte, varför det fega beteendet då?

Tråden är fullt seriös, hoppas mod inte gör som de tenderar, att hålla ihop med er suedis.

Mvh

(Denna tråden skapades tidigare men i fel delforum så gör ett nytt försök här!)

Alltså. Många tror inte på TS, men det han skriver är helt riktigt. Naturligtvis gäller det inte alla, men väldigt många utlänningar föredrar andra utlänningar. Även om de inte kommer från samma land. Väldigt många ogillar araberna. Men araberna flockas i sin tur till varandra. Har ni inte märkt det? Om man befinner sig i en större grupp, som arbetsplats eller i skolan, så sitter de alltid med varandra och umgås med varandra.

Jag vet det även för att jag passerar i båda grupperna. Folk tror vid första anblick att jag är svensk. Jag pratar ren svenska och även om utlänningar är korrekta mot mig när vi träffas så är det knappast någon översvallande värme jag möts av. Samma sekund som de inser att jag är utlänning själv, dessutom av rätt sort enligt dem, så lyser de upp och då är det öppna famnen direkt. Det är en ganska sjuk situation faktiskt som jag har tänkt mycket på. Man får inblick i båda världar, även om jag inte riktigt tillhör någon av dem till 100 procent.

Det är sorgligt, säkert majoriteten av alla utlänningar gillar Sverige men ser ner på svenskarna. De omtalas ofta med en lite nedlåtande ton och ogillande ansiktsuttryck. För dem är allt det här med politisk korrekthet och alla sjuka saker vår regering gör helt verklighetsfrånvänt. (Denna åsikt delar jag.)

Många står långt bort om SD i sina värderingar. Inte heller kan de förstå den svenska folksporten att sätta åldringar på hem, och sen bara överge dem utan någon som kommer och hälsar på dem. Många av dem behåller starka band till sina ursprungsländer och är nog beredda att flytta tillbaka om (snarare när) det går helt åt helvete för Sverige.

Särskilt impopulärt bland utlänningar är den svenska undfallenheten och att svenskar inte vågar stå upp för sig själva eller för andra människor.

Svenskarna däremot bemöter mig också som en av dem och med vänlighet. De tror att jag är svensk (jag har ett neutralt namn), tills jag berättar min historia. Svenskar är alltid räddast för att prata om känsliga ämnen som invandring, de klarar liksom bara inte av det. De viker med blicken och tittar ner i marken. Även om de ser någonting dåligt så protesterar de oftast inte och ingriper inte. Alla är inte så, men alldeles för många. Om någonting rörande kvinnoförtryck i en mångkulturell kontext kommer upp, klarar de inte av att ta avstånd från det även om de är för kvinnors rättigheter själva. Det kan vara annorlunda på tu man hand - då är de flesta emot mångkultur osv, särskilt om de har druckit lite.

Då jag är uppvuxen i två olika kulturer, ser jag tyvärr inte mycket hopp för Sverige. Landet har utvecklats oerhört negativt på rekordtid, och likförbannat är den rådande statsreligionen ”more of the same”. Sverige kan endast bli ett bra land igen - enligt mig - om man skippar mångkultur helt och är benhårda med att det är samma regler och skyldigheter som ska gälla för alla. Man måste också ta krafttag mot den ökade religiositeten och islamism.

Tyvärr tror jag dock att Sverige ligger pyrt till eftersom svenskar är så rädda att stå upp för det som är rätt, om det rör sig om tuffa beslut. Väldigt konflikträdda människor. Vi kommer nog snart, tyvärr, bli varse vad som händer när världens största masochister möter riktiga sadister.

TS har en poäng, personligen tycker jag Sverige borde snegla en bit på t.ex. Irland som är både en nordeuropeisk kultur men mindre stel och falsk än den svenska.

Till TS vill jag säga att svenskar formats in i den här formen som vi blivit av samma kraft som fört många av blattarna hit dvs socialismen gör man folk för beroende av en stat blir det folket svaga osjälvständiga och konflikträdda. Många svenskar orkar inte ta konflikter inte pga dem är rädda för konflikten i sig utan statens konsekvenser. Pröva få ett fängelsestraff när du sitter toppbelånad på villa hus vovve