Allt om Calcio! 2014/2015

De senaste två säsongerna skulle det ha räckt med 33 poäng för att spela vidare i Serie A. 22 matcher kvar för Cagliari. Fem vinster och sex oavgjorda skulle ge 33 poäng. Det är ju också Cesena, Chievo, Atalanta och Parma de om möjligt måste beröva poäng för att kunna ha tre av lagen bakom sig. Först och främst måste de bli någorlunda stabila hemma mot lag som inte är så märkvärdiga.

Om jag förstod det rätt är det där förslaget inget officiellt utan snarare ett verk av några unga entusiastiska arkitekter som dessutom verkar vara Milanfans.

Så de där är nog mer för att skapa snack än att vara någon verklighet.

Sedan så tycker jag Romas satsning ser intressant ut och de har väl kommit en bra bit längre i planeringen.

Lysande Ezzelino.

Jag kollade upp det som hastigast.

Poängen för fjärdelaget från botten. Dvs skitlaget som klarade sig kvar:

2007: 40. Cagliari!
2008: 37. Catania.
2009: 39. Bologna.
2010: 42. Bologna.
2011: 41. Lecce.
2012: 42. Genoa.
2013: 38. Genoa.
2014: 34. Sassuolo.

Man brukar säga att 40 poäng betyder la Salvezza.

Verkar som att Fabio Liverani (fantastiskt namn förövrigt) vill ta Aronica till sitt nuvarande lag nämligen Leyton Orient som spelar i engelska League 1.

Fast poängen som krävs för att klara sig kvar är antalet poäng för tredje laget från botten + 1 poäng.

Ergo:
2007: 40
2008: 37
2009: 35
2010: 36
2011: 37
2012: 37
2013: 33
2014: 33

För övrigt är nästan inga matcher som Juventus spelar vid liv. Inte på senare år i varje fall: sedan säsongen 2011/12 och framåt har man, med dagens match inräknad, en vinstprocent på 73. 95 av 130 matcher har lett till seger. Enbart 8 förluster. Målskillnad 250-74.

Verkligen. Kan inte undgå att le, fast jag kanske helst inte vill.

Jag gissar att det kommer att räcka med 33-36 poäng för att spela vidare i Serie A nästa säsong. Cagliari har ett sexpoängsförsprång till det demoraliserade Parma, och fyra poäng till ett svagt Cesena (tror inte de ta poäng mot Sassuolo borta denna omgång). Chievo tror jag är den tredje mest sannolika nedflyttningskandidaten, en poäng före Cagliari.

Om man ser på Cagliaris återstående matcher har man ett dubbelmöte mot Cesena - två segrar där skulle kunna bli mycket värdefullt. Vidare hemmasegrar mot Sassuolo, Verona, Empoli, Chievo och Parma.
I allra sista omgången hemmamatch mot ett Udinese som då inte torde ha något särskilt att spela för. Under alla omständigheter tror jag gamle Zeman måste vara lite cynisk i vissa lägen - vinst till varje pris är det som gäller, inte hedersamma underhållande förluster med 3-5. När Sau finns på planen och allt kuggar i har Cagliari i mina ögon en betydligt högre kapacitet än exempelvis Cesena.
Det visar bortasegrarna mot Inter (4-1) och Empoli (4-0).

Om jag skulle skriva satir här skulle jag nog satirisera mig själv, som jag skulle kunna låta om jag verkligen vaknade på fel sida. Typ:

"Det var i mitten av september 1996. Jag var drygt tjugo och hade dagen innan bevittnat en tämligen eländig match mellan ett profilfattigt Napoli och den säsongens slagpåse, Reggiana. Matchhelvetet slutade 1-0 efter mål av Nicola Caccia. En av endast nio segrar Napoli tog i ligan.

https://www.youtube.com/watch?v=oTDjzL8Ru4c

Fylld av äckel och leda hade jag tagit den satans båten som går mellan Amalfi och Capri. Turisternas tjattrande gjorde båtfärden till en pina, trots att havet var lika vackert, obarmhärtigt och likgiltigt som för tvåtusen år sedan. På Capri sökte jag mig givetvis, dyster och ruvande, till ruinerna av kejsar Tiberius villa:

http://en.wikipedia.org/wiki/Villa_Jovis

De gudförbannade lockande trädgårdarna under promenaden dit gjorde mig bitter, eftersom de högst sannolikt ägdes av filistrar och ockrare. När jag vid det hisnande stupet skådade ut över havet i skymningen upplevde jag ändå ett slags ursinnig glädje. Slynglar och slynor hade avlägsnat sig. Jag hade vin så det räckte och blev över, bröd och ost, tankarna svävade mellan minnesfragment om de tvivelaktiga vittnesbörden om Tiberius skojfriska och mordiska levnad, stenarnas omutliga tystnad, och Brigitte Bardots och Jack Palances underliga relation i Godards film Le mépris (1963), baserad på Moravias roman Il disprezzo, en film som ju i stor utsträckning utspelas i och kring Casa Malaparte, Curzios makalösa hus, som låg mindre än en kilometer söder om Monte Tiberio där jag befann mig. Förgäves försökte jag erinra mig Fritz Langs roliga kommentarer om Homeros och den moderna världen i den filmen:

http://www.imdb.com/title/tt0057345/?ref_=nv_sr_2

http://en.wikipedia.org/wiki/Casa_Malaparte


Jag drack. Jag teg. Det var vindstilla, små djur rörde sig helt nära, vaksamma och dödsvigda. Mörkret föll, men det var fortfarande rätt varmt. När man är ung behöver man inte sova, inbillar man sig. Jag tänkte innan jag somnade i en bergsskreva insvept i en poncho på Lazio, som just förlorat hemma mot Udinese och som jag om ett par veckor skulle se hemma mot Parma, Lazio, som den säsongen hade Nesta i försvaret, Nedved på mittfältet, och Signori och Casiraghi i anfallet."

Ungefär så.

Fernando De Napoli i Reggiana! På bänken i töntig avbytarväst!! Tränaren bör avgå. Inte konstigt de kom sist när spelarmaterialet disponeras så illa.

Hade glömt att dom hade Adolfo "El Tren" Valencia i laget också. "Tåget" Valencia! Minns jag tyckte det var asfränt att han kallades "Tåget". Han var fan bra. Världsklass. 11 mål på 26 matcher i Bayern München 93/94. Colombia var guldfavorit i VM-94. Synd man inte fick se så mycket klubblag på TV på den tiden. Blev mycket fantasi. Lira i trädgården & låtsas att man var "Tåget". Sparka plastboll mot planket trots att man var i tonåren. Lappar i brevlådan från anonym granne som klagade på dunkandet. En anonym torrboll som inte fattade. Aldrig hade sett Tåget Valencia i aktion. En jävla torrboll som varken brydde sig om Napoli eller Reggiana eller något annat gäng i bottenträsket heller. En som var likgiltig över att det här faktiskt var Fernando De Napolis sista säsong. En som inte ens hade uppskattat Tenerife-Racing Santander på plats på Estadio.....ja vafan bygget nu heter. Estadio Paraplydrinco?

Finns en tråd om Silvio där medlemmen marcarolo lägger fram en del intressanta fakta för att balansera debatten.
(FB) PK att hata Berlusconi/Italienska valet?

I vilket fall tycker jag det är klumpigt att göra som en del italienska potentater gjort, tycker snarare det handlar om hybris än nåt annat.
Annars tycker jag att det är befriande att kolla på RAI jämfört med svensk TV. Det är högre i tak på flera sätt och jag tror snarare att det är Sverige som avviker än att det är fel på resten av världen.

Tycker du i inlägget i övrigt kom med många intressanta kommenterer gällande det politiska spelet.
Det är lätt att sätta sig på höga hästar och kritisera medelhavsländerna för sin vilja att bygga en mur mitt i Medelhavet när man själv inte ligger där. Men hur skulle Sverige agera om det varit motsvarande trafik från öst över Östersjön...
Relativt sett är ju Sveriges intag av flyktingar kontrollerat jämfört med Italiens som inte har nåt annat val än att ta emot båtflyktingarna.

Att den tyska industrin blomstrade till viss del tack vare krediter till Grekland nämns inte i debatten, utan grekerna framställs som oförmögna att hålla i plånboken. Man ser på liknande sätt på italienare.
Samtidigt slår man sig i Sverige för bröstet, men våra hushålls upplåning är högre än t ex de grekiska och italienska. Vi har en statsskuld på 1.300 miljarder, bostadsbrist, tåg som ej går som de ska, arbetslöshet och utanförskap, sjunkande skolresultat, en vårdsektor som blivit än mer orättvis.
Samtidigt som man går bananas över "tjejpizza" och rakade armhålor och blir lyriska över regnbågsfärgade naglar.

Italien och Ryssland har väl sen länge haft goda relationer. Är det inte St Petersburg som till stor del designats av italienska arkitekter? FIAT hade ju fabriker där Lada tillverkades på typ licens. Berlusconi var mer eller mindre polare med Putin och man hjälpte till vid stora skogsbränder.
Är kluven till Putin och Ryssland, men jag upplever situationen nu också som en ensidig klappjakt på Putin & Co.

Är faktiskt överraskad att man i svensk media - om än i försiktiga ordalag - lyfter fram påvens roll i öppnandet av relationerna mellan USA och Cuba.

Även om jag inte hänger med i alla turer i italiensk inrikespolitik så har jag förtroende för Renzi. Hoppas de andra i parlamentet inte lyckas sätta alltför många käppar i hjulet för honom. Han och Merkel var de enda sittande regenterna som vann i EU-valet.

Vill avsluta med att länka till ett inlägg jag gjorde i forumet för medier och journalistik. Svenska journalister - företrädesvis kvinnliga inom sport - har jag sett/hört klanka ner på italiensk media, och då främst på sina kvinnliga kolleger. Jag tycker att man ska städa framför sin egna dörr och inte kasta sten i glashus. Svenska journalister måste väl ändå var de mest okritiska och förutsägbara och de minst självständiga..?
(FB) "Kvinnor drabbas värst"-rubriker och -artiklar

Håller med, gillade faktiskt hans krönikor i Expressen också - även de som inte handlade om fotboll.
Mest saknar jag ändå Club Calcio. Det var Söndagens höjdpunkt.

Någon som sitter på några kul calcio transferrykten? Enda jag hört är Pato till Fiorentina och Cerci - Torres + €€€.

Vill lägga till en länk till en inlägg jag gjorde i samband med EU-valet. Man analyserade i media framgångarna för europas brunhöger och gjorde en del länder brunare än andra, bl a Italien.
Jag gjorde en högst amatörmässig tolkning av dn kartan och kunde konstatera att Italien och Grekland faktiskt borde ha en ljusare brun färg än Sverige. Men visst, det är ju skillnad på folk och folk och visst är det viktigt att framstå som förmer häruppe i utkanten.
(FB) "Extremhögern rusar fram genom Europa" AB

Jag gjorde dock nån miss i ovanstående inlägg och hann inte redigera det (satt länge och filade på rättelsen och fortsatte mitt resonemang) utan la in ett nytt.
(FB) "Extremhögern rusar fram genom Europa" AB

Blir inte riktigt klok på Cinque Stelle. Här anses de vara höger. Jag och andra såg tidigt dem som vänster. Hur ser man på dem i Italien? Har de rört på sig åt högerhållet?