Varför tror man på gud?

You can't conceive, nor can I, the appalling strangeness of the mercy of God. /Graham Greene

Jag vet att jag skall dö, du med. Har mött döden ett par gånger också. Är jag rädd för döden? Nej! Mer på hur jag skall dö. Får jag ett isblock i skallen? Blir jag knivhuggen? Sjuk? Olycka?
Nu finns det ju inget direkt och slutligt bevis på att det inte finns någon Gud och att tro är inte att komma undan döden lite fint.
Inte för mig i alla fall.
Jag tror på en "urenergi", Gudomlighet, kraft eller vad man nu skall kalla det.
Jag tror inte att jag är självskriven aspirant till paradiset, himlen eller vad man nu kallar det i religioner.
Jag är en människa full av brister och fel och allt vad man nu har inom sig.
Men jag tror på Gud ändå och oavsett om jag hamnar i helvetet eller vart jag nu tar vägen.

Fast du är ju inte GUD och om GUD nu är så allsmäktig och snäll, då borde ju inte något sånt finnas. Och alla borde ha samma möjlighet att finna GUD.

Håller inte med om att ALLT pekar på det motsatta. Ofta är det snarare en fråga om hur man väljer att definiera och relatera till gudsbegreppet. Tycker debatten har en olycklig tendens att fastna i semantiska missförstånd från båda sidor. Gudsbegreppet är historiskt belastat. Vetenskap och religion har ett krigiskt förflutet.

Du använder dig väldigt flitigt av vad som kallas "högstadievisdom". Du vet när någon snubbe på 15 bast tänker "Jävlar vad jag är smart som kom på det här!" men i sanning så är idéerna och formuleringarna väldigt generiska och de flesta av oss har tänkt dem - det är inga revolutionerande "win arguments".

Det är inte menat som en förolämpning för jag tror mer eller mindre alla har varit där, haft de "upplysta" tillfällena och tänkt "nu jävlar ska folk få höra!".

Just argumentet ovan är väldigt vanligt; "Om gud finns, varför lider oskyldiga?" och det finns flera "svar" på det (varpå jag tycker att alla svar är lika dumma...).

Hursom så kan du aldrig med logik försöka frälsa den troende. As a matter of fact, när diskussionen hamnar där så upphör kommunikationen överhuvudtaget.

ja, det har DU, genom att sätta igång att tro.

Så är det. Att "ha kontakt med andevärlden" är lika plausible som att "ha kontakt med gud". Det är bara mer stigma kring att säga att man på daglig basis dryftar diverse spörsmål med Skid-Gurra W.

Men du vet lika väl som mig att inte alla har samma möjligheter att tro, det beror ju på vad du exponeras för under din uppväxt oh hela ditt liv. Samt vilken intellektuell förmåga du besitter.. Om du är gravt utvecklingsstörd kan du inte förstå något som har med religion att göra.

Han har en poäng. Du påstår att allt tyder på att det inte finns en gud. Vad tänker du på?

nu är du mycket otrevlig, du menar att präster, imamer, & miljarder troende över hela världen är gravt utvecklingsstörda

"ALLT" visar inte på 'guds' icke-existens.

LeagueOfDraven Du använder dig väldigt flitigt av vad som kallas "högstadievisdom". Du vet när någon snubbe på 15 bast tänker "Jävlar vad jag är smart som kom på det här!" men i sanning så är idéerna och formuleringarna väldigt generiska och de flesta av oss har tänkt dem - det är inga revolutionerande "win arguments".

Det är inte menat som en förolämpning för jag tror mer eller mindre alla har varit där, haft de "upplysta" tillfällena och tänkt "nu jävlar ska folk få höra!".


Nu var ju inte fallet som så att jag intalade mig själv något av det du påstår att jag skulle ja gjort. Jag är medveten om att det är frågor som uppkommer i huvudet hos alla normalbegåvade som är över 10-12 år gamla. Just därför blir det mer obegripligt att det skulle finnas någon sanning i det. Om det grundar sig på en nivå att ett barn kan ifrågasätta det, då kanske det är lite väl osannolikt att det skulle stämma?