Citat:
Ursprungligen postat av
anteri17
Du är ju inte sann. Det är den taktiska flexibiliteten som italienska lag har som styrka. Tittar man hur lagen spelar även i sitt grundspel så finns det stora olikheter. Det finns galna Cagliari, offensivt starka Sassuolo, ett bollskickligt kontringslag i Empoli, defensivt snålspelande Chievo. Presstyrka i både Genoa och Sampdoria. Rejäl fart i Napoli. Ett Roma som blandar väldigt många bra delar i sitt spel. Ett Juve som bara är genuint bra. Milan som lever väldigt mycket på individuell briljans framåt - från Menez, El Sharawy och Honda. Ett Inter som egentligen har ett powerlag, men som spelat vedervärdigt. Viola som är ett av Europas mest bolltrygga lag. Lazio spelar ganska offensivt, och är väldigt utpräglade i att hitta enbart två spelare i sitt spel - Candreva och Biglia. Förra årets Torino var ett sylvasst kontringslag. Ja du märker, olikheterna är enorma i ligan. Däremot hittar du inga brunkargäng, vilket får ses glädjande och likaså utvecklande.
Tittar man sifferkombinationer så har du 3-4-3-lag i Genoa. 4-3-3-lag i Sassuolo, Roma, Lazio och Sampdoria. 3-5-2 i Torino. 4-3-1-2 i Juventus och Empoli. 4-2-3-1 i Milan. 4-4-2 i Chievo. Dessa är tydliga fall. Resten av lagen varierar sitt grundspel lite mer/att jag inte har lika bra koll på de exakta sifferkombinationerna. Dessa saker kan iofs hänga ihop.
Så, en redogörelse till ditt argument vore på sin plats. Du gör det ofta inte lätt för dig på den här forumdelen.
Jag uttryckte mig väldigt kortfattat men det jag menade var att nästan alla italienska lag spelar ungefär på samma sätt i defensiven. Det är få lag som vågar kliva högt och pressa, de flesta försvarar lågt. Det är därför Juventus ser så bortkomna ut när de spelar i CL eftersom de är ovana vid hög press.
Det spelar ingen roll hur många sifferkombinationer som förekommer. De flesta italienska lag har precis som du säger ett liknande grundspel och det blir ensidigt som fan vilket märks i Europaspelet där man inte alls hänger med sina utländska motparter.
