Allt om Calcio! 2014/2015

Just därför jag nämnde country of origin. Både Dortmund och Atletico kommer från bättre ligor där dagens framgångsrikaste fotboll spelas i princip varje omgång. Det är något dom kan rida på i CL. Juventus kommer från såsiga matcher där ett eller två lag vågar spela en halvhög press. Därför blir det en chock när alla moment måste gå så mycket snabbare.

Det är en nackdel, såklart. Men det omöjliggör ju inte möjligheten.

Nej men det sänker chanserna till den nivån att det knappt är värt att hoppas på semifinal. Kalla mig bitter och grinig men det är min åsikt.

Jag kan ha fel. Min obotliga optimism gör sig ofta påmind. Men jag vill tro på ett lag som trots allt har den elvan Juve kan ställa upp med. Och det är fanimig dags att några stora lag rubbas tidigt i turneringen.

när ryssarna smällde in kvitteringen i sista sekunden i Moskva så VISSTE man ju att Nej, det här kommer inte gå.
Såklart får man även se ett fullmönstrat B lag från Bayern och där dessutom SÅKLART BENATIA får ett jäkla rött kort direkt i matchen mot City
Som en jäkla tragedi pjäs alltihopa.

Roma tryckte framåt, City såg bleka ut.
Men såklart så satt vi alla och väntade på de där jäkla City målet. Och visst kom det, på ett långskott.

Nej framtiden ser mörk ut för den italienska fotbollen minst sagt.
Men det skiter vi i så länge passionen finns kvar
MDMF

Mjae, nu såhär efter att det lagt sig så är det att ta i.

Juve gick vidare och alla EL-lag kommer gå vidare (de allra flesta som gruppsegrare dessutom).
Och Roma kommer spela där med.

Ska till mycket för att åtminstone ett EL-finallag inte kommer från calcio.

Just den här såsigheten i Serie A gör mig bekymrad. Nästan alla lag spelar på exakt samma sätt. Det vore dags att hämta in lite kaos-tränare likt Bielsa, Klopp eller någon annan tränare som använder sig av fotbollsfilosofier med icke-italienska influenser.

Jag gillade Mazzarri, även om det inte höll i Europaspelet. Conte var en frisk fläkt det första halvåret men saknade förmågan att byta spelsystem efter motstånd och hade i ärlighetens namn inte spelarmaterialet för 3-5-2. Italienska tränare utstrålar odynamik och den fotboll de står för är så jävla utraderad. Men kolla bara hur Simeone har fått liv i den klassiska 4-4-2:an. Det ska fan gå i Italien också.

Inter säkrade gruppsegern medan Københamn gjorde livet lätt för Venturas Torino. Båda mittbackarna utvisade redan i första halvlek. Jansson kom in långt efter att Antonsson fått rött. Symboliskt? Forza Svezia.

Fiorentina är redan klara gruppsegrare medan Napoli måste leverera.

Juventus. Tänk tillbaka till våren 2006...

Ett fantastiskt lag. Uppställningen mot Roma:

Buffon Gianluigi
Zambrotta Gianluca
Thuram Lilian
Cannavaro Fabio
Chiellini Giorgio
Camoranesi Mauro Germán
Emerson
Vieira Patrick
Nedved Pavel
Ibrahimovic Zlatan
Del Piero Alessandro

Trezeguet, Mutu och Balzaretti byttes in.

http://www.legaseriea.it/it/serie-a-tim/match-report/-/match-report/Juventus-Roma/20284

I VM-finalen sommaren 2006 spelade åtta Juventus-spelare. (Fast Pirlo var såklart Man of the Match.)

Juventus ”vann” Serie A, blev utslagna av Roma i kvartsfinal Coppa Italia, och av Arsenal i CL-kvartsfinalen.

Men sedan tvingades de ner i Serie B. Gli Azzurri blev världsmästare, Milan vann CL året efter och sedan inleddes Inters storhetsperiod som kröntes med trippeln 2010.

Och det dröjde ända tills 2012 då Conte tog över innan de var tillbaka på riktigt i Italien. Erövrade lo Scudetto och kvalificerade sig till CL.

Tre raka segrar i Serie A och nu vidare från gruppspelet i CL. Man är en storklubb som kämpat sig tillbaka. Betyder inte att de har ett lika starkt lag som 2006, eller samma styrka rent ekonomiskt.

Men man har ett bra lag med en skicklig tränare. Inte fantastiska, men riktigt bra. Ekonomisk tillväxt och stabilitet, organisation, arena, fans, historia, osv...

Men man är en storklubb som detta året siktar på att vara bland de åtta främsta i CL. Beroende på motstånd i lottningen. Finns några få lag som man är underlägsna, de flesta någorlunda jämnbördiga i sluttande skala, och några få som man bör slå.

Såg nedanstående i CL-tråden:

Finns alltså inte någon anledning att tro att de ska kunna direkt utmana om titeln, men inte heller att de är chanslösa att ta sig vidare, även om det blir svårt i och med att man endast blev tvåa i gruppen. Inom kort kan och borde man kunna vara bland de åtta främsta lagen i Europa.

Simeones Atlético spelar allt annat än en klassisk 4-4-2.

Om vi ska vara nostalgiska när det gäller Calcio och de profiler som fanns är det nog bättre om vi går ännu något år tillbaka. På rak arm kan jag komma på, säg 2003-2004: Nesta, Maldini, Pirlo, Gattuso, Rui Costa, Seedorf, Shevchenko, Buffon, Trezeguet, Nedved, Del Piero, Cannavaro, Chiesa, Batistuta, Samuel, Vieri, Córdoba, Recoba, Mutu, Inzaghi, Fiore, R. Baggio, m.fl.

Club Brügge fick in ett segermål i de allra sista minuterna; Torino vann inte sin grupp trots storsegern mot svensklaget København. Napoli leder med 2-0 efter en kvart och vinner därmed sin grupp, om man inte leder med 3-0 i halvlek vill säga - lex Milan 2005. Fem italienska lag i EL-slutspelet. Vad är ett rimligt krav? Minst två i kvartsfinal?

Lysande

Men om vi ska finna framgångsrika årgångar för klubblagen så varför inte välja 1990? Juventus besegrade Fiorentina i UEFA-cupfinalen, Sampdoria vann Cupvinnarcupen, och Milan Europacupen.

Och det krävdes en Maradona i Napoli för att gli Azzurri ”bara” fick brons i VM...

Statistik. Antal lag i finaler i dessa tre cuper:

Italien: 52
Spanien: 51
England: 44
Tyskland: 39

Och sedan är naturligtvis Tyskland och Italien mest framgångsrika när det gäller landslagen.

(Räknar man titlar så blir turordningen något annorlunda, men min poäng är att det är jämnt i toppen då det gäller klubblag. Och att det varierar över tid.)

Du är ju inte sann. Det är den taktiska flexibiliteten som italienska lag har som styrka. Tittar man hur lagen spelar även i sitt grundspel så finns det stora olikheter. Det finns galna Cagliari, offensivt starka Sassuolo, ett bollskickligt kontringslag i Empoli, defensivt snålspelande Chievo. Presstyrka i både Genoa och Sampdoria. Rejäl fart i Napoli. Ett Roma som blandar väldigt många bra delar i sitt spel. Ett Juve som bara är genuint bra. Milan som lever väldigt mycket på individuell briljans framåt - från Menez, El Sharawy och Honda. Ett Inter som egentligen har ett powerlag, men som spelat vedervärdigt. Viola som är ett av Europas mest bolltrygga lag. Lazio spelar ganska offensivt, och är väldigt utpräglade i att hitta enbart två spelare i sitt spel - Candreva och Biglia. Förra årets Torino var ett sylvasst kontringslag. Ja du märker, olikheterna är enorma i ligan. Däremot hittar du inga brunkargäng, vilket får ses glädjande och likaså utvecklande.

Tittar man sifferkombinationer så har du 3-4-3-lag i Genoa. 4-3-3-lag i Sassuolo, Roma, Lazio och Sampdoria. 3-5-2 i Torino. 4-3-1-2 i Juventus och Empoli. 4-2-3-1 i Milan. 4-4-2 i Chievo. Dessa är tydliga fall. Resten av lagen varierar sitt grundspel lite mer/att jag inte har lika bra koll på de exakta sifferkombinationerna. Dessa saker kan iofs hänga ihop.

Så, en redogörelse till ditt argument vore på sin plats. Du gör det ofta inte lätt för dig på den här forumdelen.