Snart jul, arbetlös, deprimerad och 14 kr på kontot.

Livet och din syn på det och därmed ditt mående växlar oerhört över åren. Det är inte alls omöjligt att ditt resterande liv kan kännas oerhört mycket mer glädjefyllt än andras just pga den start du fått.

Titta tillbaka på hur du tänkte när du var 14, likadant kommer det se ut när du som 22åring tittar tillbaka på i dag.

Lös det praktiska, ev måste ni upprätta en kontrakt du och din mor i mellan, sen tuffar du till dig lite och kör ett nytt varv med socialen.

Allting löser sig, bit ihop och var stark!

Dumpa den där jävla skit sambon du har!

Ring hyresvärden och fråga om du kan få flytta fram betalningen och baka ihop med nästa månads hyra. Säg att du haft oförutsedda utgifter!

På denna extra tiden du vinner söker du jobb som ett as och ser till att du inte hamnar i samma situation igen. Du är inget barn längre och ska inte förvänta dig att få hjälp från dina föräldrar.
Dags att ta eget ansvar!

Sorgligt att man får läsa sån här skit i det "nya kalla sverige".

Jag är skuldsatt och efterlyst men inte fan klagar jag, njut av julstämningen och finn lite lycka i vardagen.

Skulle vilja råda dig till att gå till skolans kurator istället för till rektorn.

Jag kom till kuratorn i gymnasiet efter att min klassföreståndare förstod att jag hade problem hemma och jag kan säga att kuratorn var det bästa som hände mig då. Tyckte det var pinsamt att gå dit i början men hon var hur bra som helst. Hon var mer som en kompis än en tant liksom.

Den kuratorn hjälpte mig mycket. Förutom att vara en samtalskontakt så tog hon hand om att ordna tid för mig hos vården så jag fick papper på att jag inte mådde bra och borde sjukskrivas på halvtid.

Sen ordnade kuratorn ett möte med flera personer på skolan där vi satt och pratade om att jag borde gå ett fjärde år på gymnasiet pga sjukskrivning, vilket jag fick beviljat.

Hon tog kontakt med socialen åt mig och ordnade möte med dem och hon följde också med mig dit på första mötet då vi ansökte om att ja skulle få egen lägenhet. Hon ringde flera gånger under utredningens gång till soc för att pusha på dem om utredningen och när jag väl fick min första lägenhet så körde hon mig till ikea (som låg 10 mil bort) så att jag kunde köpa möbler.

Hon hjälpte också till med att skriva en ansökan till folkhögskola som jag ville börja på efter gymnasiet och hon hjälpte mig med andra saker också. Hon var verkligen min räddning på den tiden. Kanske kan din skolas kurator bli din räddning också? Det kan vara värt chansen! Jag hoppas att det går bra för dig!

Det har varit kallt länge. Somliga klarar sig, andra tar livet av sig eller lever utanför samhället. Hur dom klarar sig vet jag inte då alla inte får förtidspension som förr i tiden. Det finns inte ord för det jag känner för det här, jag vet hemlösa som varken är missbrukare eller kriminella. Dom har bara råkat hamna utanför och våra överbetalda hånflinande clowner till politiker skrattar åt det.

Fuck it!

Din morsa lär betala hyran på lägenheten, annars hamnar hon hos Kronis.
Ska hon nån gång skaffa en annan lägenhet ligger detta henne i fatet.

Om jag kunde lita på att det du skriver är sant, och om jag kunde avvara pengar, skulle jag hjälpa dig.

Skriv ett brev till gris-fettot Bert Karlsson, han vill ju vara god, han kanske hjälper dig.

Om din mamma inte betalar hyran när hon står på kontraktet så får hon hyresskulder vilket inte är direkt bra för henne. Du kommer inte bli vräkt till jul heller så ta det lugnt. Med din situation betalar soc din hyra om du och din mamma skriver ett andrahandskontrakt, du hyr då av din mamma. Är det en insatslägenhet så måste ni ju ta och sälja den när läget är som det är. Psykvården är fullsmockad så om du inte fått nån hjälp där så har du inte tjatat tillräckligt och inte "mått tillräckligt dåligt", säger du till akutpsyk att du mår så dåligt och har självmordstankar så får du garanterat hjälp.

Du, det löser sig alltid. Tro mig, jag har haft bland mina bästa stunder när jag varit bostadslös och pank, man lär sig uppskatta andra saker i livet. Om du nu leker med tanken på självmord, då har du ju absolut inget att förlora så fundera lite på vad du skulle vilja göra men inte har vågat, världen ligger framför dina fötter och i en värld som denna så är man bättre utrustad om man tidigt fått uppleva besvärligheter.

Ta hand om dig

Du är liksom 18. Flytta hem igen tills du kommer på fötter kanske?

Sant.


Är TS en bortskämd grabb tro som egentligen bara tycker synd om sig själv. Visst, aldrig kul att bli mobbad i skolan men att hoppa av bara sådär. Fanns det ingen han/hon kunde vända sig till och reda ut? Och sen ha så snälla föräldrar som fixar och betalar lägenhet för sin grabb.

Vid 18 är man ändå relativt vuxen att kunna diskutera och komma fram till saker.