Själva styckningen är mycket riktigt inte så försvårande. Dock är planering mer svår att förklara bort, även om försvaret gjorde ett bra jobb. Tror inte heller det blir livstid, men jag delar inte din uppfattning att det inte skulle kunna dömas för det här.
Hur menar du att domstolen skulle motivera ett livstidsstraff?
Nu har jag inte följt hela denna tråden så jag vet inte om det har diskuterats innan men rätten måste väl också ta hänsyn till återfallsrisken? Man vill ju inte vara tilltänkt BO nästa gång JH packar väskan eller hur. Numera så är det ju sällan det döms psykvård men här undrar man lite om inte det hade varit en bättre påföljd. Det finns säkert viss psykvård i fängelser också men ändå så är det ju rätt så uppenbart att nån skruv/spärr saknas hos JH.
Det skulle man mycket väl kunna göra, men resonemangen i de prejudikat där det fastslagits att det är en försvårande omständighet att bli utsatt för våldsbrott i sitt hem motiverar det med att det är en extra svår kränkning att bli angripen i sitt hem, inte att det skulle vara försvårande att bli angripen i hemmiljö i största allmänhet, och inte heller att bli angripen i den bostad där man har tillbringat den senaste natten. Om domstolen vill få JA:s lägenhet till att vara likställd med LL:s hem, tror jag nog att de inte kommer att nöja sig med att hon hade tillbragt natten där, utan då är frågan hurpass ofta hon brukade tillbringa natten där.
Ja, där ser man. Det är ju sådana där lite udda detaljer som man lägger rätt stor vikt vid när man detaljbestämmer strafflängd i Sverige och som gör det lite speciellt. Jag kan tycka att man borde försöka resonera lite analogt som att det är en tillräckligt jämförbart situation ändå, men jag är med på att om det finns prejudikat på att det är hemmet som gäller, så tolkar rätten det som om det är en attack mot någon i just deras eget hem som gäller.
Det hindrar inte att resonemanget i sig är motbjudande. Att en skicklig advokat försöker sig på det har förstås att göra med hur det svenska systemet ser ut. Hade det funnits en jury hade det nog varit tveksamt om han vågat försöka att skylla på skoskav på det här sättet.
Jag tänkte exakt samma sak igår också när det började stå klart att JE skulle köra samma stuk som han kör till sina yrkeskriminella klienter. Typ "Min klient är såååååå oskyldig", för här kan det nog slå tillbaka en del. Här finns det ju rätt så massiv bevisning samt att GM har erkänt en hel del också som JE sen försöker släta över så gott det går. Vilket jag inte tror kommer att gå bra alls.
Nu har jag inte följt hela denna tråden så jag vet inte om det har diskuterats innan men rätten måste väl också ta hänsyn till återfallsrisken?
Återfallsfrekvensen för mördare, också styckmördare, är ytterst låg. "Kakelugnsmördaren" Wilhelm Rodius, som mördare och styckade sin klient, tandläkaren Robert Aspelin, och brände upp honom i kakelugnen, framlevde sin tid som frigiven som en blid, stillsam, verserad gentleman. En bekant till mig bodde i samma hus som han på nittiotalet i Uppsala, och tyckte att han var som vilken åttioårig gentleman ur den sociologiska borgerligheten som helst.
Återfallsfrekvensen för mördare, också styckmördare, är ytterst låg. "Kakelugnsmördaren" Wilhelm Rodius, som mördare och styckade sin klient, tandläkaren Robert Aspelin, och brände upp honom i kakelugnen, framlevde sin tid som frigiven som en blid, stillsam, verserad gentleman. En bekant till mig bodde i samma hus som han på nittiotalet i Uppsala, och tyckte att han var som vilken åttioårig gentleman ur den sociologiska borgerligheten som helst.
Ja. Vad gäller återfallsfrekvensen finns det ganska sällan om man utgår från enbart den ur ett samhällsperspektiv något behov av att ge några påföljder alls vid mord. Visst förekommer det enstaka fall där det är nödvändigt och det, det allmänna rättsmedvetandet och brottoffrets anhörigas krav på att det måste finnas några konsekvenser av ett sådant brottsligt handlande gör ju att man generellt inte kan ha för milda påföljder, men just för att hindra återfall är det som metod i stort sett meningslöst med stränga straff.
Jonna Henningsson kommer ju inte att bli någon äldre, bildad gentleman i Uppsala, men inget hindrar att hon om 40 år eller ännu tidigare är en i stort sett moraliskt förträfflig person som är den snällaste i världen mot sina åtta barnbarn. Trots att hon nu är en oerhört vidrig styckmörderska. Och återfallsrisken torde ju statistiskt i hennes fall närma sig noll.
Återfallsfrekvensen för mördare, också styckmördare, är ytterst låg. "Kakelugnsmördaren" Wilhelm Rodius, som mördare och styckade sin klient, tandläkaren Robert Aspelin, och brände upp honom i kakelugnen, framlevde sin tid som frigiven som en blid, stillsam, verserad gentleman. En bekant till mig bodde i samma hus som han på nittiotalet i Uppsala, och tyckte att han var som vilken åttioårig gentleman ur den sociologiska borgerligheten som helst.
Slutsatsen av det antagandet, som väl får anses sant, är att riskbedömingen blir individuell; aktuariska data ett stöd, men individuell historik och personlighetsdrag blir styrande för bedömningen. Men det är inom rättspsykiatrin. Gör kriminalvården några riskbedömningar, i så fall hur? Återfall kan ju avse ringare, eller värre, brott än den dömde är dömd för.
Allmänt gäller att även psykopater lugnar sig i brottsaktivitet med åldern. Kanske det inte finns lika mycket drive längre, eller vitalitet för att faktiskt orka eller klara våldsbrott.
Det är förstås skillnad på styckmord och styckmord. Seriemördare med potentiellt hög återfallsrisk om det är kompulsivt, perverst betingat, i ena extremen till mer instrumentella yrkeskriminella i mitten och den mer eller mindre accidentelle transportstyckaren i den andra änden.
Slutsatsen av det antagandet, som väl får anses sant, är att riskbedömingen blir individuell; aktuariska data ett stöd, men individuell historik och personlighetsdrag blir styrande för bedömningen. Men det är inom rättspsykiatrin. Gör kriminalvården några riskbedömningar, i så fall hur? Återfall kan ju avse ringare, eller värre, brott än den dömde är dömd för.
Allmänt gäller att även psykopater lugnar sig i brottsaktivitet med åldern. Kanske det inte finns lika mycket drive längre, eller vitalitet för att faktiskt orka eller klara våldsbrott.
Det är förstås skillnad på styckmord och styckmord. Seriemördare med potentiellt hög återfallsrisk om det är kompulsivt, perverst betingat, i ena extremen till mer instrumentella yrkeskriminella i mitten och den mer eller mindre accidentelle transportstyckaren i den andra änden.
Här får man ju först och främst förstås ta hänsyn till att det måste råda likhet inför lagen. Annars är det ju en intressant frågeställning.
Jag såg Veckans brott som visades på SVT ikväll. Det bjöds på en ljudupptagning av telefonsamtalet som JH ringde för att göra polisanmälan, på kvällen samma dygn som mordet och styckningen hade begåtts. Hon lätt hur samlad som helst, vilket ju är avvikande i sig med tanke på brottet, om det skulle ha skett i nödvärn eller annat uppsåt, och med tanke på den styckning som sedan följde; brott som får henne att skilja ut sig. Det lät som en inövad/planerad uppläsning, utan affekt, med ett par tillsynes noga ihågkomna klockslag för inträffanden.
I videorekonstruktionen av mordet fick man se hur hon lurpassade i trapphuset med offret skulle ge sig av till jobbet. Med ens dök gärningsmannen ner mot offret och överraskade med flera hammarslag mot bakhuvudet, fortsatte i lägenheten och sedan övergick till att hugga med, tror jag, två olika knivar, i vad som verkade en tämligen utdragen och plågsam kamp för brottsoffret.
När det sedan berättades om fynd i datorn eller andra källor, av betydelse för brotten, knutna till gärningsmannen och det talades om svartsjukemotiv så är saken biff.
Kallblodigt utfört av ett stört temperament. Tänk att JH drog till jobbet efter mordet och någon gång utmed dagen styckade offret och sedan dumpade kroppsdelarna. Iskallt.
Vore intressant att höra hur arbetskamraterna upplevde henne den dagen, kanske det står i något förhör i FUP?
Någon av trådens förtrogna som vet vad som åsyftades, när det i Veckans brott bara antyddes i förbigående att JH hade pratat om brott (brottet?) med andra? Jag suggererade automatiskt fram tolkningen att JH hade yppat mordet och/eller styckningen, på internet exempelvis, snart efter det hade begåtts, men det kanske är en övertolkning. Att hon surfade sajter med inspirerande innehåll dagarna innan brotten är välkänt, enligt vad jag uppfattat på denna tråd..