Citat:
Part 2
F1: Okej. Kommer du ihåg om du hur du kommer in i lägenheten?
J: Alltså den det var bara och öppna dörren.
F1: Den var olåst?
J: Mm
F1: Hur går hur får du med henne in i lägenheten då?
J: Det var bara liksom… försökte dra med henne in.
F1: Du försökte dra med henne in?
J: Mm.
F1: Hur gick det då?
J: Ja alltså vi kom in i hallen i alla fall.
F1: Mm. Och vad gör du sen då?
J: Hon blev ju liksom aldrig tyst ehh aa…
F1: Du säger att hon… hur hur vad är det... hon låter ? Du säger att hon inte blir tyst vad är
det…?
J: Alltså hon lät.
F1: Hur låter hon?
J: Jag minns inte alltså… det är liksom allt gick så fort.
F1: Hur är det med dörren ut till till trapphuset?
J: Ja den stängde jag.
F1: Den stängde du.
J: Mm. Och sen ehh…
F1: Vad gör du med hammaren när ni kommer in?
J: Jag tror inte att jag använde den där inne.
F1: Okej.
J: Men jag kan ha fel, men jag tror inte att jag använde den där inne. Ehh jag vet att…
F1: Var, var gör du av den då kommer du ihåg det?
J: Alltså jag slutade (ohörbart) i hallen.
F1: Okej. Vad händer sen?
J: Jag försökte liksom få tyst på henne men det gick inte och sen började…
F1: Hur hur gör du då när du försöker få tyst på henne?
J: Ehh f… alltså jag sa flera gånger, bad henne vara tyst, men ingenting hjälpte.
F1: Vad är det hon gör då när hon inte är tyst?
J: Hon lät liksom.
F1: Hur låter hon?
J: Alltså jag minns inte om hon skrek eller om hon bara liksom säger aj eller om hon liksom
ojar sig eller så.
F1: Men du säger åt henne att du… att du vill att hon ska vara tyst?
J: Mm.
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
249
F1: Vad händer sen då?
J: Ehh och sen började det plinga på dörren.
F1: Okej.
J: Och då blev det ännu mer panik. Jag… jag hade ju kniven i påsen och sprutan i påsen och
jag försökte få upp dom.
F1: Vad tänkte du att du skulle göra med dom då?
J: Att hon bara skulle vara tyst. Det alltså jag minns inte riktigt vad jag tänkte just i den
sekunden mer än att hon skulle vara tyst. Jag vet att jag ehh drog med henne in på badrummet
för det är liksom lite till höger det är ju längre ifrån dörren.
F1: Mm. Hur får du in henne i badrummet då?
J: Jag drog henne dit. Ehh och hon var ju som… sprattlade, hon slog med händerna och
massor.
F2: Tycker du att det är svårt och flytta henne, jag tänker du drar henne in från trapphuset
också då och sen in i badrummet, upplever… är hon tung liksom?
J: Ja.
F2: Hon är tung. Har du svårt och flytta henne?
J: Men hon alltså hon… gjorde ju li… alltså hon var liksom hon levde ju då, hon var inte död
då. Ehh så hon liksom sprattlade liksom liksom fäktade med händerna och så alltså ja hon
gjorde liksom motstånd om man säger. (Ohörbart.)
F2: Ja.
F1: Hur är hon i medvetandegraden i det här skedet, du säger att hon är inte död och hon
sprattlar och så där, men kan hon stå upp eller hur…?
J: Vet inte.
F1: Du säger ju ändå att du drar in henne.
J: Mm.
F1: Hur stor är hon i förhållande till dig?
J: Hon är ju större i alla fall.
F1: Hur menar du då?
J: Ja hon hon är längre och… jag vet inte exakt hur lång hon är. Och hon är större än mig.
F1: Okej. Men du drar in henne i badrummet..?
J: Mm.
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
250
F1: Vad händer då då?
J: Ehh jag… försökte försökte sätta en spruta i nacken men jag visste inte riktigt alltså hon
liksom… rörde sig ju en massa så jag vet inte hur mycket hon fick i sig.
F1: Men hur, du säger att… på vilket sätt sprattlar hon och vad gör hon, kan du beskriva
mer… mer?
J: Alltså hon försöker liksom slå bort mig (ohörbart).
F1: Mm. Hur känns det när hon f… alltså hur… har hon kraft i slagen eller hur känns slagen
hon…?
J: Ehh alltså… jag vet hon hon nöp tag i tutten på mig. Ehh alltså det är ju inget så hära hon
slog ju liksom inte så att jag ehh så att jag ramlade omkull eller något sånt men alltså liksom
försökte väl försvara sig liksom, putta bort mig.
F1: Mm. Men du säger ändå att hon är större än dig
J: Mm.
F1: Ehh men att hon inte lyckades putta bort dig.
J: Det var lik… alltså det var den där gången när hon försökte slita mig ur bilen då fick hon
inte heller ur mig ur bilen.
F1: Nä okej.
J: Jag är väl ganska stark fast jag inte är så stor.
F1: Okej. Vad hände då efter att du har tagit den här sprutan?
J: Ja jag försökte ge henne den men jag vet inte hur mycket som gick in och hur mycket som
kom utanför och sånt.
F1: Vad var tanken med sprutan?
J: Att hon skulle somna och vara tyst.
F1: Okej.
J: Det hände liksom ingenting och jag ehh det fanns en handduk som jag försökte hålla så hon
blev tyst men det hjälpte ju inte heller och jag hade liksom kniven och försökte… alltså det
var…
F1: Vad gjorde du med handduken?
J: Jag höll den för hennes mun men det liksom bara… ja.
F1: Ja.
J: Alltså det lät ju ändå (ohörbart) ta bort den med detsamma och grannen plingade och
plingade och... det liksom alltså jag hade kniven och… Jag minns inte exakt jag vet inte hur
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
251
många gånger jag högg eller vart liksom exakt.
F1: Den där kniven, det var den du hade med dig i påsen?
J: Mm.
F1: Var hugger du någonstans?
J: Alltså mot halsen, liksom området i alla fall. Men jag kan… alltså jag har säkert, det det
finns säkert någonting (visar med handen på sin övre högra del av bröstkorgen), alltså jag har
säkert missat något, alltså jag har säkert…
F1: Vad händer när du hugger henne med kniven då?
J: Ehh alltså min kniv hände ingenting känns det som det var… så det känns inte som att
alltså som att det hände någonting med min kniv.
F1: Hur menar du då, alltså vad…
J: Att den var jätteslö och alltså att det liksom inte… nä ingenting kändes det som.
F1: Såg du om det vart några märken?
J: Jaa… alltså jag tror jag träffade kläderna ganska många gånger också.
F1: Okej.
J: Men det borde väl alltså det borde ju… alltså… jag vet ju hur hon hur hon såg ut sen, alltså
sen efter allting så att det blev ju märken liksom efter min kniv. Men det va ehh när jag
hade… jag sprang och hämtade Jonas kniv, den här jaktkniven, den lilla svarta…
F1: Var var den någonstans?
J: I vardagsrummet.
F1: Var då?
J: Ehh vid han har två bord och en dator, den låg bredvid där.
F1: Visste du om det innan att den var där?
J: Ja den ligger alltid… han har… han håller ju alltid på med den, så han fäller upp och ner,
den är fällbar.
F1: När kom du på att du skulle hämta den då?
J: När det kändes som att min alltså min kniv det hände liksom ingenting så det blev ju
som… ja och då sprang jag och hämtade den och då blev hon tyst och då jag antar att det var
då hon dog.
F1: Var hugger du med den någonstans?
J: Också i halsen.
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
252
F1: Hur många gånger högg du, kommer du ihåg det?
J: Nej.
F1: Vet du vilken sida av halsen du…? Du säger att du är högerhänt, använde du samma hand
fortfarande eller?
J: Tror det. Jag minns inte exakt men jag kan inte tänka mig att jag har gjort något med
vänster hand för jag har… alltså…
F2: Du du säger ju att att det är då du tror att hon dör säger du alldeles här, varf… varf… vad
är det som gör att du tror att hon gör det när du träffar med kniven?
J: För att hon blev ju tyst då. Och det var ju liksom när hon blev tyst så lugnade alltså då
slutade jag också och sen så alltså jag tänkte liksom ingen… det var ju som… Liksom under
liksom själva paniken, jag tänkte aldrig tanken att hon måste dö utan jag tänkte bara att hon
skulle bli tyst. Men sen när hon blev tyst och grannen slutade plinga och hon låg liksom stilla
och tyst och så det är ju liksom då jag fattar att hon var död liksom. Eller jag tror ifall att hon
är död.
F2: Rörde hon sig då eller?
J: Nej.
J: Alltså den det var bara och öppna dörren.
F1: Den var olåst?
J: Mm
F1: Hur går hur får du med henne in i lägenheten då?
J: Det var bara liksom… försökte dra med henne in.
F1: Du försökte dra med henne in?
J: Mm.
F1: Hur gick det då?
J: Ja alltså vi kom in i hallen i alla fall.
F1: Mm. Och vad gör du sen då?
J: Hon blev ju liksom aldrig tyst ehh aa…
F1: Du säger att hon… hur hur vad är det... hon låter ? Du säger att hon inte blir tyst vad är
det…?
J: Alltså hon lät.
F1: Hur låter hon?
J: Jag minns inte alltså… det är liksom allt gick så fort.
F1: Hur är det med dörren ut till till trapphuset?
J: Ja den stängde jag.
F1: Den stängde du.
J: Mm. Och sen ehh…
F1: Vad gör du med hammaren när ni kommer in?
J: Jag tror inte att jag använde den där inne.
F1: Okej.
J: Men jag kan ha fel, men jag tror inte att jag använde den där inne. Ehh jag vet att…
F1: Var, var gör du av den då kommer du ihåg det?
J: Alltså jag slutade (ohörbart) i hallen.
F1: Okej. Vad händer sen?
J: Jag försökte liksom få tyst på henne men det gick inte och sen började…
F1: Hur hur gör du då när du försöker få tyst på henne?
J: Ehh f… alltså jag sa flera gånger, bad henne vara tyst, men ingenting hjälpte.
F1: Vad är det hon gör då när hon inte är tyst?
J: Hon lät liksom.
F1: Hur låter hon?
J: Alltså jag minns inte om hon skrek eller om hon bara liksom säger aj eller om hon liksom
ojar sig eller så.
F1: Men du säger åt henne att du… att du vill att hon ska vara tyst?
J: Mm.
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
249
F1: Vad händer sen då?
J: Ehh och sen började det plinga på dörren.
F1: Okej.
J: Och då blev det ännu mer panik. Jag… jag hade ju kniven i påsen och sprutan i påsen och
jag försökte få upp dom.
F1: Vad tänkte du att du skulle göra med dom då?
J: Att hon bara skulle vara tyst. Det alltså jag minns inte riktigt vad jag tänkte just i den
sekunden mer än att hon skulle vara tyst. Jag vet att jag ehh drog med henne in på badrummet
för det är liksom lite till höger det är ju längre ifrån dörren.
F1: Mm. Hur får du in henne i badrummet då?
J: Jag drog henne dit. Ehh och hon var ju som… sprattlade, hon slog med händerna och
massor.
F2: Tycker du att det är svårt och flytta henne, jag tänker du drar henne in från trapphuset
också då och sen in i badrummet, upplever… är hon tung liksom?
J: Ja.
F2: Hon är tung. Har du svårt och flytta henne?
J: Men hon alltså hon… gjorde ju li… alltså hon var liksom hon levde ju då, hon var inte död
då. Ehh så hon liksom sprattlade liksom liksom fäktade med händerna och så alltså ja hon
gjorde liksom motstånd om man säger. (Ohörbart.)
F2: Ja.
F1: Hur är hon i medvetandegraden i det här skedet, du säger att hon är inte död och hon
sprattlar och så där, men kan hon stå upp eller hur…?
J: Vet inte.
F1: Du säger ju ändå att du drar in henne.
J: Mm.
F1: Hur stor är hon i förhållande till dig?
J: Hon är ju större i alla fall.
F1: Hur menar du då?
J: Ja hon hon är längre och… jag vet inte exakt hur lång hon är. Och hon är större än mig.
F1: Okej. Men du drar in henne i badrummet..?
J: Mm.
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
250
F1: Vad händer då då?
J: Ehh jag… försökte försökte sätta en spruta i nacken men jag visste inte riktigt alltså hon
liksom… rörde sig ju en massa så jag vet inte hur mycket hon fick i sig.
F1: Men hur, du säger att… på vilket sätt sprattlar hon och vad gör hon, kan du beskriva
mer… mer?
J: Alltså hon försöker liksom slå bort mig (ohörbart).
F1: Mm. Hur känns det när hon f… alltså hur… har hon kraft i slagen eller hur känns slagen
hon…?
J: Ehh alltså… jag vet hon hon nöp tag i tutten på mig. Ehh alltså det är ju inget så hära hon
slog ju liksom inte så att jag ehh så att jag ramlade omkull eller något sånt men alltså liksom
försökte väl försvara sig liksom, putta bort mig.
F1: Mm. Men du säger ändå att hon är större än dig
J: Mm.
F1: Ehh men att hon inte lyckades putta bort dig.
J: Det var lik… alltså det var den där gången när hon försökte slita mig ur bilen då fick hon
inte heller ur mig ur bilen.
F1: Nä okej.
J: Jag är väl ganska stark fast jag inte är så stor.
F1: Okej. Vad hände då efter att du har tagit den här sprutan?
J: Ja jag försökte ge henne den men jag vet inte hur mycket som gick in och hur mycket som
kom utanför och sånt.
F1: Vad var tanken med sprutan?
J: Att hon skulle somna och vara tyst.
F1: Okej.
J: Det hände liksom ingenting och jag ehh det fanns en handduk som jag försökte hålla så hon
blev tyst men det hjälpte ju inte heller och jag hade liksom kniven och försökte… alltså det
var…
F1: Vad gjorde du med handduken?
J: Jag höll den för hennes mun men det liksom bara… ja.
F1: Ja.
J: Alltså det lät ju ändå (ohörbart) ta bort den med detsamma och grannen plingade och
plingade och... det liksom alltså jag hade kniven och… Jag minns inte exakt jag vet inte hur
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
251
många gånger jag högg eller vart liksom exakt.
F1: Den där kniven, det var den du hade med dig i påsen?
J: Mm.
F1: Var hugger du någonstans?
J: Alltså mot halsen, liksom området i alla fall. Men jag kan… alltså jag har säkert, det det
finns säkert någonting (visar med handen på sin övre högra del av bröstkorgen), alltså jag har
säkert missat något, alltså jag har säkert…
F1: Vad händer när du hugger henne med kniven då?
J: Ehh alltså min kniv hände ingenting känns det som det var… så det känns inte som att
alltså som att det hände någonting med min kniv.
F1: Hur menar du då, alltså vad…
J: Att den var jätteslö och alltså att det liksom inte… nä ingenting kändes det som.
F1: Såg du om det vart några märken?
J: Jaa… alltså jag tror jag träffade kläderna ganska många gånger också.
F1: Okej.
J: Men det borde väl alltså det borde ju… alltså… jag vet ju hur hon hur hon såg ut sen, alltså
sen efter allting så att det blev ju märken liksom efter min kniv. Men det va ehh när jag
hade… jag sprang och hämtade Jonas kniv, den här jaktkniven, den lilla svarta…
F1: Var var den någonstans?
J: I vardagsrummet.
F1: Var då?
J: Ehh vid han har två bord och en dator, den låg bredvid där.
F1: Visste du om det innan att den var där?
J: Ja den ligger alltid… han har… han håller ju alltid på med den, så han fäller upp och ner,
den är fällbar.
F1: När kom du på att du skulle hämta den då?
J: När det kändes som att min alltså min kniv det hände liksom ingenting så det blev ju
som… ja och då sprang jag och hämtade den och då blev hon tyst och då jag antar att det var
då hon dog.
F1: Var hugger du med den någonstans?
J: Också i halsen.
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
252
F1: Hur många gånger högg du, kommer du ihåg det?
J: Nej.
F1: Vet du vilken sida av halsen du…? Du säger att du är högerhänt, använde du samma hand
fortfarande eller?
J: Tror det. Jag minns inte exakt men jag kan inte tänka mig att jag har gjort något med
vänster hand för jag har… alltså…
F2: Du du säger ju att att det är då du tror att hon dör säger du alldeles här, varf… varf… vad
är det som gör att du tror att hon gör det när du träffar med kniven?
J: För att hon blev ju tyst då. Och det var ju liksom när hon blev tyst så lugnade alltså då
slutade jag också och sen så alltså jag tänkte liksom ingen… det var ju som… Liksom under
liksom själva paniken, jag tänkte aldrig tanken att hon måste dö utan jag tänkte bara att hon
skulle bli tyst. Men sen när hon blev tyst och grannen slutade plinga och hon låg liksom stilla
och tyst och så det är ju liksom då jag fattar att hon var död liksom. Eller jag tror ifall att hon
är död.
F2: Rörde hon sig då eller?
J: Nej.
Men sluta älta skiten OM och OM igen
Allt detta finns skrivet innan i tråden.
Du verkar ha en egen agenda att försöka övertyga alla andra om att just DU har rätt.
Lägg av nu och fundera ut något kreativt , alla vet ju redan att JH har dödat och styckat.
Nu handlar det mer om vad straffet skall bli.