Granntanten vittnar nu och säger att hon ringde på dörren från strax efter sex och att hon återvänder in till sin lägenhet strax innan halv sju...
Hon ringde alltså på dörren konstant i typ 20 min och det vittnar hon om också.
Hon säger att Lovisa skrek hela tiden men blev sen tyst.. varför inte ringa polis?
Vet inte men Jonna plingar på hennes dörr senare och berättar att "hon och Lovisa bråkat lite" men att det inte var något allvarligt.
Då skulle grannen ha sagt att hon trodde att JA gjorde LL illa. Hon verkar vara väldigt gammal den här kärringen? nån som vet hur gammal? verkar smått dement
J: Ehh och hon hade… jag vet inte vilken av gången det var när jag kom tillbaka men hon
stoppade mig i trapphuset någon av gångerna innan liksom. Ehh och hon frågade om Jonas
hade… för hon sa att hon hade hört bråk liksom… och hon sa att hon… hon frågade om
Jonas hade slagit mig.
F1: Okej.
J: Så det var därför jag knackade på då innan jag skulle åka och säga att inte så att hon inte
trodde att Jonas var inblandad i något. Så det var det då sa jag att jag hade att det var jag eller
jag sa att det var liksom triangeldrama och att jag hade bråkat med den andra tjejen då.
F1: Mm. Vad sa du hade hänt då då?
J: Ehh jag sa att jag skulle hämta mina grejer hos Jonas och att hon hade varit arg och vi hade
bråkat.
F1: Okej.
Jag är också lite fundersam över det här med klockslagen och vem som svarat i telefonen.
Allt annat verkar ju stämma tidsmässigt enl FUP och grannen som plingat på om att JH skulle ha gått in i trappen straxt efter 06.00 och att LL skulle ha vart död en stund därefter.
Undrar lite om det är JH själv som svarat när LL's mamma ringt för att väcka henne och att det är efter det som hon tar ur batteriet ur telefonen för att undvika att fler ringer?
Mamman säger ju att svaren i telefonen lät som att hon mumlade och va trött. aaa och mmh svar.
Att hon inte tänkte på om det verkligen var LL som svarat eller inte.
Jag är också lite fundersam över det här med klockslagen och vem som svarat i telefonen.
Allt annat verkar ju stämma tidsmässigt enl FUP och grannen som plingat på om att JH skulle ha gått in i trappen straxt efter 06.00 och att LL skulle ha vart död en stund därefter.
Undrar lite om det är JH själv som svarat när LL's mamma ringt för att väcka henne och att det är efter det som hon tar ur batteriet ur telefonen för att undvika att fler ringer?
Mamman säger ju att svaren i telefonen lät som att hon mumlade och va trött. aaa och mmh svar.
Att hon inte tänkte på om det verkligen var LL som svarat eller inte.
LL var lite bortskämd.
Mamman ringde varje arbetsdag och väckte henne.
Annars skulle inte LL ta sig iväg på jobbet
Hon brukade låta väldigt trött.
Ur förhör med Jonna där hon i detalj berättar händelseförloppet från att LL öppnar dörren tills att hon är död.
Och nu minnesförlust?
öppnas dörren och hon skulle alltså det gick så fort hon liksom vände sig och skulle låsa…
F1: Men vart står du någonstans då när hon kommer ut?
J: Ehh precis liksom i trappen på väg ner liksom. Så jag stod liksom…
F1: Ser hon dig när hon kommer ut?
J: Jag tror inte hon hann se. Hon alltså hon hade sett mig om jag hade stått upp. Ehh…
F1: Men vad säger du, du stod inte upp?
J: Jag stod först men sen alltså så fort hon alltså jag hörde liksom dörren så liksom hopp…
alltså duckade man ju liksom ner lite.
F1: Okej.
J: Ehh och jag visste ju alltså jag vet inte riktigt vad jag hann tänka, det gick så fort. Men jag
antar att jag hann tänka hon kommer ju se mig så fort hon har låst dörren alltså. Jag skulle ju
ha sprungit därifrån men jag tänkte inte så långt.
F1: Men om jag förstår saken rätt - du står i den här halvtrappan ner?
J: Mm.
F1: Och hon vänder sig om och ska låsa dörren?
J: Mm.
F1: Så hon har ryggen mot dig?
J: Mm.
F1: Och vad händer då då?
J: Då gick jag fram och skulle slå henne en gång och det hände liksom typ ingenting. Alltså
jag…
F1: Var träffar slaget då?
J: Ehh alltså jag vet inte någonstans i huvudet.
F1: Vilken hand slår du med?
J: Höger.
F1: Höger. Är du högerhänt?
J: Ja. Jag minns inte men det måste vara höger för jag är ju högerhänt.
F1: Mm.
J: Ehh och jag alltså…
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
246
F1: Vad händer när du slår då?
J: Alltså i… det jag hade tänkt var ju att hon bara skulle bli medvetslös direkt att jag skulle
kunna springa därifrån.
F1: Mm.
J: Hon det hände typ ing… alltså… hon liksom bara vacklade ju till och låter liksom så. Ja
hon blev inte alls medvetslös så det blir liksom jag ville bara att hon skulle vara tyst.
F1: Men när det här händer, dörren in till lägenheten är den öppen eller stängd?
J: Ehh… vet inte.
F1: För du säger att hon håller på och ska låsa dörren.
J: Den borde ha varit stängd eftersom hon…hon skulle ju låsa dörren.
F1: Vad händer då då när hon inte när hon inte ramlar ihop som du hade tänkt dig, vad händer
då?
J: Jag fortsatte slå.
F1: Hur många slag slår du?
J: Jag vet inte.
F1: Träffar alla slagen du slår?
J: Vet inte. Jag tror det.
F1: Vet du var dom träffar någonstans?
J: Alltså jag slog mot huvudet men jag vet inte exakt. Allting, allt gick så fort.
F1: Reagerar hon på något, alltså märker hon av dig någonting under det här?
J: Ja alltså hon satt ju liksom hon liksom vände sig och liksom satt ehh på väg ut liksom upp i
trappen liksom. Så hon satt liksom mot mig liksom.
F1: Okej. Och du fortsätter och slå mot henne. Är det här precis utanför lägenheten?
J: Mm.
F1: Du säger trappen, är det… vilken trapp är det då?
J: Ehh trapp, alltså hon satt liksom ehh liksom satte sig på första trappsteget eller andra
trappsteget…
F1: Upp mot nästa våning?
J: Mm.
F1: Okej.
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
247
J: Det är liksom precis hans dörr är där och trappan är här, så det är liksom precis… (visar
med händerna).
F1: Okej. Vad händer då, för då då om jag förstår dig rätt så sitter hon emot dig då?
J: Ja, alltså…
F1: Med ansiktet emot dig?
J: Mm.
F1: Säger hon någonting eller säger du någonting?
J: Nä alltså hon lät liksom.
F1: Hur då?
J: Lite som… alltså jag minns inte om hon skrek eller om hon… men det borde hon ju ha
gjort. Och jag tyckte det lät massa.
F1: Har du någon aning om ungefär hur många slag det handlar om, ett par stycken eller är
det mera… fler eller färre?
J: Alltså några stycken.
F1: Mm. Hur reagerade hon på det här då?
J: Hon lät bara massa hon blev liksom inte alls medvetslös som jag hade trott att man skulle
bli efter ett slag.
F1: Vad händer sen då? Vad tänker du då då?
J: Jag blev rädd att någon liksom skulle se eller höra så jag liksom drog in henne i lägenheten
istället.
F1: Okej. Kommer du ihåg om du hur du kommer in i lägenheten?
J: Alltså den det var bara och öppna dörren.
F1: Den var olåst?
J: Mm
F1: Hur går hur får du med henne in i lägenheten då?
J: Det var bara liksom… försökte dra med henne in.
F1: Du försökte dra med henne in?
J: Mm.
F1: Hur gick det då?
J: Ja alltså vi kom in i hallen i alla fall.
F1: Mm. Och vad gör du sen då?
J: Hon blev ju liksom aldrig tyst ehh aa…
F1: Du säger att hon… hur hur vad är det... hon låter ? Du säger att hon inte blir tyst vad är
det…?
J: Alltså hon lät.
F1: Hur låter hon?
J: Jag minns inte alltså… det är liksom allt gick så fort.
F1: Hur är det med dörren ut till till trapphuset?
J: Ja den stängde jag.
F1: Den stängde du.
J: Mm. Och sen ehh…
F1: Vad gör du med hammaren när ni kommer in?
J: Jag tror inte att jag använde den där inne.
F1: Okej.
J: Men jag kan ha fel, men jag tror inte att jag använde den där inne. Ehh jag vet att…
F1: Var, var gör du av den då kommer du ihåg det?
J: Alltså jag slutade (ohörbart) i hallen.
F1: Okej. Vad händer sen?
J: Jag försökte liksom få tyst på henne men det gick inte och sen började…
F1: Hur hur gör du då när du försöker få tyst på henne?
J: Ehh f… alltså jag sa flera gånger, bad henne vara tyst, men ingenting hjälpte.
F1: Vad är det hon gör då när hon inte är tyst?
J: Hon lät liksom.
F1: Hur låter hon?
J: Alltså jag minns inte om hon skrek eller om hon bara liksom säger aj eller om hon liksom
ojar sig eller så.
F1: Men du säger åt henne att du… att du vill att hon ska vara tyst?
J: Mm.
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
249
F1: Vad händer sen då?
J: Ehh och sen började det plinga på dörren.
F1: Okej.
J: Och då blev det ännu mer panik. Jag… jag hade ju kniven i påsen och sprutan i påsen och
jag försökte få upp dom.
F1: Vad tänkte du att du skulle göra med dom då?
J: Att hon bara skulle vara tyst. Det alltså jag minns inte riktigt vad jag tänkte just i den
sekunden mer än att hon skulle vara tyst. Jag vet att jag ehh drog med henne in på badrummet
för det är liksom lite till höger det är ju längre ifrån dörren.
F1: Mm. Hur får du in henne i badrummet då?
J: Jag drog henne dit. Ehh och hon var ju som… sprattlade, hon slog med händerna och
massor.
F2: Tycker du att det är svårt och flytta henne, jag tänker du drar henne in från trapphuset
också då och sen in i badrummet, upplever… är hon tung liksom?
J: Ja.
F2: Hon är tung. Har du svårt och flytta henne?
J: Men hon alltså hon… gjorde ju li… alltså hon var liksom hon levde ju då, hon var inte död
då. Ehh så hon liksom sprattlade liksom liksom fäktade med händerna och så alltså ja hon
gjorde liksom motstånd om man säger. (Ohörbart.)
F2: Ja.
F1: Hur är hon i medvetandegraden i det här skedet, du säger att hon är inte död och hon
sprattlar och så där, men kan hon stå upp eller hur…?
J: Vet inte.
F1: Du säger ju ändå att du drar in henne.
J: Mm.
F1: Hur stor är hon i förhållande till dig?
J: Hon är ju större i alla fall.
F1: Hur menar du då?
J: Ja hon hon är längre och… jag vet inte exakt hur lång hon är. Och hon är större än mig.
F1: Okej. Men du drar in henne i badrummet..?
J: Mm.
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
250
F1: Vad händer då då?
J: Ehh jag… försökte försökte sätta en spruta i nacken men jag visste inte riktigt alltså hon
liksom… rörde sig ju en massa så jag vet inte hur mycket hon fick i sig.
F1: Men hur, du säger att… på vilket sätt sprattlar hon och vad gör hon, kan du beskriva
mer… mer?
J: Alltså hon försöker liksom slå bort mig (ohörbart).
F1: Mm. Hur känns det när hon f… alltså hur… har hon kraft i slagen eller hur känns slagen
hon…?
J: Ehh alltså… jag vet hon hon nöp tag i tutten på mig. Ehh alltså det är ju inget så hära hon
slog ju liksom inte så att jag ehh så att jag ramlade omkull eller något sånt men alltså liksom
försökte väl försvara sig liksom, putta bort mig.
F1: Mm. Men du säger ändå att hon är större än dig
J: Mm.
F1: Ehh men att hon inte lyckades putta bort dig.
J: Det var lik… alltså det var den där gången när hon försökte slita mig ur bilen då fick hon
inte heller ur mig ur bilen.
F1: Nä okej.
J: Jag är väl ganska stark fast jag inte är så stor.
F1: Okej. Vad hände då efter att du har tagit den här sprutan?
J: Ja jag försökte ge henne den men jag vet inte hur mycket som gick in och hur mycket som
kom utanför och sånt.
F1: Vad var tanken med sprutan?
J: Att hon skulle somna och vara tyst.
F1: Okej.
J: Det hände liksom ingenting och jag ehh det fanns en handduk som jag försökte hålla så hon
blev tyst men det hjälpte ju inte heller och jag hade liksom kniven och försökte… alltså det
var…
F1: Vad gjorde du med handduken?
J: Jag höll den för hennes mun men det liksom bara… ja.
F1: Ja.
J: Alltså det lät ju ändå (ohörbart) ta bort den med detsamma och grannen plingade och
plingade och... det liksom alltså jag hade kniven och… Jag minns inte exakt jag vet inte hur
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
251
många gånger jag högg eller vart liksom exakt.
F1: Den där kniven, det var den du hade med dig i påsen?
J: Mm.
F1: Var hugger du någonstans?
J: Alltså mot halsen, liksom området i alla fall. Men jag kan… alltså jag har säkert, det det
finns säkert någonting (visar med handen på sin övre högra del av bröstkorgen), alltså jag har
säkert missat något, alltså jag har säkert…
F1: Vad händer när du hugger henne med kniven då?
J: Ehh alltså min kniv hände ingenting känns det som det var… så det känns inte som att
alltså som att det hände någonting med min kniv.
F1: Hur menar du då, alltså vad…
J: Att den var jätteslö och alltså att det liksom inte… nä ingenting kändes det som.
F1: Såg du om det vart några märken?
J: Jaa… alltså jag tror jag träffade kläderna ganska många gånger också.
F1: Okej.
J: Men det borde väl alltså det borde ju… alltså… jag vet ju hur hon hur hon såg ut sen, alltså
sen efter allting så att det blev ju märken liksom efter min kniv. Men det va ehh när jag
hade… jag sprang och hämtade Jonas kniv, den här jaktkniven, den lilla svarta…
F1: Var var den någonstans?
J: I vardagsrummet.
F1: Var då?
J: Ehh vid han har två bord och en dator, den låg bredvid där.
F1: Visste du om det innan att den var där?
J: Ja den ligger alltid… han har… han håller ju alltid på med den, så han fäller upp och ner,
den är fällbar.
F1: När kom du på att du skulle hämta den då?
J: När det kändes som att min alltså min kniv det hände liksom ingenting så det blev ju
som… ja och då sprang jag och hämtade den och då blev hon tyst och då jag antar att det var
då hon dog.
F1: Var hugger du med den någonstans?
J: Också i halsen.
Förhör med Henningsson, Jonna Irene; 2014-06-24 12:09 diarienr: 1800-K18730-14
252
F1: Hur många gånger högg du, kommer du ihåg det?
J: Nej.
F1: Vet du vilken sida av halsen du…? Du säger att du är högerhänt, använde du samma hand
fortfarande eller?
J: Tror det. Jag minns inte exakt men jag kan inte tänka mig att jag har gjort något med
vänster hand för jag har… alltså…
F2: Du du säger ju att att det är då du tror att hon dör säger du alldeles här, varf… varf… vad
är det som gör att du tror att hon gör det när du träffar med kniven?
J: För att hon blev ju tyst då. Och det var ju liksom när hon blev tyst så lugnade alltså då
slutade jag också och sen så alltså jag tänkte liksom ingen… det var ju som… Liksom under
liksom själva paniken, jag tänkte aldrig tanken att hon måste dö utan jag tänkte bara att hon
skulle bli tyst. Men sen när hon blev tyst och grannen slutade plinga och hon låg liksom stilla
och tyst och så det är ju liksom då jag fattar att hon var död liksom. Eller jag tror ifall att hon
är död.
F2: Rörde hon sig då eller?
J: Nej.
Du är idioten jag diskuterade detta med när detta just hade hänt, du försökte även då få till förmildrande omständigheter och skapa opinion till Jonnas fördel. Ser att du fortf inte lagt ner det projektet.
Jag hittade precis en massa anteckningar på LL Facebook. Har inte så bra koll på Facebook men tydligen kan man skriva anteckningar där? Läste igenom några av dem och de flesta veckar handla om olycklig kärlek. I och med att hon och JA träffats till och från sedan de varit 15 så kanske de handlar om honom.
L*visa Tr*d L*ndh
den 18 augusti 2012 · Tiden varför ska man älska den man aldrig kan få.
Varför hoppas man på saker som aldrig händer.
Varför önskar man sig det som aldrig inträffar.
Livet är inte rättvist.
Det finns ingen rättvisa i något.
Människot som inte förtjänar det får det alltid.
Dom som mest skulle behöva det får det inte.
Ibland känns det inte ens värt att försöka leva.
Livet känns som en enda stor motgång.
Tiden är för kort och man lever inte det livet man borde göra.
Man väljer helt fel varje gång. Det känns hårt, tung..
Mitt hjärta blöder
// Lovisa
Precis! Och under först förhören med Jonna pressade de henne till att berätta om hon någonsin sagt till JN att hon dödat henne, de frågar henne om och om igen och hon säger att hon inte sagt det. Jag antar att de vill veta om han skyddat henne då han inte angav henne. Helt sjukt att han får gå helt fri efter detta erkännande i rätten.
Har valt att avstå länge från att kommentera i den här tråden, men har under lång tid läst den i frustration. Varför är det helt sjukt att han får gå fri efter detta? JH har förmodligen över 500 gånger ringt och sagt sjuka saker till honom. Hur ska han ta henne på allvar? Hur kunde han veta att detta hemska scenario hade inträffat? Givetvis ska han gå fri efter detta då han inte har någon som helst medverkan i fallet. Det har varit fruktansvärt jobbiga stunder för oss närstående.
