Är själv en så kallad "foliehatt", och visst funderar man ibland varför man tror som man gör och har den världsbild som man har. Har alltid varit en "sökare" och nyfiken på saker och ting som inte låter sig förklaras så lätt.
Några konspirationsteorier som jag numera betraktar som fakta i min värld är tex;
* Att Bilderberg-gruppen, CFR och andra liknande intresse-grupperingar är där de flesta av de större geopolitiska besluten egentligen tas, och inte i någon demokratisk vald samling, och att dessa beslut presenteras och drivs igenom med hjälp av lögner och false-flags för att folk ska acceptera det.
* JFK mördades för att han ville avvecka Federal Reserve och låta staten skapa pengarna istället.
* Att 9/11 var ett inside-jobb för att skaffa sig en ursäkt för att upprätthålla petrodollarns status.
* Att upproret i Libyen var till stor del var orkistrerat och den riktiga anledningen till NATOs intenvention beror på att Gadaffi ville börja ta betalt i guld istället för dollar och införa en guldmyntfot-valuta för hela Afrika, vilket på riktigt skulle hota petrodollarn.
* Att upproret och krigshetsandet mot Syrien är för att ta kontroll över landet centralbank, försvaga Ryssland, få till ett krig mot Iran (allierade) och tillsätta en Västvänlig regering.
* Att krigshetsandet mot Ryssland idag främst beror på dess planer att tillsammans med BRICS-länderna avvecka dollarn och skapa ett eget finansiellt system som nuvarande TPTB inte kan manipulera/kontrollera.
Egentligen anser jag allt ovan vara del av en och samma konspiration, och jag kan inte förstå hur folk kan vara så snabba på att avfärda detta som trams när det enligt mig inte råder några tvivel längre.
Men absolut, att gå omkring med en världsbild som skiljer sig så pass mycket från konsensus är inte nytttigt för den mentala hälsan i längden. När ens uppfattning skiljer sig så pass mycket från gemene mans sås en spricka av tvivel och undran om det egentligen är en själv som är galen.
Angående mental ohälsa... För att lösa dilemmat med varför min uppfattning av omvärlden skiljer sig så pass mycket från andras så har det gått så långt att jag seriöst överväger på om vi alla ändå inte lever i olika verkligheter på riktigt. Att exakt alla potentiella "verkligheter" (eller universium, rumtidsenheter eller vad man vill kalla det) redan existerar på ett abstrakt plan, och det är vart vi med våra medvetanden lägger vårt mentala fokus på och har vårt trossystem som bestämmer vilken verklighet som ska manifesteras.
Att varje universum är statiskt, en ögonblicksbild, och det är när vi skiftar imellan som vi upplever det som att tiden går framåt. Lite "mind over matter" över det typ...
Ärligt talat så undrar jag inte om det hade varit bättre om man hade fotboll och öl som intresse istället.