Öltråden - för ölkännare

för min del ja. tyckte den smakade så jävla ofärdigt och skarpt.

samma här, jag är så jävla sick på den här fatlagringstrenden, det blir inte automatiskt bättre bara för att skiten legat på fat.
mjae, håller delvis med, tycker mycket av mikkellers fat är hit n miss.
samma med emelisse, drack en för ett tag sedan som jag sippade på och hinkade direkt, kan ha varit white label.

george är helt ok, har druckit den på cognac och något mer.

grejen är den att jag är en idiot, jag VET att jag har svårt för fat men ändå köper jag skiten.
problemet är ju som sagt att ibland så är det så jäääääääävla klockrent att man nästan dör och det är väl just därför jag chansar. men tyvärr så blir det sällan jättebra.

just det, mikkeller hade någon som legat på oloroso-fat på senaste CBC, där dog jag lite.
ja vanilla dark lorden från 3F också.

love child är ju också ett exempel på extremt lyckad fatlagring.

White Label på buffalo trace-fat var ju grym enligt mig BW + bourbon asså wow. Måste få tag i Lervigs fatlagrade BW.
Är svag för fatlagrat öl, men har självklart druckit några riktigt jävla kassa fatlagringar också.

Haha, sånt här är ju intressant. Jag gillade inte Emelissen på Buffalo Trace-faten alls, första och enda gången jag faktiskt åkt och lämnat tillbaka flaskor till systembolaget.

Däremot är vissa Bourbon BA tokbra, den senaste som ploppar upp i huvudet är Brunch Weasel BA Bourbon som va ett sant nöja att sänka.

buffalo trace var det ja. den smakade ju HELT jävla fuckat. fy fan.

Tyckte som sagt att den var tvärbra men orkade inte dricka upp hela. Sjukt stor bourbonsmak, mycket ek och karamell och skiiiiitlåååång eftersmak.

Börjar bli mer och mer sugen på att öppna min Emelisse White Label BW Buffalo Trace BA efter att ha läst diskussionen ovan. Dels känns det som en potentiellt spännande öl och dels har den fått stå till sig en del sen släppet vid det här laget, får nog ta mig tid i jul kanske.

Angående Oppigårds Thurbo-par förresten, är det bara jag som håller stouten högre än DIPA:n? Visst är DIPA:n en schysst öl, men jag kan inte minnas att jag tyckte den stod ut speciellt i jämförelse med annan bra DIPA. Stouten däremot stack verkligen ut i positiv bemärkelse. Visserligen kan det ju vara så att jag hade högre förväntningar på DIPA:n än stouten men jag tycker ändå det är intressant med tanke på att majoriteten av de jag har hört yttra sig verkar tycka tvärtemot mig. Visst är smak subjektivt, men stilinterna jämförelser bör väl vara något mindre så.

EDIT: dubbelpost

Stouten smakade för mycket alkohol för min smak. Behöver stå till sig, har en i garderoben.

Jag upplever det tvärt om. Tyckte båda var bra, men stouten stod inte ut i jämförelse med dess likar för mig. Det gör väl förvisso inte DIPA:n heller, men det är svårare att hitta färsk och god DIPA än Stout eftersom en Stout inte är alls lika beroende av att drickas färsk som en DIPA. Därför konkurrerar stouten på ett annat sätt med alla fantastiska Imps från staterna och andra ställen. Där tycker jag att det finns många som är mycket bättre. För mig var Thurbo Stout lite för spritig och smakade väldigt tydligt av lakrits, nästan så jag var övertygad om att det var en lakritsstout. Köper hellre Yeti då. Däremot känner jag att det är mer sällan den finns en DIPA på hylla som tydligt slår Thurbo DIPA.

Jag håller nog med, båda är mycket bra men väljer stouten om jag måste. Däremot tycker jag att en fräsch Indian Tribute är allra bäst av Oppigårdarna, samma godispåse-aromer som när jag fick tag i några färska Amager/3Floyds Arctic Sunstone.

artic sunstone var ruggigt god. men va fan, amager och 3F, kan det gå fel?

Haha. Delade meningar om den där Buffalo Trace Emelissen ser jag. Jag får dock ställa mig till skaran som tycker den var riktigt vidrig. En av få öl som faktiskt fått tagit vägen rakt ned i slasken. Den var faktiskt riktigt hemsk. Vet inte om det var själva stilen, det fatlagrade, som inte föll mig i smaken men något unket var det med den.