Widar Andersson skriver i Folkbladet:
Citat:
Invandring är inte något som kan lämnas till änglakörerna eller till ytterkantsideologer. Här krävs balans, förnuft och respekt för sammansatta och komplicerade samhällsområden. Här krävs insikter om att det inte är extremt eller främlingsfientligt att anse att invandringen ibland behöver bromsas.
Mmm, ändå så anses i Sverige MP vara någon sorts experter på området som man ska ty sig till.
Nåja, änglakörerna tystas mer och mer. Frågan är om det finns mycket kvar av de där 6 procenten 2018.
Citat:
Jag får ofta höra att jag är "modig" som "vågar" diskutera som jag gör i invandringsfrågan. Så är det inte. Ute i det civila samhället pågår en omfattande och seriös debatt om invandringspolitiken. Nationalekonomer, forskare, fackförbundsledare, företagsledare, facebookgrupper och lokala partimedlemmar diskuterar öppet och orädda dessa saker. Ledarsidor i stora tidningar som SvD, D, Expressen och DN skriver om det nya läget. Det finns inget att vara rädd för. Det är inte alls tyst i samhället. Problemet är partipolitiken där det fortfarande är ganska tyst och där det ännu vad jag förstår anses vara högsta visdom att sju partier stänger in sig i ett riksdagsrum för att ostört kunna prata om det åttonde.
http://www.folkbladet.se/opinion/bal...n-7493032.aspx
Jag gillar att han avdramatiserar sin kritik mot rådande politik. Det ska inte vara en stor grej att någon joppe på politism, twitter eller Virtanen blir ilsk.
Finns det egentligen någon bra teori om varför det är så tyst som han säger i partipolitiken?
Handlar det mest om att det känns ganska pinsamt att göra en pudel nu när det nästan är försent? Grupptryck? Att politik är ett långsamt spel och att vi kommer se reaktioner först om några år? Det finns väl inte plats för sådär jättemycket egna tankar inom partierna antar jag.