Citat:
Ursprungligen postat av
DrOopyMD
Jag och min stackars syster växte upp tillsammans med våra föräldrar i en tvårumslägenhet på 38 kvm på 50-talet utan att någon slog ihjäl någon annan en enda gång i alla fall vad jag kommer ihåg. Syrran ser hyfsat frisk ut, morsan är nittiosju och bor kvar i samma lägenhet, far la ner det 1975 av naturliga orsaker och jag, ja, ni får försöka förstå.. Visst var vi som alla andra men inte en enda gång, INTE EN, slog min far eller min mor ihjäl mig. Konstiga människor va?
Visst var det så att folk i Sverige för inte alls så länge sen bodde trångt men oftast kunde samsas. Absolut. Vi är ju ett vänligt och förståndigt folk.
Men din mamma (jag jämför med Amani) bodde i det land där hon föddes, talade språket, hade antagligen bekanta runt om som hon kunde umgås med och hon uppfostrade er barn på det sättet som man gör i det här landet och som hon kände till. Och hon var antagligen psykiskt balanserad. Ni barn lekte förmodligen ute själva från det ni var ganska små med de andra barnen på gården. (Jag var också barn på 50-talet).
Amani däremot verkar ha varit psykiskt störd redan från början. Hon var med om en skilsmässa, vi vet inte varför den inträffade, men det var ett stort nederlag i hennes miljö.
Sen kommer en karl som nådigt erbjuder sig att gifta sig med henne fast hon nu är andrasortering. Om det verkligen var mot familjernas vilja som de säger, vet jag inte, det kan ha varit vad de sa för att ha några asylskäl att visa upp. Men hon fattar väl att äktenskapet bara är till för att fixa en bättre tillvaro för Rami. De får ett barn, en son till och med!, vilket höjer henne ordentligt.
Varför det är hon som ska lämna sitt barn och åka iväg till Sverige för att ordna asyl vet jag inte. Men hon hade ju en massa släktingar här. Så kommer man och barn hit och snart har hon två små. Livet i Sverige blir dock inte det paradis hon väntat. Hon känner ingen, hon kan inte språket, hon fattar inte hur samhället fungerar, hon sitter instängd och isolerad i en liten lägenhet med två småbarn, 7/24, utan pengar.
Mannen bryr sig inte om familjen, han har en massa annat för sig och han slår henne. Det är möjligt att hon är en bortskämd överklasskvinna och det skulle förklara varför hon inte kan sköta ett hushåll. Jag tror hon är förvirrad, känner sig misslyckad, känner sig ensam och rädd och besviken, inte ser någon utväg, är deprimerad.
Fallet Amani visar att det inte alltid är någon god idé att flytta människor mellan länder.