Lyxfällan

Det är tvärtom en väldigt effektiv metod för att hantera själva oron. Sedan är det klart att om det finns verkliga problem i grunden måste man agera för att lösa dem.

Dagens deltagare är ovanligt konstruktiv. Rätt befriande att se men inte lika stor underhållning som de mer bisarra.

Nix, är man orolig på riktigt så gnager oron hela tiden, oavsett vad man försöker intala sig.

Patrick måste göra något åt sitt uteliggarskägg om han inte redan gjort det. Lite stubb passar han bäst i.

Vilka obetalbara miner på programledarna förresten när hon berättade om den inbokade utlandsresan.

skulder på över 300 tusen och nu ska hon betala av 1,400 kronor i månaden. Hon blir ju aldrig någonsin skuldfri i den takten. Sedan är det ju som det alltid är. Slutet känns alltid så tillrättalagt. Det enda rätta vore ju ett riktigt återbesök efter 3 månader där man åter igen scannar personens privatekonomi.

Man är så måna om lyckliga slut vid varenda avsnitt att det faktiskt sänker trovärdigheten lite. Att ensam med barn på den medelmåttiga lönen bo så dyrt är ju helt absurt. Hon hade kunnat få motsvarande belopp i former av bara bidrag också.

Men usch vilken trist säsong av Lyxfällan. Trodde det skulle bli bättre men icke, det fortsätter i samma sega stil som tidigare. Eller börjar programmet bli uttjatat? Det här är ju ändå 17:e säsongen och det kännas som det är samma sak hela tiden, inte någon större variation direkt.

Gubben som käftade emot Magnus hela tiden var ju underhållande, men annars har det varit blekt. Svårt att förvänta sig att man nå samma underhållningsvärde som han som grät över sitt xbox

Det avsnittet med han som käftade emot Magnus och som inte ville ha ett vanligt jobb var ju mest tragiskt, det enda underhållande var väl just när han gick igång och började skälla både på Magnus och på sin fru. "Mitt x-box är det enda jag har, alltså jag klarar inte det här", ja det blir svårt att komma upp i den nivån. Den här säsongen har det mest varit en massa omogna, tråkiga människor som inte verkade intresserad av någonting. De skaffar någon att vara ihop med bara för att ha någon och så shoppar de och tröstäter för att må lite bättre för stunden, inte speciellt roligt utan mest irriterande.

Javisst är det irriterande att se människor som inte mår bra?
Sånt borde förbjudas.

Många föds med en lätt ryggsäck, men en del får bära en tyngre, sa en klok läkare en gång.
(Kommer tyvärr inte ihåg vad tv-rogramet hette nu)

Du sammanfattar det bra. Dom flesta som deltar i programmet lever nog mycket i förnekelse och vill egentligen bara synas i tv en timme. Många har dessutom börjat med samma beteende efter programmet så det är nog mycket det som är anledningen till att konceptet är densamma. Visst skulle jag vilja få ett program med ett blåst WT-par med flera miljoner i skulder och noll tillgångar, men oavsett vilket är det svårt att slå xboxkillen.

Deltagarna är garanterat förhandsgranskade och utplockade. Hur kan deltagarna lyckas i varenda avsnitt? Att ha saker och sälja som betalar av skulderna ganska stor del. Hur kan det vara så prydligt perfekt?

Men hur hade det gått hos någon som bor simpelt, fåtal grejer , skräpmöbler i vardagsrummet. Gammal skräp-TV sen 90-talet. Knappast nånting i förrådet. Äger vare sig bil eller MC. Hur löser Lyxfällan det här med nån med jätte stora skulder?

Alltså bevisar det att deltagarna är handplockade

Folk som har skulder konsumerar ofta väldigt mycket, så den biten tvivlar jag inte på. Vi har sett många varierade exempel där i serien. En del har haft väldigt mycket att kunna sälja av och i andra fall har det bara varit en liten symbolisk summa som de lyckas få in genom försäljningar. Just den biten är dessutom bara ett moment i programmet.

Vad man borde fråga sig i stället är varför produktionen är så måna om att det alltid måste vara lyckliga slut? Det hade väl känts mer realistiskt om allt gick åt helvette lite då och då eller att det kommer fram under uppföljningen att det gått åt skogen.

Jag minnas ett enda avsnitt där programledarna drog sig ur i förtid. Det var en ung kille med bilintresse som de först skulle tvinga till att sälja sin fina bil, som sedan brorsan skulle köpa och så vart de lite märkliga vändningar. Han fick ingen belöning men man gjorde nån form av återbesök iaf.

Försöker du vara rolig eller vad?