Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Sara Stridsberg tar liksom Gardell upp da Costa-fallet i sin roman "Beckomberga". Tidigare har hon, mycket kort, tagit upp CdCs roll i patriarkatet:

http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/media/Pressmaterial%201982-2014/2003/StridsbergSara2003_zpsb3f267f0.jpg.html

Linda Skugge svarade här.

Övrigt
Knut Ahnlunds recension av "Döden är en man"
http://minfil.org/y0Leg0bfba/Svd_99_01_27_1.pdf
http://minfil.org/30Ldgcbdb5/Svd_99_01_27_2.pdf

"Principlös opinion"
http://minfil.org/43Lfg1b8b9/Eskilstunakuriren_2005_03_2.pdf

Lars Grönwall, som dömde i THs skadeståndsmål
"Proffstyckare tar över styckmordsmålet", en reaktion på PC Jersilds artiklar.
http://minfil.org/5cLfg1bdbe/DN_2000_04_23.pdf
PC Jersild
http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/media/Pressmaterial%201982-2014/2000/JersildPCVemfaringrkritiseraraumlttsmaskinerietDag ensNyheter00-04-28_zps0c7b1404.jpg.html
http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/media/Pressmaterial%201982-2014/2000/JersildPCAttfrikaumlnnasmenaumlndaringdoumlmasDage nsNyheter00-04-09_zps57acc61b.jpg.html
Mer av Grönwall: "Debatten har urartat"
http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/media/Pressmaterial%201982-2014/2000/GroumlnwallLarsDebattenomstyckmordetharurartatResu meacutenr392000_zpsba57cbdf.jpg.html

Ja, visst är det ett möjligt scenario, och personerna och omständigheterna är mycket realistiska, och detta scenario är ett s.k. typscenario - alla nödvändiga, väntade ingredienser finns:

alkoholism och knarkmissbruk, en konflikt (blåsningen), personer med riskbeteenden, våldstendenser, kriminalitet.

Det fanns flera sårbara punkter hos Robert, Martin och da Costa - da Costas missbruk spårade ur, hon var kvinna och fysiskt utsatt, och Robert och Martin söp så länge att grava personlighetsförändringar var oundvikliga, och och Robert var dokumenterat våldsam och hade använt kniv.

Knark, alkohol och stickvapen är f.ö. vanliga komponenter när någon blir dödad, oavsett om det gäller dråp eller mord, och vanligen så sker mord och dråp i socialt utsatta miljöer, och vanligen så känner offret och gärningsmannen varandra.

Nu påstår jag inte alls att min teori leder till sanningen, och det finns ingenting som bevisar att da Costa ens träffade Martin och Robert, men det som verkligen hände liknar antagligen det scenario som jag skissat.

Da Costas död var antagligen ytterst krass, och det som gör hennes öde ovanligt är styckningen.

Och på Habets fråga svara jag såhär:

Polisen hade tillgång till alla uppgifter som jag skrivit i min lista, men för att lägga samma pussel som jag hade polisen behövt komplettera, hitta en angränsande polisutredning, och det borde varit lätt, lika lätt som det varit för oss som nu rotar bland personuppgifter och förhör.

När polisen jagade Vinof kunde man ha kollat om det hänt något mer suspekt på Eugeniavägen 25 under 1984. På våren påstod ju 2 personer att Vinof mordhotat dom, och att han höll till på E-vägen 25, och det hade varit sunt och logiskt att kolla vilka som höll till där och om det varit struligt, om det varit inbrott, om folk stört, slagits, ringt polisen osv.

Och det fanns ju en färsk incident som klart indikerade att E-vägen 25 var en problemmiljö.

Det hade bara tagit polisen en eftermiddag att rota fram färska uppgifter och upptäcka att spaningsobjektets polare nyligen stulit hans möbelbuss och kvaddat den mitt i stan, att miljön på E-vägen 25 var riktigt slummig, och att en till jobbare (förutom Vinof) var långvarigt kriminell, nersupen och impulsiv, och att 2 av jobbarna på E-vägen 25 nyligen arresterats.

Bara 2 månader innan likdelarna hittades på E-vägen var polisen på besök på E-vägen 25, och det verkar ju helt orimligt att polisen skulle ha så kort minne att inga mentala klockor ringde i augusti.

Och just supandet förtjänar verkligen att lyftas fram, för super människor på den här nivån (Robert söp hela våren 1984, och Martin var inte i mycket bättre form) så förändras omdöme, empati, humör, intellekt och planeringsförmåga på grundläggande sätt, och vad som helst kan hända.

När möbelbussen stals hade Martin varit konstant berusad i en vecka, och varken Robert eller Martin hade någon aning om varför de stal bussen, och frågan är om de ens kom ihåg stölden ordentligt.

Nu kan jag absolut inget om polisutredningar men nog föreställer jag mig att om man tittar på en person (Vinof), vilket man ju faktiskt gjorde, så måste det väl höra till rutinerna att se om det finns annat kopplat till den personen. Och då inte endast direkt utan även beröringspunkter, som i detta fall adress och även anställda som varit indragna i kriminella handlingar.

Att kolla spaningsobjektets bekanta, anställda och närmiljön är verkligen inte konstigt, och poliser som spanade borde ha vägletts av ren rutin, och nu var ju Vinof dessutom stationerad mitt i dumpningszonen, ca 100 meter från FP2, och han var själv känd av polisen sedan länge, och nu höll han sig ju undan också, vilket borde ha väckt polisens intresse för närmiljön, men inte då - istället hoppar man till KS, och grundlägger en av de största folkmyterna i modern tid

Telefonboken undersöktes hur som helst långsamt, och inte förrän i oktober fick man fatt på Vinofs namn, men då var fyllekörningen iaf bara 4 månader gammal, och när säckarna hittades i aug (ca 2 månader efter fyllekörningen) borde ju någon polis som varit på E-vägen i juni 1984 ha lagt ihop två och två och tipsat om att det fanns en riskmiljö på Eugeniavägen, och dessutom så visste ju polisen att Vinof utrestts i mars 1984, så varför visste inte da Costa-utredarna att Vinof pratat med polisen i juni 1984?

Vi har förresten uppgifter om en till anställd, P*** A***, som senare jobbade som taxichaufför.

Vi vet inte om P*** A*** var på E-vägen 1984, men enligt Vinof var han anställd (källa:förhör/1986) och han fanns alltså i det aktuella området på 80-talet, så visst är P*** A*** intressant.

P*** A*** är också kriminellt belastad, och förekommer i flera polisutredningar, vilket är föga förvånande, men hans brottslighet verkar inte vara på samma nivå som Roberts.

Vinofs anställda är bl.a. intressanta p.g.a. den möjliga sporadiska anknytningen till E-vägen och närområdet.

Tidigare anställda kan förväntas känna till området väl, men är antagligen inte personer som polisen spontant kommer att tänka på, och det är lätt att tro att gärningsmannen/dumparen var en person som var knuten till dumpningszonen, men inte så hårt knuten att han riskerade att hamna i polisens blickfång omedelbart.

Och så finns det såklart svartjobbare, som inte går att spåra alls, och några namn som Vinof nämnt kan vi inte undersöka, för vi har inte personnummer, adresser, hela namn osv.

I Vinofs handlingar (1986) nämns Peter B***, "Masen", Sören G***, Daniel M***, Håkan M*** och Arnold J***.

Och som tidigare nämnts så är "Martins" hemort (han var skriven i Gällivare, och besökte Gällivare sporadiskt på 80-talet) intressant. Att han hade kunskaper om styckning verkar sannolikt.

Och sådana här fall löser sig inte själva. Klientelet runt CdC, och CdC själv, vänder sig inte till polisen och så länge ett brottsoffer är någon ur deras miljö, så är benägenheten att anmäla ännu lägre. Hade CdC varit en socialarbetare på besök hos Vinof så hade nog fler kriminella/knarkare mfl hört av sig. Hade hon varit en ung ny person som enbart sålde sexuella tjänster så hade nog tipsen kommit in.

Nu kan man läsa mellan raderna i förhören att CdC mer eller mindre fick skylla sig själv eftersom hon stal, blåste andra kriminella, bedrog, var konstant hög även på lugnande, hängde med farliga typer och till sist planerade att blåsa två riktigt farliga typer, något hon enligt förhör varnades för. Om hon avråddes från detta så är det talande och om det är uppgiftslämnaren som i förhör vill ge sken av detta så är det möjligen ännu mer talande. Jag kan tänka mig att hade polisen använt rätt metoder så hade uppgiftslämnare Kristin kunnat ge betydligt mer info. Man hade tidigare fått skäl till husrannsakan och snabbare kunnat lysa ett antal personer och hålla mer ingående förhör.

Man får intrycket att det här fallet saknar vanligt korrekt polisarbete. Detta hade Hanna Olsson kunnat skriva om istället.


Eremonas (och andras) grävande är värt en eloge.

Det rådde nog ingen större solidaritet, nej, men några av da Costas polare pratade iaf med polisen 1984, men de som verkligen visste något skvallrade säkert inte, och en person som både har ihjäl någon och styckar kroppen inger ju spontan respekt, och belöningen var ju ringa - varför skulle en väl insatt tipsare offra tid, personlig säkerhet, pengar, brottsmöjligheter, knarkaffärer, rykte och bekvämlighet för en död pundare?

Varför skulle en het tipsare riskera att bli osams med en grav alkoholist, en torped, ett psykfall, en "gammal målare", en psykopat, en slagskämpe?

I storstan vimlar det av otäcka, potentiellt farliga män som kan råka ha ihjäl någon och stycka kroppen vilken dag som helst, och ingen av dessa är någon som det är roligt att vara osams med. Jag har träffat många sådana här män under åren, pga mitt jobb och viss privata incidenter, och jag är glad att jag inte har något otalt med dom

Det snackas en hel del skit om Catrine i förhören, ja, men hon verkar ha haft ett välutvecklat riskbeteende. Väninnan VO sa också att Catrine kunde blåsa folk och stjäla fr¨ån kunder hur som helst, och VO förhördes 1999, och borde inte ha haft någon klar anledning att "snacka ner" Catrine.

Och om Catrine blåste de 2 okända männen på Södermalm så låg hon nog illa till. 2 utflippade, fattiga missbrukare glömmer nog inte 1000 kr så lätt (ung 2000 kr i dagens penningvärde), och om de sökte upp Catrine, hotade henne eller "bara" ville märka henne med kniven, lära henne en läxa, så kunde ju saker ha spårat ur väldigt snabbt.

Både sprit, knark, pengar och heta känslor rör sig snabbt på samhällets skuggsida, och dog Catrine av bara farten så delade hon sitt öde med ett ändlöst antal alkisar och missbrukare. Verkligheten är grym.

Tre citat: Vinof/1986

Han talar här specifikt om företaget på E-vägen, som finns beskrivet i två separata utredningar (båda från 1984).

Enligt de båda utredningarna fanns det både folk, telefon och pågående verksamhet på E-vägen 25 under 1984.

Men herregud, det fanns ju inga bilar. Det var ju en dimma. Den stora bussen den stals och kvaddades i juni -82, sen fanns det en 69:a CHG 066 disponibel några månader och sen gick den iväg. Vad ska man då göra? Jo, man får hyra in lite bilar från Kungsholmen och så där och ...

Men herregud. det var ju ingen verksamhet -84. det fanns ju inte en bil. det fanns ju ingenting [...] det levde, ja. men eftersom det inte fanns något folk där i lokalen, så nådde dom inte med delgivingen och jag satt i parker och söp och i konstiga lägenheter.

Det finns också en registrerad konkurs (maj 1984), och så sent som i november 1984 talade polisen med en "storväxt man" på E-vägen 25.

I polisens spaningsuppslag från hösten 1984 nämns ett flertal fordon, och enligt Vinof själv skrotades 2 fordon och en släpvagn 1984, men plötsligt (när det passar honom) är verkligheten en helt annan.

Plötsligt fanns det tydligen ingenting och ingen på E-vägen 25 år 1984. Fantastiskt ...

Vinofs skäl att mörka verksamheten på E-vägen var antagligen inte ekonomiska, men det är bara min personliga gissning.

To be continued

Många här spinner en höna av en fjäder. Personerna på Eugeniavägen råkade befinna sig i närheten av en av fyndplatserna. Varför skulle de medvetet ha dumpat några av plastsäckarna intill platsen där de befann sig? Men det finns inga fynd, ingen bevisning, inga kopplingar och inga motiv. De hade inget med styckmordet på Catrine da Costa att göra.

Din logik utesluter Härm och Allgén, jag hoppas du förstår det Härm och Allgén vore asdumma om de dumpade säckarna 500 meter från Härms jobb, och det fanns inga fynd, ingen bevisning, inga kopplingar och inga motiv. De har inte bevisats att de hade med catrine da Costa att göra överhuvudtaget. Skönt att du befinner dig på rätt sida staketet

Men du har tydligen inte satt dig in i fallet, tagit del av det sanslösa informationsmoln som omger Eugenivägen 25. Karl Vinof Olausson var polisens centrala spaningsobjekt under andra halvan av 1984, och hans betydelse är inte uppfunnen av mig. Det är polisen som kartlagt honom och spanat på honom.

Att frankt påstå att gänget på Egueniavägen 25 inte hade något med styckmordet (fel igen: mord har aldrig bevisats) att göra är helt meningslöst. Eugenia-klientelets oskuld kan ingen bevisa. Ingen vet, men vi kan gissa, och vi kan gissa på goda grunder.

Det skedde antagligen ett mord, och Vinofs beteende var extremt suspekt, och han omgav sig med personer som var intressanta på alla sätt och vis - en av männen som höll till på E-vägen 25 var både grav alkoholist, impulsiv, våldsbenägen och var utreddes pga knivbrott (1978 och 1985).

Och att anta att en person som just styckat ett lik (kan du tänka dig något vidrigare?) skulla agera helt rationellt och samlat, det är ju naivt.

Det finns massor av skitdumma likstyckare, och det finns inget som säger att vår likstyckare skulle var ovanligt smart.

Det finns hur många möjliga scenarion som helst ...

Och ska vi titta krasst och statistiskt på da Costas död (och de ska vi) så kan vi väl som amatörer gissa att hennes död hade att göra med alkohol och/eller narkotika, att hon dödades, att det skedde med ett stickvapen (likdelarna var mkt blodfattiga och stickvapen är väldigt vanliga mordvapen), och att den som dödade henne kände henne

Och vi kan väl också gissa att gärningsmannen var socialt belastad, och den efterföljande styckningen talar också för att polisen skulle letat efter en socialt utsatt person, förmodligen någon med våldsvana.

Den brutala men precisa styckningen utfördes nog inte av något blåbär. Styckaren angrep lårbenshalsarna med en eneggad kniv, han visste förmodligen att de var svaga punkter, och han åstadkom en påfallande symmetrisk och effektiv styckning. Det var nog inte vem som helst som skar runt och under skulderbladen på samma sätt på båda sidor och snittade och bröt nyckelbenen på exakt samma sätt på båda sidor.

(det fetade)
Vi kan också "gissa" att gärningsmannen (männen?) tillhörde det medicinska yrkesområdet (goda kunskaper i människans anatomi för att kunna utföra styckningen är ingen oäven gissning)
Vi kan också komma med en kvalificerad "gissning" att gärningsmannen troligtvis brukade besöka Malmskillnadsgatan som var offrets arbetsplats (dom träffades kanske där första gången och detta "umgänge" fortgick under en period innan något oväntat och hemskt hände om man nu ska försöka sig på en gissning)
Till råga på allt så var det kanske många av de prostituerade kvinnorna som arbetade där som kände igen den misstänkte gärningsmannen och som kunde peka ut honom bara dom fick chansen ?

Och som du så sant påpekar i slutet av ditt inlägg så utfördes inte styckningen av något blåbär, styckaren åstadkom en symmetrisk och effektiv styckning och det borde väl starkt tyda på att det inte var vem som helst som utförde styckningen ?
Och med bakgrund av styckarens uppenbara kunskaper i människans anatomi så är det väl oerhört långsökt att helt utesluta en inblandning från den medicinska yrkeskåren för både KS och KI låg i nära anslutning till FP2, vad gäller FP1 så ligger den lite längre bort men inte alltför långt bort för att hamna utanför dumpningszonen som vi har pratat om tidigare vid ett flertal tillfällen.

Och nej, gärningsmannen BEHÖVER INTE ha varit socialt belastad och känd för polisen tidigare, däremot så finns det en möjlighet att den misstänkta gärningsmannen haft en hyfsat tät kontakt med polisen genom sitt yrke och därigenom kanske fått en viss insyn i hur polisen genomför brottsplatsundersökningar vid grova brott som tex mord ?
Tänker nu mest på om gärningsmannen möjligtvis var i besittning av extraordinära kunskaper för att undvika att lämna spår på en brottsplats, fallet är ouppklarat och detta borde väl en indikation på att vi har med en listig beräknande gärningsman att göra ?

Ingenting går egentligen att utesluta när vi debatterar detta fall (det finns hur MÅNGA möjliga scenarion som helst), du är som bekant superintresserad av gänget på Eugeniavägen 25 men som tur är så finns det andra som fokuserar på fallet ur en helt annan synvinkel vad gäller misstänkta gärningsmän.

Själva meningen med att vända ut och in på E-vägen 25, Vinof och hans polare/anställda är inte att bevisa någons skuld, för det är helt lönlöst nu, efter 30 år, men upptäckandet av Vinof & Co får ändp helt underbara konsekvenser för hela fallet

- Till sist blir det bevisat att det fanns ett äkta spaningsobjekt, en äkta spaningsmiljö, ett myller av högintressant information som polisen inte tog tillvara, och äntligen får vi hela bilden, och kan se att bakgrunden till Härms anhållande var ännu mer oseriös än vi vetat om. Detta är sista spiken i kistan för den stackare som ännu tror att det fanns något som helst seriöst arbete bakom Härms anhållande.

- Och exakt det indicietänkande som omgivit TH och TA bör absolut användas när Vinof & Co analyseras, och den som använder utrrycket "ingen rök utan eld" och anser att närhet till likdelarna, psykiska störningar, kunskap om att "skära i kroppar", sexköpande och en udda personlighet bildar grund för en aggressiv folkdom, ett kollektivt fördömande, att allt detta gör en person gravt misstänkt, då måste man byta ut TH och TA mot Vinof

- Ingen har bevisat att han är skyldig till något alls (förmodligen skyddade han brottsling, men strunt samma), men exakt det som hölls emot TH och TA borde istället hållas mot Vinof, som var våldsbenägen, kriminell, säkerligen kunde "skära i kroppar", var psykiskt avvikande, huserade nästan mellan fyndplatserna, kände Catrine och köpte sex på E-vägen och ca 500 meter därifrån, enligt vittnen.

Kort sagt: det som fällde läkarna i allmänhetens ögon bör istället fälla Vinof, om man nu ska tillämpa lynchlogik, vilket är den enda logik som trådens foliehattar tillämpar, och härmed faller botten ur foliehattarnas barnsliga babblande ännu en gång. Debatten är över, för tusende gången.

Det är ju helt jävla underbart