Ställ era random astronomifrågor

Hur ser ni på att många av exoplaneterna som man hittar är Jupiterstora gasjättar som går nära sina stjärnor. Gasjättar kan inte bildas nära sina stjärnor utan måste ha bildats längre ut och sedan vandrat in mot sin stjärna. Och det betyder väl att alla mindre stenplaneter som eventuellt funnits i bana innanför antingen har sugits in i gasjätten eller slungats ut ur solsystemet.

Är det mer regel än undantag att gasjättar vandrar in mot sin stjärna.
Har Saturnus någon påverkan på att våran gasjätte Jupiter håller sig stabilt långt ut i sin bana och inte har vandrat inåt.

Det beror ju på att dessa planeter är lättast att hitta.
Vet inte med hur stor precision man har på utrustningen just nu men mindre planeter får ju stjärnan att wobbla mindre och skymmer sikten mindre med så med ökad precision kommer man tids nog hitta de jordlika planeterna med

Om vi nu antar att Standardteorin med BB stämmer och att det nu var så att kvantlagar verkligen gällde under universums första period, om så bara typ hundradelar av den första sekunden, finns det teorier/beräkningar som stöder att tidsrummet kan ha spridit sig närmast oändligt långt bort genom kvantlagar? Jag menar, om det inte fanns något tidsrummet först och därför inga begränsningar av rummet, vad hindrar då tidrummet att expandera oändligt stort och oändligt fort? Det kan ju typ vara många miljarder ggr större än vårt kända universum. Men alltså, finns någon beräkning som stöder en sån teori?

Det beror på om inflationsteorin är korrekt eller ej.
Innan dess är det nog svårt att säga varken bu eller bä.
Stämmer inflationsteorin är universum minst 10^23 ggr större än det observerbara universum enligt Alan Guth, finns de som hävdar lägre värden med 250 ggr.
http://en.wikipedia.org/wiki/Observable_universe

Penrose hävdar att inflationen inte ägt rum etc.

Inflationsperioden varade mellan 10^-43 till 10^-32 sekunder efter big bang i de enklare modellerna.

Det vi kan säga "säkert" är att universum har blivit typ 1100 ggr större på 13,8 miljarder år efter att plasmatillståndet tog slut 370000 år efter big bang. Hur stort det var då det vet man inte.

Varför skulle då inflationen ha ägt rum och varför dessutom under en extremt kort tidsrymd?

Om det inte går att svara på dom frågorna (vilket jag inte vet om det går eller inte) så är det väl inte helt osannolikt att Penrose har rätt?

Finns trevliga matematiska modeller att gräva ner sig i som förklarar varför och hur. Och bara för att vi inte just nu kan förklara en ståndpunkt behöver inte en annan eller motstående vara rätt??? Modern kosmologi har ju bara några tiotalet år på nacken.

Innan dess hade vi typ hyfsade teleskop som vi tittade på galaxer med.
Datorkraften och teknikutvecklingen är ju enormt förbättrad idag med tex sammankopplade teleskop i "jättekluster" än bara för 30 år sedan.

Inflationen tror man ägt rum pga universums ålder, temperatur och utbredning får svårt att förklaras utan den. Vidare skulle jag tro att universum hade kollapsat utan den, utan att kunna matematiskt kunna leda det i bevis. Frågan blir snarast om man kan finna matematiska modeller för rumtiden som kan leda till andra effekter som kan empiriskt härledas ur samma modell. Och på det djupet om vilka modeller det skulle kunna vara och vilka effekter det skulle kunna handla om sträcker sig inte min kunskap eller tid för ämnet.

Problemet är väl att man har kommit överens om en modell för hur Universum ser ut efter BB, men ingen vet hur "originaltillståndet" såg ut. Så hur ska man kunna veta vad dom hände under kvanttillståndet och hur långt bort universum egentligen har brett ut sig?

Det är ju inget man kommit överens om utan dit vetenskapliga data och matematiska modeller tagit dem. Det är ju det man har partikelacceleratorer och matematik till. Det är ju inget underligare det än vad Einstein gjorde med relativitetsteorin. Det var ju inte förns nyligen med Gravity Probe B som man på allvar kunde prova några av allmänna relativitetsteorins utfästelser. Typ 100 år efter teorin kom till. Fattar inte riktigt vad du är ute efter med alla dina utfall mot de hypoteser och teorier vi har. De är ju bara en sammanställning så bra det går med de data vi har att försöka förklara omvärlden. De kommer aldrig bli några sanningar.

Inte ute efter nånting annat än att försöka förstå hur mycket man egentligen kan "veta" och hur det hela egentligen hänger ihop.

Fråga:

Finns det två, med blotta ögat synliga stjärnor, synliga från Sverige, som tillsammans med jorden bildar en ungefärligt liksidig triangel?
I sådana fall; hur hittar man enklast dessa stjärnor på natthimlen, och hur långt bort finns dessa från jorden?

Det vore lite kul att kunna peka ut dom, samt säga att det är x ljusår dom emellan.

Tveksamt om det är stjärnor du kan se med blotta ögat.
Rent spontant känns det som att det bör finnas massor av stjärnor som befinner sig på samma avstånd till oss OCH inbördes. En på metern exakt liksidig triangel är kanske svårt, men i storleksordningen ljusår bör det kunna finnas många.

Den stora frågan är om dessa ryms i spannet för vad vi kan se.

Edit. Kom även på att ljusstyrkan kommer spela oss ett spratt, eftersom den kan variera så enormt kan en extremt ljussvag stjärna vara nära oss och se ut att lysa starkare än en extremt luminös stjärna på stort avstånd.

Vi hamnar väldigt långt inne i vetenskapsteorins domäner då.
Där man funderar över vetandets natur och dess utsträckning.
Vad innebär det att man till ""99.6% säkerhet"" kan hävda att universum är platt etc?
Gör det det till ett faktum om inte när skulle det bli det?

Svaret blir som alltid det lätt frustrerande att det är det bästa vi kan säga.
Veta kopplat till säkert är ju något vi aldrig kommer att kunna göra.