Ateismens tro på att hjärnan är Gud (och skaparen) i människan

Ännu har du inte presenterat någonting som inte är "det är självklart, men du är för dum/okunnig för att förstå". Handviftande alltså.
Att du inte vill diskutera ämnet visar du gång på gång.
Det går att likna vid gatumagikern som önskar att man ska titta på det han visar upp istället för på hans andra hand.

Nej. Det betyder att jag har uppfattningen att vi inte känner till något annat. Om du har bevis på någon psykisk kraft hade det varit kul om du kunde delge detta.

Nej, det beror på det faktum att hela din argumentation utgår ifrån handviftande och attackerandet av andra och andras positioner istället för att presentera beläggen för din egen position.

Nej. Utifrån hur andra använder det. Det var använt som ett exempel på ett typiskt argument from ignorance och hur ditt eget argument var identiskt.
Jag ersatte ditt argument med Gud. Gud har inget med det att göra annat än att presentera ditt argument i andra kläder. Rationell teism existerar inte, men det är inte del i den här diskussionen.
Avsikten var att visa att du, precis som kreationistargumentet i exemplet, inte utgår ifrån något annat än okunskap. "Vi vet inte hur, alltså X".

Nej. Jag har inte diskuterat ditt gudsbegrepp ALLS. Det är något du blandat ihop. Inte jag.
Hah. Något som återstår att belägga med annat än argumentet att det är "självklart" följt av handviftande. Kom igen nu.

Vad vet du om gudomliga begrepp? Självklart. Människorna som skrev de religiösa texterna visste knappast något om universum. Ordet man använde var förmodligen värld då inget mer fanns i deras världsbild. Inget konstigt med det.
Problemet är att istället för att bevisa något säger du bara att alla andra inte förstår.
Problemet verkar ju vara att vi inte accepterar fantasier och föreställningar som bevis för något övernaturligt så som du önskar. Du verkar idogt repetera att alla bara inte förstår istället för att styrka din egen position. Det om något indikerar ju en viss frustration om inte annat.


Jag skrattar åt ditt påståendet att du står för något reellt. När ska det påverka min fårmåga att skratta åt det? När du bevisar att dina föreställningar om det övernaturliga är reellt? När grisar flyger?

Fast här måste du ju förstå att vetenskapen inte kan förhålla sig till "den inre världen" eftersom vetenskapen inte har några instrument att definiera den med. Vetenskapen är ju materialistiskt uppbyggd redan från början då Pythagoras skapade talsystemet. Vetenskapen bygger på "sinnenas bild" av världen, rationalitet och bevisning med hjälp av nummer. Den svaga länken i sammanhanget tycker jag verkar vara sinnena, eftersom våra sinnen inte ger en sann bild av verkligheten. De ger en förvrängd bild av verkligheten. Rationalitet däremot är ett måste om man skall försöka bevisa någonting över huvudtaget. Nummer är ju symboler skapade av människan, men de fungerar utmärkt, i alla fall i vår omedelbara närhet. Att vetenskapen fungerar är ju uppenbart. Men den kan bara förhålla sig till "det materiella".

intressant tanke, men den kommer aldrig kunna vetenskapligt bevisas.

Och förresten så började du M.B väldigt frikostigt vilja sammanföra immunförsvarets ämnen, med hjärnans egna avgränsade cerebrospinala system... så du är alltså färdigutbildad neurolog och immunolog i ett?



Grattis Mattias! du kniper Nopbelpriset 2015 ska du se!! , den förste levande på jorden att smälla ihop alla celler i kroppen till ett-enda-gudomligt-ett, deföljer-samma-princip (den gudomliga) ett minne här ett minne där... skit samma om nan kan härleda dem, och t.ex Aids... vad faan... en influensa här en annan där och en -ebola där, bara som dom tror dom kommit på nåt... när dom ska leka härledningsleken.


Ungefär som att en rörmokare kliver in i kontoret och sätter sig med cad/kam... och skapar program utifrån att han vet att en jävla bit pipeliner nog fan har samma "princip" som den jävla datorn med lite löjliga koordinater, är ju bara prickar och linjer när allt kommer omkring, allt går att mätas med en hederlig linjal för tusan , men viktigast : båda har "med lokalen att göra"
... så nog ska väl en rörmokare på förhand fatta, att ingenjören inte ska komma å komma med nåt som man inte redan fattar.... minne som minne, man öppnar en teknikbok så greppar man det hela.





Läs om vita blodkroppar, så-vet-du-allt-om neuroner... yeaaah M. du har allt sååå klart för dig så.


Ta du och gå in på infektionsklinik, så ska du se att allting är precis som på neurologen. Är ju "samma" substanser, bara lite sekundär biologisk massa... jaa vilket jävla ordande... jävla böcker om så oviktiga ting.



Skulle man bara inte tro så förbannat mycket, skulle man kunna förenkla allt.

Enl Mattias, skulle varje stad i varje gudsstat dra ner på all övertro ; ha en kyrka och ett apotek med ett enda elixir att utdelas bakom förlåten, för dem som kände sig lite krassliga och lite ogudliga till mans med lite modfälldhet och olust att riktigt komma katekesen in på livet.... Dr Beming skulle vara Sveriges Lanshövding och internationelll samordnare, och Livläkare i ett, att ombesörja frågor på det.

Nja.. neurologi kan förklara sensitivitet och emotionella kvaliteter också. Bl.a depression och eufori osv, osv.

Ja. En depression kan ju få kroppsliga följder som kan visas, och man kan visa om någon har brist på ett ämne i hjärnan. Men människor kan ju få depressioner av ingenting utan någon brist också.

Och det man upplever i drömmar är svårt att visa. Och vart kommer drömmarna från? Och vart kommer våra känslor ifrån?

Bara läst TS, och efter att ha kommit till "människans gudomliga skapare" så är det papperskorgen som gäller för denna tråd. Religion och vetenskap går INTE ihop.

Att genomgå deression utan orsaker, nej.
Bortsett nu kemiska substansernas balans, det finns alltid orsaker, om än i omvärlden som är utlösande faktorer, men väl inuti människan kan edet bero på att man inte förmår tolka utifrån t.ex saknade referenser el. försvarssysstem om hur parera utifrån in kommande information..
Det kan belasta alltför starkt.

Det hör ihop, det inre och yttre.

Drömmar är hjärnans ständiga sortering, hjärnan sover ju aldrig, den är alltså aldrig helt nersläckt, utan i drift bl.a att ombesörja de vitala funktionerna... och prioritera funktioner så du funkar när du vaknar igen - ditt medvetande är då i djup viloläge.

Vad som kan menas med ett begrepp spelar dock ingen roll för vad som verkligen är detta begrepps betydelse. För att inse vad som är sanning så krävs det en typ av överpersonligt perspektiv, inte ett opersonligt sådant.

Uteslutandet av ens egen mentala identitets inblandning i sambandsdragandet mellan de fragmentariska "fynd" vetenskapen säger sig hitta innebär just ett opersonligt perspektiv (en blindhet i det fördolda) medan det, att genom sitt (mer eller mindre) gudomliga jag, innebär att kunna skönja eller tydligt se, i det fördolda.

Alltså, att (i det fördolda) se hur fantasifullt det är att säga att människan härstammar från apan som exempel, enbart för att det finns fysiska liknelser mellan de två varelserna i utformning och DNA (som i sig hör ihop med varandra), kräver en människas (mer eller mindre) gudomliga jag och ett överpersonligt perspektiv.

Att blanda in Gud i detta innebär att, utifrån egenskapen att vara människa, inblanda det gudomliga jaget (självaste tinget till saken) då man intar ett överpersonligt perspektiv vid saklighet. Detta är något de med ett opersonligt vetenskapligt perspektiv frångår. Vetenskapsmännens kollektivt framarbetade "vetenskapliga metoder" utgör det "ting" de inrättar sig efter men som de inte ser vartåt de leder dem. Deras "saklighet" utesluter alltså tinget i dem själva, vilket gör det hela så urbota dumt och deras resultat så oförståndigt fantasifulla, då det leds utav ett (omedvetet) "kollektivt fanskap".

Saklighet innebär inte den "fysiska sakheten" som vetenskapen vill få det till att betyda. Det innebär endast insikten om att alla ting (eller allting) har sin ursprungliga moder, att vara saklig innebär alltså att dra en realistisk eller verklig parallell mellan sak och ting eller mellan ett ting och ett annat (utan att personligt färga sambandet däremellan på något vis).

Det omedvetna "kollektiva fanskap" som de vetenskapliga metoderna utgör, färgar dock de skapade teoriernas samband med sin fantasi och det är lätt att falla för det "sannolika resultat" detta medför, i den egna bristande förmågan att kunna urskilja vad som är sanning och vad som är lögn i det abstrakta.

mvh
Mattias

......

Svar till M.Beming


Jag menar att du tappat förmågan att ens själv förstå vad du kokade ihop här uppe i #237, liksom att medvetandet är ute på flykt, frikopplat en slags ursprunglig hemvist...

Du behöver ev. förstå att människan är varseblivande konceptionell i sin egen natur... det är detta du splittrar upp, och det framstår sannerligen splittrande i hur du försöker fånga något som inte ens finns att fånga, mer än föreställningsvärldar - dvs sagor och myternas omtolkningsmaniska odyssé.

Du har på förhand bestämt dig för hur du vill, det ska vara.. därigenom har du en oförmåga/en barriär/ett skapat filter som hindrar dig att se sambanden mellan människan och människans omvärld, hur symbiotiskt förknippat det kan vara.


(ur okunskapen---> idealism.)

Jag pratar om vetenskapens bärande element i förståelsen av varseblivningens natur, du pratar om kultur.


Hur vore det att urskilja lite?

Fast hur mäter man det?
Mäter man mobbningsgraden på en skola? Eller den psykiska påfrestningen av ett jobb?

Är inte dessa problem i sig konsekvensen av en materialistisk livssyn?

Hur uppstår våra tankar, vårt medvetande och vår fria vilja?