Citat:
Ursprungligen postat av
Sjoestedt
Jag instämmer med att lika barn leka bäst. Själv så kommer jag bäst överens med ADHD typerna. Väldigt många med ADHD och Asperger runt mig också. Speciellt i skolan. Dock så är de lika benägna att söka ny spänning, som en själv.
Psykopater som samarbetar är ovanligt, det kan jag också hålla med om. Väl därför det skjuts så mycket i den undre världen.
Kanske jag är lite väl paranoid med föreställningen om att evigt vara ensam.

Du kommer bra överens med andra störningar? Förklara hur det ligger till, vad ser du hos dessa personer?
Jag finner dessa individer annorlunda, dom bryter emot konceptet, vilket gör mig mindre glad, det är tragiskt och det är med hat jag säger det. ADHD.. uppmärksamhets kåta horor, "buhu jag har ADHD jag gör vad jag vill" med deras känsloladdade attityd, förväntas få allt serverat på ett silverfat, blir riktigt kall när jag tänker på dessa drönare, oftast korkade utan förstående, eller ens vilja att göra någonting.
Asperger.. Ja gud ja, agerar i det tysta, vad säger man oskyldiga? Ingen själ, missförstådda halv taskiga mål, offermentalitet, psykiskt svaga, arroganta utan rätt till det. En blick i deras allvarliga ögon får mig att känna avsmak, alltså det saknas något där, kan inte sätta fingret på det, men dom skiljer sig ifrån mängden. Av alla aspies jag sett eller träffat så har alla haft samma ensliga blick. Dom kollar men dom ser inte.