1. Pippi Långstrump
2. Vi på Saltkråkan
3. Karlsson på Taket
4. Barnen i Bullerbyn
5. Ronja Rövardotter
6. Lotta på Bråkmakargatan
7. Emil i Lönnerberga
8. Madicken
9. Nils Karlsson Pyssling
10. Kajsa Kavat
Alskade hennes verk som ung! Fick verkligen fantasin att floda. Topp 5 maste vara Emil i lonneberga, Mio min mio, Pippi langstrump, Ronja rovardotter och Broderna lejonhjarta. Skulle nastan vilja kasta in Karlsson pa taket dar ocksa..
Ah fan Barnen i bullerbyn och saltkrakan var aven dom stora delar i min uppvaxt! Fantastiska barnberattelser som jag kommer att fora vidare till mina framtida smakultingar.
Edit: Helvete, jag glomde ju Rasmus pa luffen! Forbannat vad bra hon ar.
__________________
Senast redigerad av Maowdig 2013-06-27 kl. 14:02.
Många Ryssar gillar Astrid Lindgren. Favoritboken för många i Ryssland är Karlsson på Taket. Googla om du inte tror mig.
Det berättades i en Astrid Lindgren-dokumentär (minns inte namnet tyvärr, men den gick någon gång strax efter hennes död) att när Ingvar Karlsson var statsminister så gjorde han ett besök i en rysk skola och barnen där blev SVINBESVIKNA över att det inte var Karlsson på taket som kom och hälsade på, vilket de hade trott.
Emil i Lönneberga är min absoluta toppfavorit, mest tack vare Allan Edwall. Ingen kunde vråla av smärta som han Den serien håller än idag fast jag gott och väl passerat de 40. Som tvåa sätter jag Madicken. Herre min je vad kär jag var i henne när jag var liten. Hon (Jonna Liljendahl) är fortfarande snygg förresten ska tilläggas. De andra filmerna känns lite för barnsliga i sitt berättande.
Hon var lite som en mamma faktiskt för oss som växte upp för ett par decennier sedan.
Saltkråkan och farbror Melker är helt klart min favorit.
Alltid gillat skärgården, så en milfön är perfekt för mig.
Varför badar du alltid med kläderna på?
Madicken och Emil i Lönnerberga är mina Lindgren-favoriter!
Jag gillar också dem, särskilt som de målar upp en fin bild av svunna tiders samhälle och inte räds att visa sociala problem och orättvisor, till skillnad från den vidrigt utopiska Bullerbyn som bara är tråkig och verklighetsfrånvänd. Jag gillade inte Madicken så mycket när jag var liten, men hon tål en omläsning som vuxen! Emil har å andra sidan alltid varit en favorit — även om Allan Edwalls vredesutbrott och ilskna vrål var ganska otäcka när man var liten
Madicken och Emil i Lönnerberga är mina Lindgren-favoriter!
Madicken placerar jag nog över Ronja vid närmare eftertanke. Har alltid tyckt Tage Danielsson är lite överskattad som regissör. Har alltid gillat Hans Alfredson mer. Och Farbror Nilsson är en skönare karaktär än Skalle Pär tycker jag också. Båda gestaltas ju dock utmärkt av Allan Edwall sin vana trogen. Verkligen en av de riktigt stora svenska skådespelarna, och en av de mest personliga tillsammans med Per Oscarsson och Ernst-Hugo Järegård.