Boyhood (2014)
En historia om ett frånskilt par som försöker uppfostra sin unge son. Berättelsen följer pojken i tolv år och undersöker hans relation med sina föräldrar när han växer upp. Filmad i korta perioder mellan 2002 och 2013.
Vare sig man hatar eller älskar denna filmen så måste man ändå erkänna. Detta är ett väldigt ambitiöst projekt som bör uppmärksammas. Att Richard Linklater spenderade 12år i vårt och torrt och verkligen gav allt för att visa denna historien är verkligen uppskattat. För det har han inte annat än respekt från min sida.
Boyhood är troligtvis den film från 2000-talet som känns mest äkta och verklighetstrogen i sitt berättande, som jag har sett. Om något är den definitivt en av dem. Vilket stärker känslan när du sitter och kollar på den. Ingenting känns som jag sitter där och ser på en film med förtänkta dialoger. Filmen kommer mer av sig som naturlig och har en mer dokumentärs känsla över sig. Jag tror också detta stöds med att det inte är så många kändisar med i den. Det enda stora namnen är just Patricia Arquette och Ethan Hawke.
Vad som också är riktigt lyckosamt är att ingenting tragiskt hände under dessa 12 åren. Att till exempel huvudpersonen hade råkat ut för en tragisk olycka eller ifall någon inte ville vara med längre. Utan att allting flöt på normalt, i alla fall den slutsatsen jag drar.
Skådespelarna gör mycket bra ifrån sig. Patricia Arquette som modern är en av de bästa insatserna jag sett detta året från en skådespelerska. Hon kämpar igenom två äktenskap som inte leder någonvart och är väldigt varsam om sina ungar, men låter dem ändå leva livet med disciplin i bilden. Hon kom av sig som en mamma som existerar i verkliga livet. Hon kom av sig som naturell i sin insats och jag vågar redan nu säga att en Oscar är inblandad för henne.
Ethan Hawke som fadern är även han bra. Men då gillar jag Ethan Hawke. Även han kom av sig som naturlig i sin insats. Han var en skön person som trots sina misstag i sin tidiga ålder med barnen och modern, lär sig av dem misstagen och försöker bli en bättre fader.
Men den viktigaste personen av alla är huvudpersonen, Mason, spelad av Ellar Coltrane. Detta kunde varit en stor risk för Richard Linklater, då det är klurigt med barnskådespelare och likaså hur dem är när de är äldre. Men jag tycker han hittade den perfekta rollen. Ellar Coltrane kom av sig som en helt vanlig pojke, och det är det filmen skulle fånga och tack vare hans skådespeleri som var bra lyckades filmen fånga filmens esse.
Filmen utlovar en resa, från barn till mandom för Mason. Men jag såg något mer. Jag såg inte bara en resa och utveckling för enbart honom. Jag såg en resa för hela familjen. Huvudfokuset är på Mason, men med det följer också en resa för hans syster Samantha som vi också följer genom åren. Likaså modern och faderns utveckling och hur de blir bättre personer och föräldrar.
Ännu en sak som gör att jag uppskattar filmen mera är hur jag känner igen mig i många utav situationerna, och jag är troligtvis inte ensam. Speciellt många scener från när Mason var barn såg jag mycket i hur jag själv reagerade. Hur jag också bråkade med min syster, hur jag brukade höra mina föräldrar skälla på varandra på kvällarna, hur jag drömde stort och hur jag lekte. Det är en av de stunderna då du sitter där och tänker tillbaka själv på hur du var som barn. Och det var inte så olikt från hur Mason var ska jag tala om för er.
Jag kunde dock tycka att Mason som tonåring kunde bli lite osympatisk och gillade inte honom lika mycket då. Men då tänkte jag bara på, vilken tonåring är sympatisk egentligen? Han betedde sig troligtvis som många andra amerikanska tonåringar.
Filmen slänger även in politiska samband i det hela. Vilket jag ärligt talat kunde klara mig utan. Fadern är en supporter av Obama och snackar skit om Bush och hur 9/11 var en konspiration. Helt ärligt tyckte jag det inte hörde hemma någonstans i denna filmen och jag vet inte till vilket syfte det skulle föras ut med filmen.
Sedan kommer vi till slutet. För mig personligen så ville jag ha något större, något mer grandiost än det jag fick. Hela filmen har varit denna resan för Mason och fick har fått följa honom i hans liv i 12år. På någon vända där hade jag trott eller tyckt att slutet skulle vara som en stor final, där Mason tittar tillbaka på sitt liv. Som om han själv har upplevt någonstans där emellan en resa själv. Men istället bara slutar filmen med honom och en tjej sittandes ner och pratar.
Men just där av den anledningen så finner jag filmen så ambitiös igen och uppskattar den ännu mer. För så är verkliga livet. Vi tänker inte på vår resa när vi är i den åldern och istället påbörjar en ny resa för honom där, en resa som filmen känner att den inte behöver berätta (om nu inte Richard Linklater känner sig för att göra Boyhood 2, något jag med 100% säkerhet kan säga inte lär hända). Filmen är inte en magisk resa, eller en film som handlar om en persons sökande efter meningen med livet. Det är en film om en pojke vid namn Mason och hans resa från 5år till 18år. Och med det så är slutet perfekt. Vad hade känt mest realistiskt?
I sin helhet är detta verkligen en film jag respektera i all meningens namn. För en filmälskare som verkligen gillar filmer och vet hur svårt det är att göra en, så applåderar jag till Richard Linklater för att han höll hårt i projektet under 12års tid.
Skådespelarna gör bra insatser, och att ha okända namn ger en mer effekt till filmen och den känns mer naturlig, realistisk och har en viss dokumentär känsla över sig. Marco Perella som den alkoholiserade styvfadern är en av de mer minnesvärda insatserna från filmen.
Denna filmen var verkligen fascinerande för mig, och det faktum att mycket lite "händer" gav bara en viss effekt till det livet som hände. Filmen gör aldrig någon tillbakablick i Masons liv, och stannar alltid i nuet.
Boyhood lär gå ner i filmhistoria, och är en film jag lär återvända till en del gånger i mitt liv. Allt vi kan spekulera över nu är hur Masons liv fortsätter.
4 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1065073/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=Ys-mbHXyWX4
Jag lägger till "Un long dimanche de fiançailles" i min filmlista, tack för tipset!
