Alkoholism - sjukdom eller ej?

Jovisst, men det i sig gör ju inte alkoholism till en regelrätt sjukdom. Inte ens om orsakerna är biologiska, t.ex. att det i första hand är genetiskt i vilken mån man kan bli alkoholmissbrukare, gör det nödvändigtvis till en sjukdom. Det är ju samma som med folk som äter för mycket och utvecklar fetma, d.v.s. det finns förmodligen åtminstone delvis biologiska faktorer bakom det. Däremot kan jag tänka mig att ett sjukligt tillstånd som påverkar neurologiska eller hormonella system skulle i sin tur kunna ge upphov till överkonsumtion av föda (eller kanske alkoholkonsumtion, vem vet?) och då kunde väl själva grundorsaken till beteendet vara ett sjukdomstillstånd, samt utan tvekan är det så att fetma och stort alkoholintag i sig ger upphov till andra sjukdomar. Men fortfarande känns det inte alls vattentätt att beteendet i sig skulle vara en sjukdom, även om den kan ses som högst oönskad.

TS: Nämndes det på utbildningen något om försök med LSD-behandling av kroniskt alkoholiserade försökspersoner? Jag har för mig att en veckas LSD-behandling har eventuellt visat sig vara det enda som har botat alkoholism hos vissa, vilket kan eventuellt peka på att svår alkoholism (åtminstone hos en del) skulle kunna vara orsakat av något slags fysiologiskt tillstånd?

alkoholism är verkligen ingen sjukdom, föds folk med en flaska morgan i handen? nope
att dricka alkohol är ett val som man gör själv och det är upp till var och en av oss att kontrollera hur mycket man dricker, har aldrig hört talas om att det är en sjukdom, det enda jag vet är att vissa har gener som gör att man lättare blir beroende än andra

Föds folk med ångest eller depression? Klart det är en sjukdom.

TS blir nog inte en så bra läkare så den samlade läkarkåren ställer sig bakom att det är det.

Jovisst, men det i sig gör ju inte alkoholism till en regelrätt sjukdom. Inte ens om orsakerna är biologiska, t.ex. att det i första hand är genetiskt i vilken mån man kan bli alkoholmissbrukare, gör det nödvändigtvis till en sjukdom. Det är ju samma som med folk som äter för mycket och utvecklar fetma, d.v.s. det finns förmodligen åtminstone delvis biologiska faktorer bakom det. Däremot kan jag tänka mig att ett sjukligt tillstånd som påverkar neurologiska eller hormonella system skulle i sin tur kunna ge upphov till överkonsumtion av föda (eller kanske alkoholkonsumtion, vem vet?) och då kunde väl själva grundorsaken till beteendet vara ett sjukdomstillstånd, samt utan tvekan är det så att fetma och stort alkoholintag i sig ger upphov till andra sjukdomar. Men fortfarande känns det inte alls vattentätt att beteendet i sig skulle vara en sjukdom, även om den kan ses som högst oönskad.

TS: Nämndes det på utbildningen något om försök med LSD-behandling av kroniskt alkoholiserade försökspersoner? Jag har för mig att en veckas LSD-behandling har eventuellt visat sig vara det enda som har botat alkoholism hos vissa, vilket kan eventuellt peka på att svår alkoholism (åtminstone hos en del) skulle kunna vara orsakat av något slags fysiologiskt tillstånd?

Jobbar inom missbruksvården...(missbruk är missbruk även om jag anser att epitetet är problematiskt).
Jag anser att alkoholism ska betraktas mer som ett symptom snarare än en sjukdom. Beteendet - missbruket är ju det som frågeställningen handlar om. Inom vården försöker vi minimera skadorna, alltså - vi behandlar symptomet. Dock är det min personliga åsikt att vården fungerar väldigt dåligt eftersom den bakomliggande problematiken alltid kommer att visa sig på något annat sätt.
Någon var inne på detta tidigare i tråden; vi talar om väldigt dunkla passager när det gäller att klargöra de bakomliggande orsakerna.

Om inte alkoholism är en sjukdom så kan det bli det med tiden i och med att den för med sig svår abstinens och ibland delirium. Dessutom skadar den hjärnan och inre organ, framför allt levern.

Egentligen spelar det väl ingen större roll om det kallas sjukdom, beroende eller något annat, tillståndet är ändå detsamma.