Alkoholism - sjukdom eller ej?

Fast, det finns ju faktiskt genetiska förklaringar till VISS fetma, och det finns förklaringar till ADHD, och kanske som någon nämnde tidigare, tydligen oxå till alkoholism, men det betyder kanske inte att all alkoholism, eller all fetma beror på det. Säkert svårt att skilja.

Om det klassas som sjukdom är det iaf en sjukdom man lag ner mkt tid och pengar på att få

Du borde läsa Quinckes inlägg i tråden. Det är inte själva drickandet som gör alkoholism till en sjukdom, utan de permanenta fysiologiska förändringar som sker i hjärnan. Aldrig hört talas om uttrycket nykter alkoholist?

Köper det fullt ut, men tyvärr är det så att man ofta använder uttrycket alkoholist för alla som överkonsumerar. Och om jag förstått det hela rätt, så är det inte alla överkonsumerare som får några men, vissa är mer mottagliga och känsliga än andra.

Kan du utveckla det här? Själv är jag beroende av tobak - försöker förgäves sluta röka. Ser man liknande irreversibel remodellering för rökare? Vad innebär detta med 'receptornivå'? Naturligtvis kunde jag köra lite google och utveckla det själv, men eftersom du började...

Det är egentligen inte mitt område, och jag vet inte riktigt hur man kan förenkla hjärnan till ett foruminlägg. Men okej, hoppas ingen neurolog eller psykiater läser detta; Hjärnans miljarder neuron, hjärnceller, kommunicerar med varandra genom att frisätta transmittorsubstanser. Vad hjärncellerna kommer överens om är dels beroende på vilken/vilka transmittorsubstans(er) som frisätts, i vilken mängd, och dels vilka (signalsubstans-)receptorer som aktiveras på såväl mottagarneuronet som sändarneuronet (som också täcks av receptorer som reagerar på cellens egna signaler).

Säg sen att du under lång tid tillför en drog, i ditt exempel tobak. Över en varierande tidsrymd förändrar nikotinets närvaro mängden och uppsättningen av receptorer som dina belöningshjärnceller kommunicerar med - hjärnans kompensation för drogens närvaro. Hjärnan bygger helt enkelt "om sig", och om man slutar tillföra drogen till den ombyggda hjärnan mår man jävligt pissigt; du blir sjukt sugen på ett bloss helt enkelt.

När du sen slutar röka tvingar du hjärnan att åter börja anpassa sig till ett liv utan ständig nikotintillförsel. Klarar du att stå emot abstinensen kommer den långsamt byta ut signalreceptorerna till ursprungsuppsättningen. Till slut kommer du inte ha nikotinsug längre, den tidsrymden beror helt och hållet på hur anpassningsbar din hjärna är. Grattis, du har brutit beroendet.

För alkoholisten har samma sak hänt, men med två viktiga skillnader:
1. Alkohol påverkar fler system i hjärnan än nikotin, varför också såväl akut abstinens med risk för krampanfall, mm, och det kroniska suget blir ett annat.
2. Hjärnan genomgår inte 'återställningssteget' om man slutar tillföra alkohol. För att jämföra med tobak betyder det att ingen någonsin skulle kunna sluta röka eftersom det inte finns något hopp om att suget någonsin lättar. Hjärnans normalfunktion är alltså förändrad för resten av livet, inte helt olikt fallet åldersdiabetes som också är en följd av ärftlig benägenhet och livsföring - när du väl blir sjuk finns ingen väg tillbaka.

Är det hjälpligt förståeligt?

ett beroende som utvecklas till en sjukdom.

Jo, tack. Om jag förstår dig rätt så är det du beskriver ang. tobak en beskrivning av själva mekanismen för beroende, så som den ser ut i hjärnan. Dvs vi anpassar oss till olika ämnen, gifter m.m, och denna mekanism är en del av beroendet.
Precis som andra färdigheter och anpassningar - t ex att spela ett musikinstrument - så är sådana förändringar inget som sker över en natt. Det kan ta år att utveckla och förändra 'hårdvaran'...

Men sedan kommer vi till varför det skulle vara annorlunda just för alkohol. Varför sker denna permanenta förändring, och varför går den inte tillbaka? Varför drabbar den bara vissa personer?

Jag kan inte se alkoholism som en sjukdom, att jämställa med t.ex en hjärntumör. Man väljer själv att dricka alkolholen.

Däremot kan det nog vara så att vissa personer har lättare för att utveckla alkoholism än andra. I vissa fall ligger det nog i släkten.

En kvinna i 50-årsåldern berättade för mig om sin släkt. Många, många i hennes släkt har alkoholproblem. Det visste jag sedan tidigare, men jag visste ingenting om henne själv och hennes relation till alkohol. Hon sade att varma sommarkvällar kan det ju vara gott med ett glas vin, eller två. Nästa kväll blir det samma sak.

Tredje kvällen är hon rejält sugen på vin. Då blir hon rädd, och rör inte alkohol på ett par månader. Hon tror att hon ganska lätt skulle kunna utveckla alkoholism. Jag tror att det ligger något i hennes resonemang.

Ofta är det ju så att alkoholismen hoppar över en generation, just eftersom man sett hur det drabbade ens föräldrar eller syskon eller släktingar och kan undvika att utsätta sig för alkohol i tillräcklig utsträckning.
För den som inte vet är svårare, och när man väl drabbats finns som sagt ingen väg tillbaka. Så visst är det en sjukdom.

Om definitionen av sjukdom skulle vara att man kunnat hålla sig ifrån orsakande agens skulle varken diabetes, lungcancer eller AIDS kunna klassas som sjukdomar.

Jag anser att alkoholism är en sjukdom. Ja det är självförvållat, men det finns annat som också är det och som klassas som sjukdom. Till exempel anorexi eller varför inte lung cancer.
Men om vi drar en paralell mellan anorexi och alkoholism. En anorektiker blir påverkad av olika yttre faktorer som skönhetsideal, höga krav och prestationer etc. Anorektikern börjar svälta sig själv. Kroppen mår dåligt och hjärnan blir upp fuckad och där uppstår besattheten av att inte äta. Det är alltså inte längra bara skönhetsidealen som triggar anorektikern att fortsätta svälta utan det är något som hänt i hjärnan. Förhoppningsvis blir man då inlagd på behandlingshem. Är det inte ofta så att omgivningen anser att denne person är sjuk?
En alkoholist fungerar på samma sätt. Yttre faktorer påverkar dig och du börjar dricka. Hjärnan får knäpp och du har där med utvecklat ett fysikt beroende. Är alkoholisten inte sjuk då? Är han/hon inte värd att behandlas??

Visst kan man se så på saken. Men vissa har ju lättare att bli beroende än andra eller hur?
Läs på lite om genetik och arvsanlag så får du nog lite vettigare svar.
Att säga att man väljer att bli beroende av alkohol är absurt.
Är som att sätta sig vid datorn och spela lite poker och säga "Nu ska jag bli beroende!" Eller sätter man sig där för att ha lite stimulans?