Citat:
Ursprungligen postat av
Lucas49
Ja tyvrr är det oftast makthavarna som får goda grannar att bli bittra fiender. Ukrainare och även ryssar i gemen vill få det bättre och valen är ju inte många,. Ukrainarna valde ett närmande till väst och jag tror och hoppas inte grannsämjan med ryssar påverkas särskilt negativt av det. Vardagen kan ju inte levas i en politisk drömvärld.
Problemet är att
västra Ukraina valde ett närmande till väst efter ett blodigt uppror där man avsatte den ryskvänlige president som hade den absoluta majoriteten av sitt väljarstöd i östra Ukraina. Medborgarna i den
östra delen av landet (mestadels Ukrainaryssar) har aldrig valt, och skulle aldrig välja, ett närmande till väst istället för ett närmande till Ryssland.
Vad du har är i grunden en landsände som tagit sig friheten att med hjälp av våld styra in landet på en färdriktning som en annan landsände inte vill ha.
Lek med tanken att, i en alternativ verklighet, den absoluta folkmajoriteten i Norrland ville ha nära band till Finland, medan den absoluta folkmajoriteten i Götaland och Svealand ville ha närmare band till Danmark. Trots dessa motsättningar inom landet kommer man hyggligt väl överens och det ser till och med ut att vara möjligt att ha goda relationer till både Danmark och Finland. Tills en dag då den folkvalde, finskvänlige president Jönsson avsätts genom blodiga kravaller på Stockholms gator (delvis finansierade av USA och USA-vänliga oligarker som hellre vill att Sverige närmar sig Danmark) och ersätts av "godiskungen" Pettersson.
Kuppen har genomförts med hjälp av ultra-stockholmister som nu lägger förslag om att hela Norrland ska tvingas tala stockholmska. Ingen undervisning ska få ske på norrländska och man ska inte ens få tala norrländska på biografer eller bussar, förklarar Södra sektorns militante ledare, och får medhåll från partiet Frihet som nu har kuppat till sig flera ministerposter. Detta sker efter att man från Stockholmshåll i flera år har försökt att få norrlänningarna att prata stockholmska, om än med mindre extrema metoder.
Norrlänningarna gör uppror med exakt samma metoder som revolutionärerna i Stockholm tidigare använt för att störta den folkvalde president Jönsson -- man beväpnar sig så gott man kan och börjar ockupera förvaltningsbyggnader och upprätta barrikader. Till skillnad från Jönsson sätter dock Pettersson in armén mot de upproriska medborgarna. I början vägrar de värnpliktiga förbanden att skjuta på sina egna landsmän, och hela pansarkompanier tas över av obeväpnade norrlänningar. Andra deserterar och tar sig över gränsen till Finland.
Några månader senare har dock en intensiv krigspropaganda gjort avsedd verkan och svenska trupper beskjuter nu civila områden i Härnösand, Örnsköldsvik och Piteå med artilleri, samtidigt som stockholmarna och deras USA-allierade svamlar om att finska trupper minsann opererar på svenskt område.
Om du "tror och hoppas" att detta inte kommer att "påverka grannsämjan särskilt negativt" så borde du gå om gymnasiet. Folkhatet mot västukrainare kommer att leva i generationer efter denna behandling, och det enda som möjligen, delvis, kanske skulle kunna ändra på den saken är att västukrainarna genomför ett nytt uppror, denna gång riktat mot Porosjenko och dennes allierade.