Update: Jag har börjat känna av känslor jag inte gjort på år och dar, och lätt börjat vänja mig vid tanken att allt inte är roligt jämt och att jag kanske måste känna tråkigheter stundtals, samtidigt som jag börjat känna en lätt glädje över saker jag inte tidigare uppskattat.
Rastlösheten gör sig påmind men löpningen hjälper mer och mer, har sprungit mellan 20-30km om dagen nu och sprungit sönder fötterna dom fan, men springer på skavsåren ändå, efter 5-6km så känns dom knappt.
Hoppas det här blir lättare med tiden, för det är fan inte lätt, men droger är piss börjar jag inse och jävlar vad man lurar sig själv med kemisk glädje och intalar sig att den är bra samtidigt som man äts upp inifrån!
Tack för stödet än en gång, nu ska jag ut och springa samt meta aborre med en gammal polare som aldrig rört droger!