Citat:
Jag kan inte detaljerna kring GP:s sanering av svensk ekonomi. Men vad jag hört förändrade Persson välfärdssystemet så mycket att det skulle blivit väpnad revolution i Sverige om en borgerlig regering hade försökt sig på något liknande.
(överdriver lite för att få lite färg på min verbala illustration)
(överdriver lite för att få lite färg på min verbala illustration)
Det är sant att det var S som bar ansvaret för den ekonomiska krisen som började i slutet av 1980-talet. S hade ju då innehaft regeringsmakten sedan 30-talet.
Jag vill lägga ett stort ansvar på Olof Palme. Det var med honom som statsminister som löne- och inflationskarusellen uppstod på 70-talet, med lönepåslag om 10 % flera år i rad. Inflationen urholkade de små människornas banksparande men gjorde det extremt lönsamt att låna pengar, särskilt som ränteavdragen var 90 %. Det var då svenska folket började låna till konsumtion.
Inflationen skapade illusionen av att det fanns mycket mer pengar, fast den reala produktionen inte ökade. Skatteuttaget höjdes automatiskt eftersom de följde de nominella löneökningarna och skatten var progressiv. Med dessa låtsaspengar byggde S ut den offentliga sektorn och ökade förmånerna. Bland annat sänkte man pensionsåldern från 67 till 65 år och trevliga reformer som delpension.
Det var nu statsskulden började växa.
Reallönerna höjdes inte men folk och stat konsumerade så det stod härliga till. I slutet av 80-talet höll det inte längre och vi fick krisen med bland annan en bostadsbubbla som sprack.
Göran Persson höjde väl skatterna med 84 miljarder om jag minns rätt och det gjordes en del besparingar. Ändå var det ingen som for riktigt illa. Samhället fungerade som vanligt i alla väsentliga hänseenden. De som blev riktiga förlorare var de som måste sälja sina belånade bostäder med förlust och de som blev arbetslösa utan att få något arbete igen.